Gott nytt år.

Det är några timmar kvar på 2021. Jag funderar på vad har detta året givet mig och vad ska 2022 ge mig.

Ett år är långt men samtidigt oerhört kort. Tiden rusar fram allt för fort. För varje år som går är min känsla att tiden bara går fortare och fortare. En känsla att jag inte hinner allt jag vill.

Att sätta nyårslöfte är något jag slutat med för flera år sedan. Så det lär inte bli några i år heller.

Däremot ska jag omfamna det nya året och leva det på allra bästa sätt. Det lär gå upp och gå ner. Så som livet är. Det är ingen av oss som blir förskonade för tråkigheter.

Jag önskar dig en skön nyårskväll. Ta det lugnt och njut. ❤

Kram kram

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag väljer att göra det SEN.

Jag väljer att göra det SEN är en mening jag allt för ofta hör och även säger själv. SEN. Det finns alltid människor som lever efter att alltid göra allting SEN. Du kanske är en sådan person och jag måste erkänna att jag till viss del är sådan själv. Vissa saker är lättare att göra SEN.

Men det där SEN blir sällan något positivt. Jag hittade häromdagen en reflektion som fick mig till en tankeställare. Självklart vill jag dela denna med dig.

SEN

Jag ringer dig sen.

Jag gör det sen.

Jag säger det sen

Jag byter den sen.

Jag gör det sen.

Vi skjuter upp allt som om senare var bättre.

MEN VI INSER INTE ATT

Kaffet blir kallt sen.

Prioriteringarna ändras sen.

Förtrollningen bryts sen.

Sen förvandlas till för sent.

Melakolin går över sen.

Saker kommer att förändras sen.

Barnen kommer att vara stora sen.

Människor kommer bli äldre sen.

Minnen glöms bort sen.

Dagen blir natt sen.

LIVET TAR SLUT SEN.

Det senaste 1,5 året har våra liv satts på prov. Många saker som vi velat göra har inte blivit gjort på grund av en pandemi vi inte själva har kunnat påverka. Allt vändes upp och ner. Vi, du och jag är sårbara. Vi har inte tid till att skjuta saker på framtiden. SEN måste bli NU.

Kram kram

Linda

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

En nyårsdag med eftertanke

Nytt år och en nyårsdag med eftertanke. En dag då jag försökt reflektera över det år som gått. Ett år som varit allt annat än vanligt. Ett år som går till historieböckerna. Ett år då hela världen höll andan.

När jag slår upp mina blå ögon på nyårsdagen brukar det innebära med blandade känslor i hjärtat. Denna morgon var inte annorlunda. Det där med att fira nyår har aldrig varit min grej. Att ge massa löften och stänga dörren till det gamla och tro att bara för att kl slagit 24.00 på nyårsafton är allt förändrat fungerar inte för mig. Att det jag inte lyckas göra föregående år skulle fungera bara för att det är ett nytt år blir bara flosker för mig.

Jag låter säkert tråkig nu. Kan känna det själv ibland men det är väl sådan jag är bara.

I år kan jag nog känna mig ännu mer pessimistisk till den här nyårsgrejen om vi skall kalla det så. I flera veckor har jag hört familj, vänner och bekanta uttrycka sig att GUD så skönt när detta skitår är slut och 2021 börjar då blir allt bättre.

Jag tror ni förstår vart jag vill komma. Att 2020 var ett minst sakt annorlunda år med utmaningar för oss alla mer eller mindre behöver vi ju inte diskutera. Men att allt skulle återgå till det vanliga eller för den delen bli bättre för att det nu har blivit 2021 kommer ju inte ske. Vissa saker kommer säkerligen förändras med ett nytt år men i min värld handlar det snarare om hur vi VÄLJER att hantera det.

Livet oavsett vilket år det är bjuder på utmaningar varken vi vill det eller inte. Vi får bara gilla läget och följa med. I dessa pandemitider gäller det ännu mer att acceptera livet och göra det bästa av det även om det är fruktansvärt. För livet är det vi har just NU inte om ett år. För om ett år kanske vi inte ens finns.

Jag förstår att när utmingarna är tuffa vill vi alla leva på hoppet. Tro är oerhört viktigt för att vi skall komma vidare. Men jag vill nog säga att vi alla måste bli bättre på att TRO varje dag och ta till vara på det som är nu.

Med mina pessimisriska tankar denna nyårsdag vill jag önska dig ett god fortsättning på ditt fantastiska liv.

Kram kram

Linda

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Är vi sura i det här landet?

Mitt i vimlet satt jag. Folk kom i strid ström från höger till vänster. Framför och bakom. Jag befann i smeten och reflektionerna blev många.

Mina tankar var vid stunden få. Men ju längre tiden gick kom reflektionerna igenom mitt brus.

Människorna från höger såg så sura ut. Människorna från vänster såg så sura ut. Människorna framför och bakom mig såg sura ut.

Nästan inga hade ett leende på läpparna. Nästan inga skrattade.

Mungiporna var antingen neråt eller som ett streck. Det var få som såg på varandra.

Alla var på väg någon annanstans.

Jag satt där och reflekterade och såg sur ut. Precis som mina passerade medmänniskor.

Varför ser vi så sura ut? 

Varför är det så få som bara ler?

Har vi det så jävligt att vi inte ens kan dra på smilbanden lite då och då?

MEN plötsligt kommer den en äldre herre. Med rak rygg och en ansikte som sken som en sol.

Jag sken upp och tänkte. Vad går han där och ser så glad ut för.

Mer leende åt folket vänner.

Ju mer vi ler desto gladare mår själen.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Hur mycket jag än vill så orkar jag inte.

Just idag kanske inte är den bästa dagen att få liv i min älskade blogg igen.

Bloggen som har fått stå tillbaka då det verkliga livet kom emellan.

Bloggen som varit en så underbar kanal och som jag saknat oändligt. För ni som läst den har uppskattat mina inlägg och mina balanserade inställningar även om de ibland har provocerat er.

Idag är delvis en dag som jag går runt med en tung ryggsäck. En ryggsäck som jag inte har valt. En rycksäck som jag får leva med vare sig jag vill eller inte.

Som många vet har jag gått/går igenom två livskriser. En sjukdom som kom på en sekund som jag inte vill ha. En skilsmässa som jag inte heller valde. Två kriser som påverkar mitt och sonens liv enormt mycket.

Jag har kämpat, bitit ihop, brutit ihop  och tagit ett steg i taget. Bearbetat och hittat nya former.

Men just nu är jag i ett läge där kroppen/jag liksom inte orkar. Den är trött, likgiltig, håglös, ointresserad.

Jag känner mig som professor Baltasar. Jag går fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Jag vet att det är en sån period just nu. Det är en del i processerna. Jag ska igenom detta också.

MEN… mitt i detta jag “orkar inte tillståndet” så kommer kraven. Inte från dig utan från mig.

Jag får dåligt samvete för mig själv, min son, mitt jobb, mina vänner och till och med dig.

JAG känner mig otillräcklig i detta samhälle. Jag ser mig omkring i det dagliga samhällshjulet och får smått panik. Vi alla rusar mot något som jag inte vet vad. Kraven är stora att va sådan, göra det, uppnå det.

Jag orkar inte uppnå något. Jag går fram och tillbaka. Medans jag tar på mig krav som inte är viktiga i mitt liv. Men den där mallen som jag annars inte bryr mig om. Är nu så otroligt tydlig att jag inte kan komma i närheten av.

Varför hamnar jag och säkert andra med mig i detta läget? 

Ja det är en fråga jag ställer mig denna söndagskväll.

Kanske du har gått igenom samma eller har ett gott råd? Dela gärna med dig.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Landet utan en själ

Är det bara jag som börjar känna att vårt land börjar tappa sin själ.

Allt vi stått för ifrågasätts.

Traditioner tas bort allt för att vi kan ju råka kränka någon.

I juletider täcks löpsedlar med att skolar förbjuder luciatåg, lussebullar och pepparkakor bannlyst. Att fira avslutningar i kyrkan är nästan en synd. Lucia skall vara en pojk istället för sedvanligt en flicka.

Att flagga med stolthet är nästan en livsfarlig handling.

Att säga att jag är svensk är nästan brottsligt

Att vi i vårt land står upp för våra traditioner och våga vara Svenskt verkar ha blivit något udda.

Numera skall allt vara rättvist. Ingen får vara utanför. Vi skall vara som alla andra.

MEN är det så farligt att fira Lucia äta pepparkaksgubbar och sjunga vackra sånger? Det är väl bara mysigt. De som inte vill vara lucia, pepparkaksgubbe eller tomtegubbe kan väl vara Spiderman då. Det är väl ändå tillställningen som är det härliga. Stolta barn och föräldrar som möts i något ljust och härligt.

Jag tycker även om jag överdriver lite att vi börjar gå mot att bli landet ingenting. Vi tappar själen som vi haft och den stolthet som finns i vårt land.

Vi måste börja väna om det vi har och inte vara så rädda att andra kan tycka att det är annorlunda.

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Bli inte alkholist under semestern

Sommaren är här. Solen skiner och vi har kastat de varma kläderna för längesedan. Nu vill vi ha semester och ledighet. Njuta och unna oss det där lilla extra. För många är det där lilla extra alkohol.

Grillkvällarna blir fler och fler och med det även ölen. För det går ju inte grilla utan en öl i handen. ” Fyy vad jag ogillar det uttrycket ”

Middagarna blir fler, inga tider att passa. Bara en massa ledighet. Med ledigheten kommer alkoholen in som ett omedvetet måste.

Vindunken hamnar på bästa parkett i yttertältet och du går och snuttar lite här och där.

Det kanske är oskyldigt och omedvetet. Men helt plötsligt dricker du varenda dag under hela semestern. Ett beroende har plötsligt uppstått och när semester är slut är ditt samvete inte det bästa.

Nu visar vågen några kilon extra och du skall ta tag i livet ordentligt.

Är det riktigt illa är det inte bara kilona på vågen som tynger ditt samvete. Nu har dunken flyttat in på köksbordet och du kan inte sluta.

Du har blivit alkoholist under semestern.

Jag vet att jag provocerar dig och många mer. Du kanske tycker jag är löjlig och överdriver. Det kanske jag gör.

MEN TYVÄRR KOMMER DETTA VARA VARDAG FÖR MÅNGA DENNA SOMMAREN.

Jag skriver detta för jag hoppas att du inte blir en av dem.

Att du låter alkoholen vara just det där “lilla extra” när det behövs. Inte när du lagat mat till dina barn, tänt grillen, spelat en golfrunda, städat eller jobbar en hel dag. Jag hoppas att du inte säger att NU ÄR JAG VÄRD ETT GLAS VIN.

Jag önskar dig en underbar sommar

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Du är inte ensam om att känna dig ENSAM

I samarbete med Amicitiasweden

” Att var ensam är skönt när man önskar vara det, men inte när man är tvungen att vara det”

( All kursiv text i detta inlägg är direkt taget från boken )

Visste du att runt var sjätte till var tionde svensk saknar en vän eller känner sig ensam. Är inte det hemskt?

Idag vill jag slå ett slag för boken Du är inte ensam om att känna dig ENSAM! Boken är skriven av Madeleine De Jong och Johanna Wahlgren. De är två härliga kvinnor jag lärt känna här på Öland. Vi träffades på ett företagsevent och fann varandra direkt. Jag är så oerhört stolt över dessa kvinnor som har vågat skriva en bok om Ensamhet. Som nu gör allt för att vi skall börja prata med varandra och hjälpas åt för att minska ensamheten i samhället.

“Att känna sig ensam är inget man behöver skämmas över. Det är en fullt naturlig känsla som drabbar alla vid olika tillfällen genom livet.”

” De finns de som valt att vara ensamma och är tillfreds med det. Dock har de flesta inte gjort det valet. Den ofrivilliga ensamheten är dränerande, ohälsosam och kan till och med vara farlig”

Jag älskar och vara ensam. Jag älskar tystnaden som uppstår i ensamheten, Men jag älskar bara att vara ensam när jag själv vill det.

I Boken tar Madeleine och Johanna upp om så mycket om ensamhet som jag aldrig tidigare tänkt på. Boken är verkligen ett uppvaknande samtidigt som den ger råd att ta sig ur ensamheten.

Vet du vad social ensamhet är? Jag hade inte en aning innan jag läste boken. “Social ensamhet handlar om känslan av att inte ha några vänner alls eller att man inte har så många vänner som man önskar. Med andra ord är man inte nöjd med hur det sociala livet ser ut på fritiden, på jobbet eller i skolan.”

Den social ensamheten kan jag faktiskt känna väldigt ofta. Det är inte så längesedan jag flyttade och det är inte så lätt att i vuxen ålder skaffa sig just nya vänner. Jag är social och har många bekantskaper men just vänner är inte så många längre. Vi är alla så otroligt upptagna av livet som rusar fram att vi stannar inte upp och tar tiden med våra vänner.

Sedan jag blev sjuk i januari så har det blivit ännu tydligare att jag inte är tillfreds med just min sociala ensamhet. I perioder är jag mer ensam och många av mina vänner försvann på vägen. Säkerligen inte medvetet.

Förutom den sociala ensamheten kan man i boken läsa om känslomässig ensamhet. “känslomässig ensamhet är svårgreppad och diffus. Den ger sig tillkänna då man saknar en djupare relation där man känner sig uppskattad, älskad och respekterad för den man är.”

Tänk vad många det är som lever med denna ensamhet. Som inte funnit den där djupa relationen. Ju mer jag tänker på det desto ondare gör det i hjärtat.

Det finns allt för många som inte har någon att luta sig mot.

“I vår svenska kultur har vi frihet att välja vilka relationer vi vill ha. Vi är inte bundna till familjen på samma vis som i många andra kulturer.”

“Generellt är vi svenskar inte speciellt spontana eller öppna för kontaktsökande människor som vi inte känner eller har koppling till”

Detta är nästan lite komiskt. Vi bor här uppe i norr. Större delen av året är vädret kallt och tråkigt. Borde vi inte då istället mötas och umgås. Ta hand om varandra. Men nej så farligt.

Jag har ett så bra exempel på det här med kulturer och relationer samt att släppa in nya människor.

För några år sedan skulle jag tillsammans med sonen gå på den årliga dagisfesten. Med mig hade jag en utländsk familj med rötterna i Bolivia. Pappan hade vuxit upp i Sverige men mamman var nyligen kommen till Sverige. Vi hade alla förberett oss för festen och kom glada med mat och filt i händerna. Innanför grinden säger mamman. -Vad är detta? Skulle vi inte på fest?

Jag svarade jo. Detta är festen. -Men sa mamman varför sitter alla på olika filtar med flera meter emellan sig. Jag tittade på gräsmattan och föll i skratt och sa -Välkommen till Sverige.

För är inte detta typiskt oss. Vi sitter där på midsommarafton, allsången, dagisfesten mm. på våra egna filtar med lagom mellanrum. Vi bildar små öar på havet och vågar knappt titta på vår granne. För tänk om vi måste börja prata med någon.

Det är lättare att vända ryggen åt än att lägga alla filtar ihop och bjuda på varandras mat, prata och umgås och hitta nya vänner.

Jag brinner verkligen för den här boken och jag hoppas att du tar dig tid att läsa den. Känner du någon som är ensam är det en ypperlig present.

Tillsammans kan vi förändra och tillsammans kan vi göra underverk.

I slutet av boken ges 3 enkla handlingar som kan förändra livet för dig själv eller andra.

Se dig själv och de människor du har i din omgivning.

Ge av din tid

Le ofta och även utan anledning.

Boken går att köpa här eller via bokhandel på nätet. Jag vet också att vissa bibliotek tagit in boken i sitt sortiment.

” Glöm aldrig-du är inte ensam om att känna dig ensam!”

Du vet aldrig när ljuset i tunneln ändras och din ensamhet är ett minne blott.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Varför finns det pojkflicka och inte flickpojkar?

Häromdagen slog det mig när jag lyssnade på en ljudbok som delvis handlade om transvestiter att varför finns det pojkflicka i vår vokabulär men inte flickpojkar?

Jag har då aldrig hört att någon säger han är en riktig flickpojke och sen är det inget mer med det.

Däremot slänger vi oss med “pojkflicka” var och varannan dag. Att en tjej eller kvinna går klädd i mer manliga kläder är det ingen som lyfter på ögonbrynen för. MEN kommer det in en pojke eller man i kvinnokläder då stannar hela världen upp.

Tyvärr tror jag att mer än en människa tänker “vad är fel här”.

Jag har vänner vars små pojkar velat gå till förskolan i klänning och det har blivit ett ramaskri och möten med rektorn. För det är inte accepterbart att pojkar går med klänning. Men som sagt jag tror aldrig att rektorn engagerar sig om en tjej kommer i en minikostym. Då läggs nog huvudet på sned och det sägs att hon är allt en liten pojkflicka.

Är det inte lite konstigt trots allt?

Jag personligen bryr mig inte vad folk vill ha på sig. Valet är väl trots allt fritt.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Vem vill lyssna på låten Knulla barn

Ja du läste rätt. Knulla barn. 

I morse kan jag lova dig att jag satte mina morgonflingor i halsgropen när jag blev upplyst via en väninna om låten Knulla Barn. Det finns alltså en artist med namnet MR Cool som framför denna avsevärda låt.

Att en låt med detta innehåll ens får publiceras är fruktansvärt.

Runt om i vår värld, kanske i ditt grannhus utsätts dagligen barn och unga för sexuella övergrepp.

Jag vet inte om MR Cool på något sätt vill lyfta övergreppen, göra saken humoristisk eller bara tjäna pengar. Men för mig är det avskyvärt.

Det är så vidrigt och kränkande mot de som är offer.

Ur låten

Vet ni vad som är hetare än en masugn?
(Nae)
Ett riktigt bra barnknull
Vet ni vad som är skönt när man är bakfull?
(Nae, det vet jag inte)
Ett riktigt bra barnknull
Vet ni vad som är mer givande än en pratstund?
(Nae, vad skulle det kunna va?)
Ett riktigt bra barnknull

Jag har en son, Traumatiserad Efter Åratal Av Övergrepp
Lite långt namn kanske, men det passar honom perfekt
Jag tröstar mina barn, jag ger dem prinsesstårtor
Jag menar, dom är ju trots allt incestoffer
Dra på trissor, även barn har fittor
Och jag följer bara mitt hjärta, som Adolf Hitler
Jag ska filma små gossar, som slickar på snoppar
Och fistar sin morfar, sen vinna en Oscar
Men nu för tiden tycker folk att man är pedofil
Så fort polisen hittar ett bevis i ens mobil

Och vem ska tro på dig
Du är bara ett litet barn
Jag är en vuxen man
Med kontakter överallt, ey ey ey

Detta är så VIDRIGT

Det som är ännu värre är att låten har flera 100 000 tusen lyssnar. Så uppenbarligen gillar folk att höra detta.

Jag har hållit i min väns hand. Känt hennes tårar. Hört hennes ord om övergrepp och svek.

JAG TAR MITT ANSVAR FÖR HENNES OCH ALLA ANDRA BARNS SKULL.

Nu uppmanar jag dig att göra detsamma. Gå in på Spotify och anmäl låten KNULLA BARN.

Fotograf Cristian Brolin
Design Linda Brolin

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: