I den här familjen, ja rättare sagt jag och min gubbe har vi en viss förkärlek att vilja uttrycka oss. Uttrycka våra åsikter och säga vår mening i saker utifrån vårt synsätt. Ibland blir vi kallade för revoltörer men det bjuder vi på. Det är lite av en hobby vi delar. Vi sitter i var sin fåtölj och skriver blogginlägg på löpande band. Förutom bloggande så delar vi intresset av fotografera och dokumentera vilket förstärker oftast våra texter. Vi skriver på helt olika sätt men ibland om samma ämne. Gubben besitter nog en bättre svenska i skrift medans jag bryr mig ganska lite om meningsuppbyggnader mm.
Då gubben, Cristian Brolin tagit sitt bloggande från inlägg på Facebook till en egen blogg tänkte jag idag göra lite reklam för den käre.
Inte för att han just är min stora kärlek utan för han skriver på ett helt underbart sätt. Ärligt, naket och en aningen uppkäftigt. Med viktiga ämnen och iakttagelser är det mer än intressant att läsa. Vilket jag tycker att ni alla borde göra. Antingen älskar man det eller inte.
Vem är då denna gubbe som har världen som arbetsfält?
Med Världen Som Arbetsfält
Enligt min fru har mitt röda hårsvall börjat skifta mot det gråa hållet, något som säger mer om hennes färgblindhet än om min ålder. När du tar cykeln till jobbet, miljövän som du är, så tar jag istället en Airbus mot en ny plats i världen, och där i ligger nog den största skillnaden mellan ditt och mitt arbete. Med en rak ton, och utan att vara alltför rädd att stöta mig med någon annan, så presenteras här så mina tankar från vardagen på ett lekfullt sätt och med lite inslag av ironi, cyniska tankar, personliga upplevelser, och en högst personlig sanning. Allt behöver faktiskt inte vara så allvarligt – eller hur?
Ja det är så gubben presenterar sig på sin blogg Med Världen Som Arbetsfält som du hittar här.
För att stilla din nyfikenhet på denna blogg bjuder jag här på ett av hans senaste blogginlägg.
Vårsol, moln och turbulens
Om man har ett uppdrag att utföra på Malta en fredag och solen lyser så där vårlikt vackert och starkt, då skyndar jag mig inte hem och norrut i onödan. Så jag blev kvar på solens ö något dygn extra tillsammans med min avkopplade vapenbroder Kalle. När vi umgås är det alltid lättsamt, utan direkta mål och bestämda saker att göra, utan i ordens rätta betydelse så “hänger vi bara” och “tar det som det kommer”. Jag tror det är avkopplande för oss båda, och så blev även denna helgen.
Foto: Cristian Brolin, Vindro AB
Under dagen har vårsolen lyst så där underbart, så man får rikligt med färg i ansiktet, och att solglasögonen gör nytta. I princip hela eftermiddagen har vi vandrat omkring i Valletta och njutit av omgivning, god mat, Prosecco, takterasser, Café Dopio, utsikt, men inte minst en känsla av försommar. Det känns så otroligt gott för själen att gå där längs havet med en väldigt lätt sjöbris, en varm gul sol, en blå himmel, tystnad, och bara vara där, i stunden. Det är sannolikt årets skönaste dag än så länge – och när solen så började försvinna så stannade vi till och bara tittade ut över hamnen och den fantastiska historian som finns här på ön – ett paradis – olikt allt annat jag känner till – och en ö jag klassar som “hemma” eftersom WiFi kopplar upp sig automatiskt.
Foto: Cristian Brolin, Vindro AB
På arbetet är det sedan några veckor extremt hög intensitet och jag har sällan arbetat så mycket på en gång. Vi har hårda mål uppsatta i år, och den it-värld vi känner förändras i en rasande snabb takt. “Molnet” har kommit att bli moget och det pågår en förbril aktivitet att anpassa sig till de nya förutsättningarna som finns när vi tekniker inte längre skall vara kära i att fysiskt ta på en egen server i vår datorhall, utan istället bli beställare av en tjänst hos någon annan. IT avdelningar flyttar i rask takt ut till Microsoft Azure, till Amazon AWS, eller kanske till någon annan mindre spelare lokalt i respektive land – spelare som sannolikt snart är lika borta som den där tjejen man hittade efter man varit sambo väldigt länge, i jakten på nästa stora kärlek, eller kanske jobbet man tog när man sa upp sig, för att betala maten, i jakten på nästa drömjobb.
Jag tror starkt på att lokala IT avdelningar i stort kommer försvinna – då IT har sådana enorma kostnadsfördelar och kvalitétsfördelar när det sker i stordrift. Olikt tex ett storkök där maten skall transporteras långt och blir kall, smaklös och äcklig, så är IT precis tvärtom. Tjänsten blir mogen likt en tomat, den blir billig likt en Toyota, och den fungerar klanderfritt likt en Klippo gräsklippare när den produceras i stordrift. De som håller frenetiskt kvar i sina egna servrar kommer i längden att förlora, och är man inte med på tåget som går idag, då är man oaktuell imorgon, för när skiftet väl inträffar på bred front, då kommer det gå fort. Ett paradigmsskifte står vid dörren och det gäller att ha foten i dörrspringan, för det är redan på väg.
På min arbetsplats är vi tillräckligt stora för att ha tillräckligt med volym för att själva tillhandahålla molntjänster, där vi även kommer att drifta andra spelbolag, och konkurrenter, som en tjänst till dem. Men redan nu tittar vi på olika lösningar där även vi kommer använda IT tjänster från de stora drakarna i en mycket större grad än vad vi gör idag. Vi har redan ett ytterst bra och direkt samarbete med Google och deras karttjänst och analystjänst, och idag snurrar vi ca 4000 virtuella servrar hos Amazon AWS. Detta är dock bara en början, och allteftersom vi stänger våra egna datorhallar och centraliserar och konsoliderar tjänster, så pågår ett parallellt arbete med att bli duktiga inköpare av cloudtjänster. Personligen älskar jag dessa förändringar, och tiden då tekniker ville taffsa på sin egna server, likt en julklapp eller en vacker tjej, är numera över. Dagen då man kunde beställa IT utrustning för flera miljoner vilket anlände några dagar senare till arbetsplatsen likt en stor julklapp är över.
Jag avslutar kort med veckans “snackis” i Växjö. Vår egna stoltaste politiker, Oliver Rosengren, gruppledare för Moderaterna i Växjö, visade med sällsamt dålig retorik hur ängslig vår politik har blivit år 2016. Som företrädare för ett parti som i stor mån skall förespråka det egna ansvaret, den egna viljan, och den egna prestationen, så valde han att lämna en konferens för att ett akrobatiskt nummer innehållande poledance genomfördes. Förutom att illustrativt avvika från platsen, tog han foto på vad som pågick, och valde sedan att hänga ut aktörerna på Twitter, politikernas egna lilla sociala lekstuga.
Det är höjt i dunkel om han ville plocka billiga politiska PK-poäng, om han var berusad, eller om han helt enkelt tappat kompass och riktning i sin, påstådda liberala hållning, när han gick PK-journalist-media tillmötes och gjorde en stor sak av något som inte var något konstigt alls, förutom just vad som stod på programmet för dagen, akrobatisk dans. Att få detta, som i hans andemening är, till något sexuellt, smutsigt, äckligt, och kvinnoförnedrande är ju bara direkt dumt. Jag hade faktiskt förväntat mig mer av någon som företräder M vars parti påstår sig vilja verka för ett samhälle där alla har lika värde.
Förutom att han skämde ut sig enligt min mening, förnedrande han även dem på scen, och bidrog till ytterliggare politikerförakt i den ängsliga tiden vi lever i, allt för att han vill dra billiga politiska poäng, och inte senare skulle tvingas försvara sig mot PK-media. Skamligt, dåligt, men framför allt extremt fegt och väldigt trångsynt. Om man har sådana här värderingar redan i unga år så undrar jag hur trångsynt man kommer bli senare som “gubbe”?
Jag önskar verkligen att politiken i Sverige skulle kunna komma att handla om viktiga saker istället – inte om vem som dansar på scenen i ett underhållningsnummer. För om “feministerna” låter Samir och Viktor dansa med naken överkropp i Mello utan att gnälla, var finns de när man behöver försvara en kvinna som gör den show som är beställd?
Med Världen Som Arbetsfält,
Så nu mina bloggläsare. In på gubbens blogg och få lite härlig läsning
Dagens tips
Kram
Linda
