Jag tappade andan och lusten.

Det är Midsommardag och jag, mannen och sonen beger oss ut för en stadspromenad och en bit mat. Våra visioner är inte så höga utan tänkte ta det som föll oss in. Jag kan inte påstå att jag varit ute och ätit så mycket i mina nya grannskap utan väljer hellre Lilja-Wiksgatans självhushåll. Något som jag efter denna kväll kommer att fortsätta med.

Jag tappade andan och lusten.

Efter denna kväll inser jag att jag är mils avstånd från många svenskars sätt att bete sig. Vare sig man är gäst eller serveringspersonal. Det språk som användes ikväll fick mig att gapa stort. Jag är lycklig att sonen satt i sina egna tankar och inte tog in det som sades vid bordet bredvid.

Jag ställer inte så stora krav men några har jag.

  1. Om jag skall betala mer än gatuköksmat kräver jag att man hälsar mig välkommen, ger mig en meny och visar mig en plats.
  2. Tar upp min drickbeställning
  3. Inom 5-10 minuter återkommer och tar upp min beställning
  4. Ger mig maten inom 20-25 min och återkommer och frågar om allt är okej.
  5. Behandlar mig med respekt
  6. Tackar när jag betalar
  7. Sist men inte minst. Att serveringspersonalen ser mig som en kund som i slutändan betalar deras lön.

Det jag efter ikväll inte accepterar om jag skall betala mer än gatuköksmat är:

  1. Jag bemöts med ett vresigt, har du bokat bord
  2. Får vänta på serveringspersonalen skall hitta menyn
  3. Blir hänvisad till ett bord och lämnas sedan åt mitt öde
  4. Får bevittna när serveringspersonalen tar upp beställningen från bordet bredvid då gästerna har ett ordförråd som inte passar sig på restaurang. Att sen serveringspersonalen sjunker till en lägre nivå än gästerna och svär något otroligt är än mer opassande.
  5. Får lyssna till när föräldrar sitter och hotar sina barn. Mer än en gång

Som ni säkert förstår kan jag göra listan oändlig. Men jag tänker inte fortsätta. Däremot så tappar jag andan hur illa mina medmänniskor faktiskt uppträder och hur avsaknaden av serviceanda faktiskt finns.

Jag, mannen och sonen stannade absolut inte kvar på restaurangen. Utan lämnade då vi uppenbarligen inte var något av värde för dem. Vi begav oss däremot mot gatuköket.

Där mina vänner.

  1. Bemöttes jag med ett stort leende även om kön slingrade sig ut på gatan och grillarna gick varma.
  2. Maten kom perfekt tillagad och inom en rimlig tid.
  3. Jag fick frågan om maten smakade bra
  4. Jag fick ett tack mer än en gång.
  5. Jag blev sedd som en kund.

Att mina medmänniskor inte kan uppträda på ett hedervärt sätt tycker jag är osmakligt till tusen och det är inte undra på att vi har problem i samhället.

MEN hur kan det komma sig att ett gatukök har så mycket bättre kundförståelse, serviceanda och attityd än den renommerade restaurangen?

Det är en stor gåta för mig?

Men om jag skulle göra en vild gissning så handlar det om ledarskap. En ledare som har fattat att kundens upplevelse är det som faktiskt får företaget att gå med vinst. En ledare som går före och visar vägen för alla de andra. Visar vägen för alla dessa ungdomar som för kvällen bemannade gatuköket.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Har Du mandatet att bestämma?

Idag läste jag en artikel som gjorde mig riktigt förbannad men framförallt ledsen och jag ställer mig frågan. VEM har mandatet att bestämma?

Artikeln handlar om Jakob från Värnamo som tar studenten nu i dagarna. Jakob är en kille som hela sitt liv längtat efter att få gå på sin studentbal. Men bara för att Jakob gått sina år på gymnasiesärskolan har han och hans klasskamrater inte fått någon inbjudan. De är tydligen inte välkomna!

VEM HAR BESTÄMT DETTA UNDRAR JAG?

Varför skall inte de eleverna få gå på studentbal?

ÄR DET NÅGON SOM HAR ETT BRA SVAR PÅ DET?

Bild från Pixabay

Jag blir bara upprörd och förbannad.

Nu har Jakob en mamma likt mig som absolut inte accepterar faktum och tycker att rätt ska vara rätt.  Hon kontaktade balkommittén och frågade om Jakob fick gå. Det gjorde det ju så nu finns det en lycklig kille som skall gå på bal.

Läs om Jakob här

Nu har denna historian ett lyckligt slut men om nu Jakobs skola inte fått någon inbjudan så finns det säkert ett flertal i vårt avlånga land som inte heller fått det.

Jag fattar inte. Varför får de inte någon inbjudan? Vad skiljs åt?

Ja må vara korkad men som sagt jag fattar inte och ser inte anledningen till att inbjudan uteblivit. Den som sitter på mandaten tar jag mer än gärna ett snack med.

Fotograf Cristian Brolin
Design Linda Brolin
Lämna kommentar Dela inlägget:

Vad tjänar transportstyrelsen på det?

Igår kom så min trängselskatt för en liten trip genom Stockholm till Arlanda. 2 genomfarter a 11:-

Ojoj detta lär kännas i plånboken.

Ikväll ställer jag mig verkligen frågan. Vad tjänar Transportstyrelsen på detta brev?

Mina 11:- blir efter porto bara 4:- kvar.

De 4:- kronorna skall räcka till papper, kuvert, toner, personal och transportkostnad och fika på personalmötet.

Så jag bara undrar var finns logiken att skicka ut denna räkning på 11:- när kostnaden är bra mycket högre?

Hur tänker Transportstyrelsen?

De kanske räknar med att jag struntar i att betala så att jag får en påminnelseavgift på 500:-?

Det känns lite komiskt hela grejen. Men om detta inte vore nog så har jag valt autogiro på räkningar från denna myndighet. Det gör ju att hela räkningen skall makuleras.

Jag har ju inte någon som helst användning av detta pappret. Det skulle istället kunna skickas via mail eller i någon annan digital form.

Snacka om slöseri med jordens resurser.

Mitt tips till Transportstyrelsen är att bunta ihop beloppen istället. När summan är uppe i 500 skicka en räkning. Då kanske det går plus minus noll.

TÄNK TILL MED PALLET

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 
 

19 år och mördad

Det har inte undgått mig och säkert inte dig att Tova Moberg har varit eftersökt i några dagar. Det rapporterades att en kropp hade hittats och på något sätt visste jag utgången även om polisen inte sa det. Att de hittat Tova Moberg död.

Igår var det 2 föräldrar som fick ta emot ett besked INGEN skall behöva ta emot. Att deras barn hade blivit mördad. Att deras dotter  hade hittats död.

Hur mycket sorg jag ens känner, hur mycket smärta jag ens känner kan jag inte föreställa mig vad Tova Mobergs föräldrar känner.

Jag kan bara beklaga och göra allt jag kan för att förbättra vårt samhälle så att detta inte KAN SKE. Men det känns fjuttigt. Mina ord är tomma och kan inte hjälpa deras smärta.

En flicka på väg ut i livet har allt för tidigt fått lämna jordelivet på grund av ondska igen. För nästan exakt 2 år sedan var det Lisa Holm.

VARFÖR???

Fotograf Linda Brolin

Ett helt land, en hel bygd sörjer.

Igår kväll blev jag sittande på sonens sängkant. Tittade länge och noga på honom och mina tankar snurrade iväg. OM något skulle hända honom skulle jag aldrig klara det. Han är mitt allt. Därför känns mina ord fjuttiga.

All kärlek, kramar och värme till Tova Mobergs familj och vänner.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Hjälp mig hjälpa NOMI

Nu alla läsare ber jag er om hjälp.

Min väns dotter, vackra NOMI är med i kanal 5 tävling SELF MADE. En tävling där NOMI kan vinna ett skivkontrakt. Ända sen barnsben har denna tjej haft en dröm att jobba med musik. Hon är så duktig och helt magiskt vacker. Självklart skall hon vinna.

Idag är det semifinal och NOMI behöver alla röster hon kan få för att vara en av 6 som går vidare.

Klicka på länken och lägg din röst NU.

https://goselfmade.com/w/029vh86N4ME

NOMI befinner sig just nu i Stockholm och pressen är stor. NOMI måste själv fiska röster och marknadsföra sig. Som 20-årig tjej är det inte helt lätt. Därför skall VI självklart hjälpa henne.

Så in och rösta och hjälp mig hjälpa NOMI.

Idag är det hennes dag.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Jag gjorde det inte då och jag gör det inte nu

För ett år sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen att jag tar inte skit. Ett år senare och på 40-strecket gäller det samma. Mycket kan hända i livet men skit det tar jag inte.

Hela mitt inlägg går att läsa här.

Jag har som jag skrev då lämnat relationer, vänner, jobb och flyttat om det inte har passat mig. Om jag har känt att det påverkat mig på ett negativt sätt som jag på sikt inte kunnat förändra. Då har jag gått, förändrat mitt liv.

Jag tar inte skit.

Fotograf Cristian Brolin

Jag passar inte in i mallen och vill inte vara där heller. Jag följer mina passioner i livet och lever här och nu. Står stadigt på jorden och tror på mig själv.

Jag är en kvinna med många nyanser. En av dem är att jag gillar att klä mig i blått. I Red Bulls färger och heja fram grabbarna på F1-banan. 2014 samma år jag blev fru Brolin stod jag för första gången med kameran på ett race och det var magiskt.

Ju fortare det gick och ju allvarligare det blev desto häftigare var det.

Fotograf Linda Brolin

Det är inte så typiskt tjejigt. Det är kanske inte coolt alls. Men jag bryr mig inte.

För jag tar inte skit.

Fotograf Linda Brolin

Jag uppmanar dig att hitta din plats, din passion och ta ingen skit.

Allt för många av oss lever sina liv genom att lyssna på alla andra. Stänga inne sin egen åsikt. Inte våga vara sig själv.

Våga vara du. Våga leva ditt liv. Ta ingen skit.

Fotograf Cristian Brolin
Design Linda Brolin

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Hur livet ser ut före och efter 30

Idag kände jag för att bjuda på ett lite lättare inlägg. Ett inlägg som vi alla kan le av och nicka igenkännande.

Hur ser livet ut före och efter 30 är en bildserie som sidan brightside.me har publicerat. Inget viktigt att veta men ändå lite roligt.

Måste nog påstå att det är mer än en bild som jag känner igen mig i.

Bilderna är snällt lånade av BrightSide.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Ta seden dit du kommer

Idag vill jag faktiskt ta tillfället i akt att uppmärksamma min vän Åza Brennander och hennes vapendragare My Martens senaste poddavsnitt. Avsnittet handlar om att ” Ta seden dit du kommer”. Bakgrunden till poddens ämne ligger i en misshandel av 2 par för några veckor sedan. De hade varit ute och ätit middag i centrala Växjö och var på väg hem. Förövarna var av utländsk bakgrund och misshandlade paret helt oprovocerat.

Det ena paret är för mig inte okänt. Jag känner dem inte privat men jag har jobbat ihop med kvinnas mamma. Kvinnan är bloggaren Claudia Crowley Sorensson.

Claudia och hennes vän blev kallade horor och de alla fick utstå slag innan polis kom till undsättning. I Åzas och My´s podd får man höra Claudias egna ord om kvällen. De diskuterar också om att ta seden dit du kommer.

Jag blir ledsen, förbannad och rädd när jag hör om misshandeln. Jag känner oerhört mycket med paren som blev misshandlade. De blev inte bara slagna utan de blev märkta för livet.

Rädslan måste vara enorm.

Lyssna på poddavsnittet och fundera ska man ta seden dit kommer?

Jag har funderat på det där. Gör jag det?

Tar jag seden dit jag kommer ?

Jag måste nog påstå att jag gör det. När jag åker till ett annat land brukar jag kolla upp vad som gäller. Vilka sederna faktiskt är. För jag tycker inte man skall stöta sig med det land man besöker.

Männen som misshandlade Claudia och hennes vänner kunde inte se att en man stod och värmde två kvinnor. De hade en helt annan kvinnosyn. Detta är inget ovanligt i många andra länder. De har inte kommit lika långt i synen på allas lika värde som vi.

Vad har vi då för ansvar att visa hur våra seder är ?

Hur skall vi visa hur man behandlar varandra i detta landet?

Det är en svår fråga. Men en fråga som aldrig får glömmas bort. Det måste upplysas och visas hur vi respekterar varandra.

Det ska inte behöva hända olyckor eller misshandel. Vi skall kunna känna oss trygga om vi tar en middag på stan. Vi skall inte behöva vända oss om eller byta sida för att det står ett gäng som vi uppfattar som hotfulla.

Vi måste alla ta seden dit vi kommer.

All kärlek till Claudia med familj.

All heder till Åza och My som diskuterar och belyser ämnet.

 

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget: