Sommarstressen är här

Ojoj nu är den igång. Stressen att få ut det ultimata av sin semester och det har i mina sociala medier redan börjat klagas över vädret. Är det inte för varmt så regnar det. Det stressas över vad som skall hittas på och den ena skall bräcka den andra.

Jag blir trött direkt.

Jag är ingen semester människa och har aldrig varit. Visst tycker jag om att vara ledig men den där stressen att maxa sin semester några veckor på sommaren går inte hem hos mig.

Visst älskar jag besöka nya platser och länder. Men inte under stress. Jag lider sedan många år tillbaka av en enormt låg stresströskel ( förutom när jag jobbar ). Att gubben meddelar att det blir middag på stan kan få hela mig att bryta ihop.

Om jag fick bestämma hade jag och sonen också för den delen haft den där sköna vardagen hela tiden. Som sen toppas med lite avbrott några dagar här och där.

Det är himmelriket om du frågar mig.

Idag skrev en underbar person jag börjat lära känna över nätet ett så bra inlägg om att semestra på hemmaplan eller som hon kallade det Staycation. Dorotea Petersson som min vän heter listade hela 18 bra saker man kan göra under sin Staycation. Jag är bara tvungen att dela med mig av dem till dig. För visst kan man få en helt underbar sommar utan att behöva stressa iväg över hela jorden.

Dorro som hon också kallas skrev:

18 saker att göra under din staycation

Jag tycker det finns massor att göra under en staycation så jag oroar mig inte ett dugg för att bli sysslolös. Jag satte mig lite snabbt och började skriva på en förslagslista och kom på några få minuter på arton aktiviteter. Listan kan bli oändlig.

1. Bada
Jag bor nära havet så det är naturligt att ta cykeln till en av alla badplatser.
2. Cykla mycket
Cykla är roligt och gör att man kommer närmare allting.
3. Gå på museum
Jag bor ju i en storstad så det finns många museum men jag tror säkert det finns museum inom räckhåll även i en mindre stad.
4. Turista i din egen stad
Oj, vad jag är dålig på min egen stad. Paddan here I come.
5. Tälta i trädgården
Jag älskade att tälta i trädgården när jag var barn och mina barn tycker också det är roligt. Är det varmt sover de på balkongen.
6. Plocka jordgubbar
Jordgubbar hör sommaren till. Ute på landsbygden går det ofta att hitta självplock av jordgubbar och andra bär men också grönsaker.
7. Läs böcker
Självklart! Bok på altanen eller ihopkrupen i soffan.
8. Besök stadens parker och gräsmattor
Det finns så många parker och stora gräsmattor i Sverige att leka på.
9. Åk till skogen
Åh, skogen. Jag älskar verkligen skogen. Träden, doften och lugnet.
10. Paddla kanot
Alla dessa sjöar vi har. De är underbart vackra. Jag är uppväxt vid sjöar så jag har en stor förkärlek till det såklart.
11. Picknick på klippa, gräsmatta eller på en stubbe
Mat! Det är en viktig del av en semester. Ta ALLTID med picknick. Det blir aldrig fel.
12. Ha coktailparty eller grillparty
Lyxa till det lite extra med party. På en altan eller i ett vardagsrum. Det går utmärkt att grilla även när det regnar.
13. Träna
Sommaren är perfekt för träning. Springa mellan regndropparna eller yoga på en brygga.
14. Gå upp tidigt en morgon
Att gå upp tidigt på sommaren och ställa sig ute och andas in luften och se solen gå upp är ljuvligt. Testa.
15. Spela spel
I min familj är det farligt att spela spel. Mina barn är världens tävlingsmänniskor men det är en bra familjeaktivitet så ibland vågar vi oss på det.
16. Ha femkamp på en gräsmatta nära hemmet
Jepp, gräsmattan igen. Ta med ett kubb och ett kricketspel och ha kul.
17. Glassprovar-event
Vår familj, alla utom jag, älskar glass. Att provsmaka glass-smaker går alltid hem.
18. Testa restaurangerna i din egen stad.
Denna säger sig självt. Ät ute och slipp laga maten själv.”

Visst var det massor av bra saker att hitta på? Listan är ju toppen.

Tack Dorotea för dina bra och sunda förslag.  Nu blir jag sugen att ta med mig många av dessa förslag till Rom där jag kommer befinna mig några veckor. Där finns ju mitt andra hem och även där finns det en vardagen.

Lycka till alla med er semester och ta det lugnt och njut.

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Första slaget kommer sällan ensam

Första slaget kom som en chock. En örfil rakt över ögat. Det kändes som om hela ögat skulle spricka. Örat susande och jag tappade balansen kort. Jag tittar på dig förundrat och undrar vad som just hänt. Det jag ser känner jag inte igen. Det är inte dina ögon jag tittar i. Istället för dina fina blå ögon jag en gång mötte är det nu en djävulsk blick.

Du blinkar till och får ett smalt leende och jag inser. Att första slaget kommer sällan ensam. Jag hinner inte reagera innan slagen haglar över mig. Jag skriker så högt jag kan HJÄÄÄÄLP! Jag försöker i panik rädda mig själv. Jag flyr mot fönstret. Jag slår och ber om hjälp.

Jag ser någon. Jag tittar in i någons ögon. Någon som kan hjälpa mig. Mina ord försvinner. Någon vänder sitt ansikte om och i samma sekund slås jag till marken.

Allt blir tyst. Allt blir svart.

Bild lånad av Metro

Detta skulle kunna handla om Dig eller om Mig. Det kanske handlar om dig, mig eller någon vi känner. Misshandel i hemmet är allt för vanligt. För någon månad sen fick jag äran att lyssna till Peter en av grundaren till Huskurage.

Huskurage är en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relation genom att ge grannar verktyg att agera. Det är den enda primärpreventiva metoden med direkt effekt för våld i nära relation.

Det Huskurage vill göra är att ge dig och mig verktygen att våga ringa på dörren. För att ringa på dörren och kanske be om socker kan vara det som gör att slagen upphör och Du visar att Du vill hjälpa.  Det kan vara starten för den som far illa att få hjälp och ta sig ut relationen.

Jag blev oerhört imponerad av det engagemang som Huskurage har. De jobbar med hyresvärdar, bostadsföreningar mm. De jobbar med att få alla oss att gå med i Huskurage. De vill skapa en folkrörelse mot våld i nära relationer.

Om det i texten ovan hade varit mig det handlade om. Hade du varit någon som hjälpt mig? Hade du varit någon som vände ditt ansikte bort?

Hade du varit någon som ringt på dörren?

Jag hoppas att du hade hjälpt mig.

Nu handlar inte denna texten om mig. Du behöver inte ringa på min dörr för att rädda mig från slag.

Men nu vill jag att Du hjälper mig hjälpa Huskurage att sprida detta.

För imorgon kan det vara du eller jag.

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Almedalsveckan vara eller icke vara

Igår drog den politiska Almedalsveckan på Gotland igång och grundarna bakom just denna bloggportal Åza Brennander och Sofia Rådenholt Brennander är på plast för att visa att Maqt.se är portalen som är ett måste om du vill få din röst hörd. Det är 2 blonda brudar i samma kläder som inte går att missa under veckan. De är där för att göra skillnad. Vill du få din röst hörd fråga tjejerna i gult.

Fotograf Linda Brolin

Älskar er brudar ni är bara bäst.

Eftersom brudarna befinner sig i Almedalen har jag börjat sätta mig in i arrangemanget och funderat på de kommentarer som år efter år flödar om denna vecka.

Almedalsveckans vara eller icke vara.

Många tycker att det är en fest för etablissemanget och andra att det är en politisk mötesplats som gör skillnad. En möjlighet för politiska partier, föreningar och andra intressenter att göra sin röst hörd.

Och frågan är delat som det mesta här i livet.

Själv tycker jag det är viktigt att alla skall få sin röst hörd, att det anordnas en vecka som denna och att det debatteras om viktiga ämnen. För även om de politiska partierna och partiledarna får mycket uppmärksamhet så är det många mer än de som påverkar.

Det jag däremot kan ifrågasätta är varför på Gotland? Hur många ”vanliga” svenskar har möjlighet att ta sig dit för att delta ? Nog inte så många tyvärr. Det är inte gratis i vanliga fall att ta sig till ön och om man nu lyckas lösa resan är det näst intill en omöjlighet att hitta en bostad under den veckan. Tillgängligheten för svenskarna blir enormt begränsat.

För Gotland är det en enorm succé såklart och det missunnar jag dem inte. Bor ju själv på en Ö och vet hur viktiga de där veckorna på sommaren är.

Men om vi återgår till veckans vara eller icke vara tror jag att synen på veckan hade varit någon helt annan om den istället anordnas på olika platser runt om i Sverige.

Tillgängligheten hade blivit större och jag tror att ännu fler hade velat engagerat sig. Det hade också blivit ett lokalt fokus som man nu tappar bort.

Så min slutsats är håll hårt i politikerveckan men låt hela Sverige ta del av den.

För att återgå till brudarna/grundarna till Maqt.se. Just nu söker de flera nya bloggare och jag vill ha många nya bloggkollegor. Oavsett om du träffar på dem i Almedalen så är du alltid välkommen att besöka Maqt.se.

 

 

 

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Hylla mig när jag lever

I dagarna fick jag via nyhetskanalerna ta emot att en av Sveriges största skådespelare gått bort i Cancer. Mikael Nyqvist är död. Det kom som en chock för mig. För på något sätt var han och många andra liksom odödliga. Jag har växt upp med hans filmer och suttit med spänning och fällt tårar.

Bild lånad av Sveriges Radio

Det blev en masshyllning på sociala medier. Något som känns självklart. Jag kände honom inte. Inte sett honom i verkligheten, bara på den vita duken eller på min skärm. Trots det högg det till i mitt hjärta och jag kände och känner sorg. Det var allt för tidigt att lämna redan nu.

I denna masshyllning av allt och alla känner jag samtidigt mig förvirrad.

Varför hyllar vi så enormt när någon dör? Gör vi det medans personen lever? Jag tror vi glömmer bort det i vardagen och när något sådant här händer blir det som en drog. Vi hyllar i massor.

Men jag vill hyllas nu. Jag vill uppskattas för den jag är när jag lever. Berätta för mig nu.

När jag död får ni gärna minnas mig med ett leende. Men hylla mig nu när jag lever.

Vi måste tala om för de vi  gillar och uppskattar att vi gör det. Inte låta livet rusa iväg med oss och glömma vår nästa.

Jag känner sorg för Mikael. Han hade mer att ge mig på den vita duken. Jag känner med hans familj och vänner.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Att våga gå utanför sin komfortzon

Det pratas ofta om att det är nyttigt att våga testa nya saker i livet och gå utanför sin komfortzon. Jag har alltid gillat att testa nya saker men gillar samtidigt att göra sådant som jag kan och är trygg på då jag lider av ett visst kontrollbehov. Det jag har kontroll på känner jag mig trygg på.

Senaste 1,5 månaden har jag några timmar i veckan verkligen gått utanför min komfortzon. Jag jobbar några timmar i en blomsteraffär. De som känner mig kommer nog rynka på näsan och undra hur gick det till. Min krukväxter hemma har ju allt som ofta sett bättre ut. På mina kontor genom åren har jag fått bästa pris på bäst vissna blommor varje år.

Visst har jag lite gröna fingrar när det gäller planteringar ute på vår altan men inomhus är något helt annat.

Men nyfiken som jag är och en jäkel på att städa och sälja saker hoppade jag på detta tåget med glädje. Att vara kreativ är något jag älskar och det här med blommor blir roligare för varje dag.

Att jag befinner mig ute på hal is ibland som en Bambi är skrämmande men också spännande. En utmaning jag ställs inför är ju det där med att få ihop snygga buketter. Det är inte alltid så lätt. Att binda buketten är en sak, det klarar jag nog rätt bra men att kombinera blommorna är något helt annat.

Bilderna ni ser här på bloggen idag är några av mina senaste försök att få till fina buketter och jag börjar bli nöjd. Inte de bästa mästerverken men en bit på väg.

Har du eller vågar du kasta dig in i något du inte behärskar? Berätta gärna.

Så nu mina vänner drömmer jag allt om att få binda ihop min första brudbukett och göra ett vacker kistdekoration. Lär nog dröja men tränar man inte lär man sig inget nytt.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Jag tappade andan och lusten.

Det är Midsommardag och jag, mannen och sonen beger oss ut för en stadspromenad och en bit mat. Våra visioner är inte så höga utan tänkte ta det som föll oss in. Jag kan inte påstå att jag varit ute och ätit så mycket i mina nya grannskap utan väljer hellre Lilja-Wiksgatans självhushåll. Något som jag efter denna kväll kommer att fortsätta med.

Jag tappade andan och lusten.

Efter denna kväll inser jag att jag är mils avstånd från många svenskars sätt att bete sig. Vare sig man är gäst eller serveringspersonal. Det språk som användes ikväll fick mig att gapa stort. Jag är lycklig att sonen satt i sina egna tankar och inte tog in det som sades vid bordet bredvid.

Jag ställer inte så stora krav men några har jag.

  1. Om jag skall betala mer än gatuköksmat kräver jag att man hälsar mig välkommen, ger mig en meny och visar mig en plats.
  2. Tar upp min drickbeställning
  3. Inom 5-10 minuter återkommer och tar upp min beställning
  4. Ger mig maten inom 20-25 min och återkommer och frågar om allt är okej.
  5. Behandlar mig med respekt
  6. Tackar när jag betalar
  7. Sist men inte minst. Att serveringspersonalen ser mig som en kund som i slutändan betalar deras lön.

Det jag efter ikväll inte accepterar om jag skall betala mer än gatuköksmat är:

  1. Jag bemöts med ett vresigt, har du bokat bord
  2. Får vänta på serveringspersonalen skall hitta menyn
  3. Blir hänvisad till ett bord och lämnas sedan åt mitt öde
  4. Får bevittna när serveringspersonalen tar upp beställningen från bordet bredvid då gästerna har ett ordförråd som inte passar sig på restaurang. Att sen serveringspersonalen sjunker till en lägre nivå än gästerna och svär något otroligt är än mer opassande.
  5. Får lyssna till när föräldrar sitter och hotar sina barn. Mer än en gång

Som ni säkert förstår kan jag göra listan oändlig. Men jag tänker inte fortsätta. Däremot så tappar jag andan hur illa mina medmänniskor faktiskt uppträder och hur avsaknaden av serviceanda faktiskt finns.

Jag, mannen och sonen stannade absolut inte kvar på restaurangen. Utan lämnade då vi uppenbarligen inte var något av värde för dem. Vi begav oss däremot mot gatuköket.

Där mina vänner.

  1. Bemöttes jag med ett stort leende även om kön slingrade sig ut på gatan och grillarna gick varma.
  2. Maten kom perfekt tillagad och inom en rimlig tid.
  3. Jag fick frågan om maten smakade bra
  4. Jag fick ett tack mer än en gång.
  5. Jag blev sedd som en kund.

Att mina medmänniskor inte kan uppträda på ett hedervärt sätt tycker jag är osmakligt till tusen och det är inte undra på att vi har problem i samhället.

MEN hur kan det komma sig att ett gatukök har så mycket bättre kundförståelse, serviceanda och attityd än den renommerade restaurangen?

Det är en stor gåta för mig?

Men om jag skulle göra en vild gissning så handlar det om ledarskap. En ledare som har fattat att kundens upplevelse är det som faktiskt får företaget att gå med vinst. En ledare som går före och visar vägen för alla de andra. Visar vägen för alla dessa ungdomar som för kvällen bemannade gatuköket.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Har Du mandatet att bestämma?

Idag läste jag en artikel som gjorde mig riktigt förbannad men framförallt ledsen och jag ställer mig frågan. VEM har mandatet att bestämma?

Artikeln handlar om Jakob från Värnamo som tar studenten nu i dagarna. Jakob är en kille som hela sitt liv längtat efter att få gå på sin studentbal. Men bara för att Jakob gått sina år på gymnasiesärskolan har han och hans klasskamrater inte fått någon inbjudan. De är tydligen inte välkomna!

VEM HAR BESTÄMT DETTA UNDRAR JAG?

Varför skall inte de eleverna få gå på studentbal?

ÄR DET NÅGON SOM HAR ETT BRA SVAR PÅ DET?

Bild från Pixabay

Jag blir bara upprörd och förbannad.

Nu har Jakob en mamma likt mig som absolut inte accepterar faktum och tycker att rätt ska vara rätt.  Hon kontaktade balkommittén och frågade om Jakob fick gå. Det gjorde det ju så nu finns det en lycklig kille som skall gå på bal.

Läs om Jakob här

Nu har denna historian ett lyckligt slut men om nu Jakobs skola inte fått någon inbjudan så finns det säkert ett flertal i vårt avlånga land som inte heller fått det.

Jag fattar inte. Varför får de inte någon inbjudan? Vad skiljs åt?

Ja må vara korkad men som sagt jag fattar inte och ser inte anledningen till att inbjudan uteblivit. Den som sitter på mandaten tar jag mer än gärna ett snack med.

Fotograf Cristian Brolin
Design Linda Brolin
Lämna kommentar Dela inlägget:

 
 

Vad tjänar transportstyrelsen på det?

Igår kom så min trängselskatt för en liten trip genom Stockholm till Arlanda. 2 genomfarter a 11:-

Ojoj detta lär kännas i plånboken.

Ikväll ställer jag mig verkligen frågan. Vad tjänar Transportstyrelsen på detta brev?

Mina 11:- blir efter porto bara 4:- kvar.

De 4:- kronorna skall räcka till papper, kuvert, toner, personal och transportkostnad och fika på personalmötet.

Så jag bara undrar var finns logiken att skicka ut denna räkning på 11:- när kostnaden är bra mycket högre?

Hur tänker Transportstyrelsen?

De kanske räknar med att jag struntar i att betala så att jag får en påminnelseavgift på 500:-?

Det känns lite komiskt hela grejen. Men om detta inte vore nog så har jag valt autogiro på räkningar från denna myndighet. Det gör ju att hela räkningen skall makuleras.

Jag har ju inte någon som helst användning av detta pappret. Det skulle istället kunna skickas via mail eller i någon annan digital form.

Snacka om slöseri med jordens resurser.

Mitt tips till Transportstyrelsen är att bunta ihop beloppen istället. När summan är uppe i 500 skicka en räkning. Då kanske det går plus minus noll.

TÄNK TILL MED PALLET

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: