Nu är det bestämt. Jag och min stora kärlek drar på en fotoresa till Island. Fullutrustade skall vi bara ge oss hän denna vackra natur och fota som galningar.
Bild lånad på nätet
Just nu håller gubben på med reseplaneringen för fullt. Jag håller mig långt borta då han står för detta i vår familj. Han har någon viss egenskap att få till allt perfekt. Allt är avslappnat men ändå välplanerat. Jag kan bara försöka slappna av och hänga på och njuta till fullo.
Bild lånad på nätet
Tänk att få uppleva denna vackra natur. Jag är så oerhört tacksam att få uppleva detta. Helt AMAZING.
Bild lånad på nätet Alamy
Kolla bara in dessa källor. Är det inte mäktigt. Jag skall fota så fingrarna blöder.
Bild lånad på nätet
Denna resa är en av de upplevelser vi har satt upp att vi skall göra under vårt hälsofokuserade år 2017. Till sommaren hoppas vi kunna ta oss till svenska fjällen och vandra hela familjen.
Har ni varit på Island? Kom gärna med tips på aktiviteter och sevärdheter vi inte får missa.
Kan ni tänka er att det blev fel låt som vann i år igen.
Att det aldrig kan bli rätt. Skall det vara så svårt att lyckas göra en låt som ALLA tycker är bra?
Bild lånad på nätet.
Äntligen är mellokarusellen över och lördagskvällarna kan gå tillbaka till det vanliga. Nu behöver inte vi sitta där och störa oss på att fel låt vann i år igen. Eller hata för att Loreen inte ens gick till final.
Att denna folkfest kan skapa så mycket känslor gör mig lika förvånad varje år. Jag hinner glömma att många av befolkningen lever sig in så i denna tävling att livet går under om inte rätt låt vinner.
Själv ser jag det som underhållning och hoppas att det kommer gå bra för det vinnande bidraget. Nu när det är över lägger jag ingen tid på att irritera mig på att fel låt vann.
För hur vi än gör och vilken låt som än vinner kommer det vara fel.
Istället för hylla vinnaren och önska lycka till måste löpsedlarna dagen efter vara negativa. Vi måste kasta skit och tycka att fel låt vann.
Bild lånad på nätet
Av någon anledning kan vissa individer inte gå vidare.
Nu önskar jag Robin Bengtsson lycka till med I can´t go on.
Detta inlägg är i samarbete med Pågen och Buzzador
Jag älskar mackor därför blev jag lite extra glad när jag fick möjlighet att testa Pågens nya smakrika bröd Leva.
Leva är ett smakrikt grovbröd, bakat på fyra sädesslag med 30% fullkorn och rapsolja − helt fri från konserveringsmedel. Brödet är härligt luftigt med tydliga kornkärnor som skapar tuggmotstånd. Det är dessutom både nyckelhålsmärkt och ”Från Sverige”-märkt. Med andra ord är Leva det perfekta alternativet för dig med en hälsosam livsstil men som älskar smaken av ett riktigt gott bröd. Pågen Leva passar hela familjen och kan avnjutas när och hur som helst. Extra gott blir det som rostat, men kan lika väl ätas precis som det är. Kombinera efter just din smak − kanske med några skivor avokado? Eller varför inte med en bit skinka och dina favoritgrönsaker? Oavsett hur du föredrar din macka kan du alltid njuta med gott samvete med Pågen Leva.
Vi var snabba och rostade dem och tog en ett mellanmål häromdagen och jag kan säga att Pågen Leva gick hem både hos mig och sonen. Detta brödet kommer absolut bli en favorit här hemma.
Att våga stå upp rakryggat för det som är fel är inte alltid en självklarhet. Vi är nog allt för många som blundar och inte vågar av olika anledningar. Det kan vara allt från att säga nej till att förhindra ett brott, hjälpa någon som blir mobbad eller stoppa en demonstration.
Rädslan att själv bli drabbad är allt för stor. Vilket är förståeligt.
Däremot finns det personer i vårt samhälle genom åren verkligen har vågat stå rakryggad och göra motstånd.
Den 13 april 1985 i Växjö höjer en ensam kvinna sin väska mot en nynazistisk demonstration. Det kallar jag rakryggat motstånd.
Bild lånad på nätet
5 juni 1989 i Peking ställer sig en ensam man framför stridsvagnarna som rullade in på Himmelska fridens torg.
Bild lånad på nätet.
1 maj 2016 i Borlänge knyter Tess Asplund näven framför 300 nazister. Inga nazister på våra gator.
Bild lånad på nätet
9 juli 2016 i Baton Rouge Louisiana, USA icke-vålds-markerar mamman Leshia Evans mot det amerikanska polisvåldet med att ställa sig framför poliserna och påtala att hon vill ha en bättre framtid för sin pojke.
Bild lånad på nätet
WOW vilka fantastiska människor som borde hyllas varje dag. De står upp för ett bättre samhälle.
Fredagskväll och den här dagen har verkligen bara rusat iväg. Jag sitter framför Tv:n och drömmer mig bort. Just ikväll infinner sig en viss saknad och längtan. Jag längtar till bergen. Till den friska luften.
I somras fick jag och familjen möjlighet att tillbringa några sköna dagar på höga höjder. Där friheten kändes total. Mobilen funkade si så där. Vårt enda mål var att komma så högt upp som möjligt. Tillbringa dagar tillsammans utan massa tvång.
Ikväll tänker jag fortsätta drömma mig bort så jag bjuder på lite härliga bilder från våra dagar.
Ni kära läsare vet ju att jag mer än gärna lägger min åsikt både på det ena och det andra. Igår sågade jag internationella kvinnodagen och idag skall jag diskutera skolbussar.
För någon vecka sedan kunde man läsa och se inslag på nyheterna om att skolelever hade levt rövare på skolbussen och bussbolaget hade valt att dra in den extra linje som erbjudits eleverna. Istället fick nu eleverna vänta 1 timme till ordinarie buss går. Anledningen var framförallt att bussbolaget hade fått nog då en klick elever levt rövare i form av att inte sitta ner i bussen utan klättra överallt. Droppen blev när de kastade burkar och smetade tuggummi i bussen. Det hade också förkommit att elever tryckt på bussknappen för att sedan ställa sig och kissa ut genom dörren.
Vem bär ansvaret för att mitt barn sköter sig på skolbussen?
Bild från Pixabay
Det är ju en intressant fråga i dagens samhälle. Är det busschauffören som ansvarar för säkerheten under turen? Kan det vara eleverna själva eller är det föräldrarna?
Frågarna ni mig så är det ett föräldrar ansvar.
Om det någon gång skulle komma till min kännedom att min son inte skulle sköta sig på skolbussen skulle jag ta det ytterst personligt. Då har jag brustit i mitt föräldraskap. Jag har inte lyckas uppfostra mitt barn om vilka regler som gäller på bussen.
Tyvärr tycker inte alla som jag. Många föräldrar tycker att det är busschauffören uppgift att uppfostra våra barn att sitta still i bussen.
Busschaufförens uppgift enligt mig är att ansvara för säkerheten och att bussen tar sig från A till B.
Jag ställer frågan till er som vanligt.
Vad tycker du? Är det föräldrarnas eller busschaufförens uppgift att uppfostra våra barn på bussen?
8 mars och det är dags att fira Internationella kvinnodagen. Det är idag vi kvinnor skall stå upp för varandra över hela världen. Vi skall ena oss och stå upp för våra rättigheter. Idag skall vi fira. Idag skall vi visa att kvinnor kan.
Eller inte…
Visst är det viktigt att lyfta upp kvinnors rätt till ett lika värde. Visst är det viktigt att påtala jämlikhet. MEN jag blir trött.
Jag kan absolut se det viktiga men samtidigt inser jag att min bild inte stämmer med många andras. Jag kanske är förskonad eller har ett annat synsätt. Min bild går isär.
Att vi måste jobba med mycket av dessa frågor i många länder är självklart. Men för mig handlar det om ett lika värde. Vi har alla rätt till samma värde oavsett kön.
Om jag nu bara utgår från mig själv så ser jag inte många av dessa problem. Eller jag tillåter dem inte.
Fotograf Cristian Brolin, Vindro AB
Idag har det rapporterats i medier både hit och dit. Det beskrivs att alla kvinnor får utstå trakasserier, lägre lön, ingen chefsposition, ses som mindre vetande, inte ha samma förutsättningar i samhället.
Jaså känner jag.
Jag skulle aldrig tillåta mig att inte ha samma förutsättningar som en man. Jag ser till att jag har det. Jag utgår inte från att jag inte har det. Jag har aldrig fått utstå några sexuella trakasserier på arbetsplats eller dylikt. Om det skulle förekommit så skulle den mannen fått springa jävligt fort. Jag har heller inte haft lägre lön, utan lön som jag förtjänat utifrån min yrkesroll. Mindre vetande har jag heller aldrig känt att jag varit gentemot man. Jag har varit chef över många män och kvinnor. Det har aldrig varit något problem.
Jag har jobbat inom många olika yrken och det har varit mansdominerade och kvinnodominerade. Jag har snarare sett ett kvinnoproblem. Det är kvinnor som trycker ner varandra. Det är kvinnor som inte kan se varandras framgång och lycka.
Det ser jag som ett mycket större problem.
Fotograf Cristian Brolin, Vindro AB
Jag var på en föreläsning om just kvinnligt ledarskap häromveckan. Då kom det upp att vi kvinnor är alltid de som håller ordning, plockar ur diskmaskinen mm på arbetsplatser vilket gör att vi inte kan göra karriär på samma sätt.
Min reflektion blir ju. Sluta med det då. Låt disken stå.
Var någonstans står det att det är just du som kvinna som skall plocka ur maskinen. Ingenstans, utan det är du som bara gör det. Det är ett val du gör och inte männen.
Jag tycker männen ofta utmålas som hemska varelser som bara trycker ner oss kvinnor. Det köper inte jag.
Ibland är det säkerligen så. Det förekommer säkerligen på många ställen trakasserier. Men stå stadigt och visa att mig är det ingen ide att du bara tänker den tanken.
Jag tycker vi skapar detta själva som kvinnor ibland. Det är som att vi har med oss ett arv att vi kvinnor är lägre ställda.
Det kanske är här jag skiljer mig från många. Jag har aldrig känt det. Jag kommer inte göra det heller.
Jag är kvinna och jag är jag. Idag firar jag som alla andra dagar på året att jag är bra precis som den jag är.
Gilla det eller inte. Jag bryr mig väldigt lite.
För i min värld har alla ett lika stort värde oavsett vem man är. Å det står jag upp för varje dag.
Igår kom sonen hem med en extra läxa då läsningen måste tränas mer intensivt. Som alltid slängde han upp plastfickan lite nonchalant och hoppas att den skall försvinna i intet. För det där med läsning är inte hans grej.
Jag slår upp den lilla boken och får en riktig återblick till min egen skolgång. Boken är liten, tummad, klottrad och tryckt 1986.
Det som slår mig är, skulle denna boken kunna tryckas och användas idag?
Boken sol och sim har ett naket innehåll i form av dess illustrationer. Jag tror att det skulle bli stora reaktioner om ett läromedel visade nakna kvinnobröst på första sidan idag.
Så naturligt, lättsamt och naket. Boken är på något sätt så oskyldig. Men skulle det funka nu?
En mamma med former. Långt ifrån några hemska ideal. Bara illustrerat rakt ur verkligheten.
Jag tror att den svenska PK-eliten hade gått upp i taket om skolans barn kommit hem med boken.
Jag tycker den är gullig och ser framemot att läsa den med sonen och se hans reaktion på bilderna. Kommer han ens bry sig? Kommer det bli fniss och diskussion om nakna bröst?
En sak är säker vi var helt klart mer tillåtande förr och det känns för mig riktigt befriande.
Idag känns det som det jagas en korrekthet som inte går att levas upp till. Vi kan inte bara vara.
Hur skulle du reagera om ditt barn kom hem med en läsebok med nakna illustrationer?
Efter att varit sjuk ett tag är det äntligen skönt med en nya vecka. Nu vänder jag blad och hoppas medicinen gör sitt så jag snart är i full kapacitet igen. Mycket nytt och roligt är på gång så jag måste vara pigg och se framåt.
Jag vet att många avskyr första dagen i veckan men jag tycker det är skönt med en hel vecka framför mig. Som är välplanerad med roliga och mindre roliga aktiviteter.
Hur planerar du din vecka för att få vardagen att gå ihop?
Har du någon super papperskalender eller är du en digitalstjärna?
Själv är jag beroende av att skriva traditionellt och har svårt att ha en kalender digitalt. Jag har äntligen hittat min favoritkalender som jag gör min plan för veckan på söndag kvällen. Det tog några år att hitta den som funkar för mig men nu byter jag aldrig.
5 mars 2014 stod jag på toppen av min lycka och på toppen av ett berg i Valley of Fire i Nevada och blev fru Brolin. En helt fantastisk dag. En dag jag aldrig kommer glömma.
Äntligen fick jag mannen jag väntat på i över 5 år. Min fina man.
Nu har det gått 3 år. Mycket har hunnit hända men min kärlek till denna man består.
Vårt bröllop var hemligt och blev till en stor överraskning när våra nära och kära öppnade sin post dagen efter vårt bröllop då vi berättade denna nyhet.
Vi valde att “rymma” och gör vår grej av vårt bröllop och bjöd istället in till 2 härliga bröllopsfester på Öland istället. Det blev precis som vi ville ha det. Helt perfekt.
Vi gillar ju att göra vår grej och inte riktigt följa strömmen. Så att tillbringa några dagar i Las Vegas och flyga helikopter satt som handen i handsken. Långt från vit slöja, kyrkklockor och tal.
Idag firar vi 3 år och Läderbröllop. Det skall bli spännande och se vad vårt gemensamma liv har att ge oss. Många dagar har vi delat och många fler vill jag dela med min älskade gubbe.
Nu kör vi järnet ett år till nästa bröllopsdag. Då är blomsterbröllop som gäller.
Jag är medmänniska, flickvän, mamma, vän och till yrket fotograf och marknadsansvarig på ett hotell. Har för tok för många namn. Linda Börjesdotter Bäckström Brolin men går oftast under namnet Linda Brolin.
Jag har ständigt för många bollar i luften men ändå fötterna stadigt på jorden. Lever i den morderna familjen med en son på 17 år och en särbo. Vi bor på Öland. Ett liv i där kärleken till varandra är viktigast. Min blogg på maqt.se kommer i huvudsak handla om samhällsfrågor ur min synvinkel. Självklart inblickar från mitt vardagsliv och andra tips och trix.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.