Kan ni tänka er att det blev fel låt som vann i år igen.
Att det aldrig kan bli rätt. Skall det vara så svårt att lyckas göra en låt som ALLA tycker är bra?
Äntligen är mellokarusellen över och lördagskvällarna kan gå tillbaka till det vanliga. Nu behöver inte vi sitta där och störa oss på att fel låt vann i år igen. Eller hata för att Loreen inte ens gick till final.
Att denna folkfest kan skapa så mycket känslor gör mig lika förvånad varje år. Jag hinner glömma att många av befolkningen lever sig in så i denna tävling att livet går under om inte rätt låt vinner.
Själv ser jag det som underhållning och hoppas att det kommer gå bra för det vinnande bidraget. Nu när det är över lägger jag ingen tid på att irritera mig på att fel låt vann.
För hur vi än gör och vilken låt som än vinner kommer det vara fel.
Istället för hylla vinnaren och önska lycka till måste löpsedlarna dagen efter vara negativa. Vi måste kasta skit och tycka att fel låt vann.
Av någon anledning kan vissa individer inte gå vidare.
Nu önskar jag Robin Bengtsson lycka till med I can´t go on.
Klok inställning, jag önskar också lycka till.
Att några alltid tycker fel låt vann är en del i programupplägget för Mellon. Arrangörerna utnyttjar det faktum att vi alla har olika musiksmak vilket genererar en spänning och ett intresse för programmet. Jämför med idrott där olika människor håller på olika favoritlag. Själv tycker jag varken schlager eller idrott är särskilt intressant men brukar följa Mellon därför att det är en happening som stora delar av befolkningen deltar i. Vilka artister som vinner spelar egentligen inte så stor roll. 🙂