Idag knöt sonen på sig springskorna för att delta i Skoljoggen som genomförs på Gårdby Skola. Han var förväntansfull och glad. Nu skulle han för första gången få utforska det närliggande skogsområdet. Skog är ju inte det som finns i överflöd på vår Ö.

Skoljoggen är ett rikstäckande arrangemang som skolidrottsförbundet anordnar. Både för att främja barns ohälsa samt samla in pengar till välgörenhet. I år går pengarna till SOS-barnbyar. Det är Astrid Lindgrens barnby i Bouar i Centralafrikanska republiken som den stora delen av de insamlade pengarna kommer att hamna. För i samband med skoljoggen samlas det in en Springslant.

I det stora hela tycker jag detta arrangemang är så bra. Barns ohälsa är ett stort problem i vårt land och något vi alla borde jobba så mycket mer med. För mig skulle sonen gärna få gå en timme till i skolan för att ha en idrotts/rörelse timme om dagen. Alla skulle må bra av det.

Att barnen i samband med skoljoggen samlar in pengar till välgörenhet är väl fantastiskt. Men det är här mitt moment 22 kommer in.

För skolan är gratis. ( Ett ämne som kan diskuteras oändligt och jag är en av de som tycker att vi föräldrar bör dra vårt strå till stacken. Fast det tar vi i ett annat inlägg )

Då skolan är gratis kan den där springslanten inte samlas in under skoltid.  Skolan får inte be eleverna ha med en slant. Fast att de indirekt ber om det. Här blir det moment 22 för mig.

Jag tycker att anordnar men en skoljogg på lektionstid ( vilket är frivilligt att anordna ) borde man löpa hela linan ut. För hur skall eleverna känna att de faktiskt deltar i detta arrangemang för att främja sin hälsa samt hjälpa andra om de inte får ge den där springslanten i samband med skoljoggen. Känna stoltheten att min slant ( oavsett storlek ) kommer göra skillnad.

Skolan är gratis

Nu löses denna sak på visst ett ypperligt sätt. Jag som förälder swishar hemma i min vrå springslanten till skolidrottsförbundet. Istället för en reflektion hos min son där han tydligt ser att pengarna byter ägare och går till behövande, skickar jag en osynlig slant via cyber världen. Han bryr sig inte speciellt mycket. Hummade bara lite morse när jag berättade varför skoljoggen skulle genomföras idag.

Nu hoppas jag att detta arrangemang ändå ger ett mervärde. Men för mig med mitt kritiska öga tycker jag att använda dyrbar skoltid till ett arrangemang som stor del bygger på att samla in pengar blir ett moment 22. Lite att klättra upp på hopptornet men sedan inte hoppa.

Om vi som föräldrar nu swishar den där springslanten vet man ju inte. Det kanske blir väldigt lätt att bara strunta i det.

Visst alla har inte råd. Fast jag tror att det hade kunnat gå att lösa med ett enkelt kuvert. Barnen lägger med sina föräldrar en summa pengar eller låter det vara tomt. Klistrar ihop det och det lämnas i en låda likt en valurna.

Däremot skulle känslan ändå vara att man samlar in. Pengarna kunde räknas på plats och presenterats under applåder och hejarop.

Heja skoljoggen men är det så farligt att samla in springslanten på plats trots att skolan är gratis?

Kram

Linda