Idag knöt sonen på sig springskorna för att delta i Skoljoggen som genomförs på Gårdby Skola. Han var förväntansfull och glad. Nu skulle han för första gången få utforska det närliggande skogsområdet. Skog är ju inte det som finns i överflöd på vår Ö.
Skoljoggen är ett rikstäckande arrangemang som skolidrottsförbundet anordnar. Både för att främja barns ohälsa samt samla in pengar till välgörenhet. I år går pengarna till SOS-barnbyar. Det är Astrid Lindgrens barnby i Bouar i Centralafrikanska republiken som den stora delen av de insamlade pengarna kommer att hamna. För i samband med skoljoggen samlas det in en Springslant.
I det stora hela tycker jag detta arrangemang är så bra. Barns ohälsa är ett stort problem i vårt land och något vi alla borde jobba så mycket mer med. För mig skulle sonen gärna få gå en timme till i skolan för att ha en idrotts/rörelse timme om dagen. Alla skulle må bra av det.
Att barnen i samband med skoljoggen samlar in pengar till välgörenhet är väl fantastiskt. Men det är här mitt moment 22 kommer in.
För skolan är gratis. ( Ett ämne som kan diskuteras oändligt och jag är en av de som tycker att vi föräldrar bör dra vårt strå till stacken. Fast det tar vi i ett annat inlägg )
Då skolan är gratis kan den där springslanten inte samlas in under skoltid. Skolan får inte be eleverna ha med en slant. Fast att de indirekt ber om det. Här blir det moment 22 för mig.
Jag tycker att anordnar men en skoljogg på lektionstid ( vilket är frivilligt att anordna ) borde man löpa hela linan ut. För hur skall eleverna känna att de faktiskt deltar i detta arrangemang för att främja sin hälsa samt hjälpa andra om de inte får ge den där springslanten i samband med skoljoggen. Känna stoltheten att min slant ( oavsett storlek ) kommer göra skillnad.
Skolan är gratis
Nu löses denna sak på visst ett ypperligt sätt. Jag som förälder swishar hemma i min vrå springslanten till skolidrottsförbundet. Istället för en reflektion hos min son där han tydligt ser att pengarna byter ägare och går till behövande, skickar jag en osynlig slant via cyber världen. Han bryr sig inte speciellt mycket. Hummade bara lite morse när jag berättade varför skoljoggen skulle genomföras idag.
Nu hoppas jag att detta arrangemang ändå ger ett mervärde. Men för mig med mitt kritiska öga tycker jag att använda dyrbar skoltid till ett arrangemang som stor del bygger på att samla in pengar blir ett moment 22. Lite att klättra upp på hopptornet men sedan inte hoppa.
Om vi som föräldrar nu swishar den där springslanten vet man ju inte. Det kanske blir väldigt lätt att bara strunta i det.
Visst alla har inte råd. Fast jag tror att det hade kunnat gå att lösa med ett enkelt kuvert. Barnen lägger med sina föräldrar en summa pengar eller låter det vara tomt. Klistrar ihop det och det lämnas i en låda likt en valurna.
Däremot skulle känslan ändå vara att man samlar in. Pengarna kunde räknas på plats och presenterats under applåder och hejarop.
Heja skoljoggen men är det så farligt att samla in springslanten på plats trots att skolan är gratis?
Kram
Linda
Jag skickade med Elwin en slant härom dagen, då det var skoljogg på hans skola. Det var inte sagt att de inte fick ha med sig kontanter utan tvärtom så skulle de gärna ha det. (Man kunde också swisha). Han redovisade för mig att han lämnat den till sin mentor och att det “bara var han och en till” som haft med sig pengar. Så jag blir också lite förvirrad över konceptet.
Kram Sofia
Hej Linda!
Vad kul att du bloggar om Skoljoggen. Jag heter Johan och är projektledare på Skolidrottsförbundet för Skoljoggen. Jag känner verkligen igen mig i din text. Precis de här frågorna har vi brottats med de senaste åren. 🙂 Jag håller helt med dig.
Skoljoggen började INTE som en insamlingsaktion. Skoljoggen är i grund och botten ett arrangemang för att uppmärksamma vikten av rörelse och god hälsa. Det är ett arrangemang för gemenskap på skolan och för löparglädje. Så var det vid starten för 34 år sedan och så är det också nu. Långt senare än starten kopplades insamlingsdelen på och det var i massor med år en supersuccé. Många miljoner gick till välgörande ändamål under många år. Det är inte samma drag nu men visst är det ett stort engagemang.
Så nuförtiden är Skoljoggen både en hälsoaktivitet och manifestation för rörelse samt ett sätt att synliggöra Skolidrottsförbumdet och skolidrottsföreningen som ett sätt att ha daglig fysisk aktivitet OCH en aktivitet (som skolan så väljer) där eleverna kan få diskutera och lära sig om solidaritet, om livet för barn i andra länder, om olika förutsättningar och så vidare. Det är en frivillig del som kopplas på Skoljoggen men som vi ser ett stort värde i och som vi tycker passar bra ihop.
Pengafrågan är som du skriver mycket av ett moment 22. Det är förutom det du beskriver också en fråga om kontanthantering. Allt färre människor bär kontanter med sig eller har kontanter hemma vilket minskar möjligheten att ge. Och allt färre banker och andra instanser där pengar förekommer tar emot kontanter numer. Vi har jobbat och kämpat med att få till en överenskommelse med flera stora banker men de säger bara att det inte går att lösa för kontanthanteringen är något som ofrånkomligen är på väg bort.
Detta måste vi förstås förhålla oss till och hitta nya lösningar för. Ska Skoljoggen alls samla in pengar? Ja, det tycker vi.
Men hur ska vi göra? I november kommer vi starta arbetet med nästa års Skoljoggen då vi samlar en grupp människor med olika roller såväl i vårt förbund som från övriga idrottsrörelsen och skolan för att diskutera framtiden. Då kommer insamlingsdelen självklart vara viktig för oss och den kommer vara det med den organisation som vi kommer att samarbete med nästa år och framöver. De har kunnandet inom insamling och vi hoppas på flera nya kreativa idéer.
Som sagt det är mycket som går förlorat genom att barnen inte involveras. Men det mesta talar för att vi inte har en kontanthantering framöver och att vi får hitta nya sätt att uppnå samma sak. En lösning som använts en del i år är att skolan har ett eget swishnummer eller bankkonto som alla skickar pengar till och som sedan redovisas precis som de fysiskt insamlade pengarna tidigare.
Återigen, tack för att du skriver och tycker och tänker om Skoljoggen. Alltid roligt att läsa och höra om engagemang! 🙂
Med vänlig hälsning,
Johan