Glöm inte av vårt vackra Sverige

7 maj, 2017 Fotografi, Mitt jobb, Tankar om Skriv kommentar
Fotograf Linda Brolin

Vid niotiden i morse packade jag in fikakorgen och hunden och drog iväg mot Blekinge. I Järnaviks Båthamn mötte jag upp ett blivande Herr och Fru par för en bröllopskonsultation på vackra Tjärö.

Järnavik ligger utanför Bräkne-Hoby någon mil från Ronneby. En liten by som börjar och slutar i stort sett på samma ställe. Men så vackert. En liten hamn som myllrade med båtar, kajaker och färjan som tog oss till Tjärö.

Tjärö är ö som jag aldrig besökt men som jag blev förälskad i direkt. Färjan går hela sommaren varje timme. På ön finns otroligt vacker miljö men också vandrarhem, restaurang, café, båt- och kanotuthyrning. Det är en ö ni måste besöka.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Vi hade ju verkligen vädret med oss idag. Solen strålande så vackert och jag saknade verkligen min familj.

Jag hade velat haft dem med och utforskat ön tillsammans. Sprungit över klipporna, fikat och njutit av denna vackra utsikten.

Insett hur otroligt vackert land vi bor i.

Fotograf Linda Brolin

Glöm inte bort vårt vackra Sverige.

Glöm inte bort alla smultronställen som finns runt hörnet, som inte kostar en förmögenhet att besöka. Glöm inte bort vår natur.

Många barn och ungdomar lägger mycket av sin tid vid spel, mobiler och tv:n nuförtiden. Det ligger kanske inte i tiden att packa picknickkorgen och ge sig ut i Svenska skärgården på sommarlovet. En resa ut i världen lockar kanske mer.

Fast vårt vackra land är i många avseende lika fint.

Förutom att jag förälskade mig i Tjärö blev också min fyrbente följeslagare det. Han sprang fritt runt och visade vem som var störst på ön. Lite som Zlatan på en fotbollsplan.

Fotograf Linda Brolin

Jag uppmanar er alla. Att denna sommaren packa lite fika och bege er till ett svenskt resmål. Inte ett hotell i närmaste stad. Ge er ut i naturen. Njut av vårt vackra land.

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Tack för ditt leende

5 maj, 2017 Min vardag Skriv kommentar

Fredagskvällen har kommit till min lilla boning och jag sitter här själv i min röda soffa. Det är tyst men rogivande. Sonen befinner sig på annan ort och har roligt med sina vänner. Gubben roar sig på barndop i Bulgarien. Vi är utspridda lite här och där men ändå inte långt borta. I dagens digitala samhälle finns det mesta nära. Bara ett pling bort.

Jag känner mig såklart ensam och luften har gått ur mig, som det ofta kan göra efter en arbetsvecka. Även om jag känner mig ensam så är jag tillfreds med det. Jag trivs faktiskt i mitt egna sällskap och är i behov av ensamhet för att må bra.

Jag vet många som kan känna ångest att tillbringa en helg på egen hand. Vet till och med de som inte kan äta en lunch utan att få panikkänslor.

Riktigt så är det inte här.

MEN

Även om jag just nu gillar min ensamhet så sitter det så många människor som verkligen är ensamma. Som inte har valt sin ensamhet. Som kanske inte har vänner eller familj. Kanske aldrig känner någon uppskattning.

För någon timme sedan gick jag ur den lokala ICA-butiken. Mitt i dörren möter jag en man i min ålder. Våra blickar möts och han ger mig ett äkta leende. Inte för litet och inte för stort. Bara ett uppskattande leende till mig.

Han kanske gillade det han såg eller bara ville visa att han såg just mig. Oavsett vad uppskattade jag leendet och det slog mig när jag åkte från affären att vi ler för lite i vårt land. Att ge just det där leendet jag fick kan betyda enormt mycket för en person som just är ensam.

Att bli sedd för bara någon sekund kan göra ensamheten uthärdlig.

Vem han på ICA var spelar ingen roll. Jag kommer säkerligen aldrig se honom igen.

MEN

Jag uppskattade det.

Våga le mer mot den du möter. Ett leende kan aldrig vara fel.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Inte konstigt att världen är full med konflikter.

3 maj, 2017 Tankar om Skriv kommentar

Tänk er detta scenariot:

Jag, Linda Brolin har bänkat mig framför niofilmen på TV 4. Det är söndagskväll och jag har tagit fram min favoritchoklad och en god kopp te. Krupit upp i soffan för att se BECK. Gunvald Larsson tonar upp sig i rutan och kvällen är räddad. Då händer det. Det värsta som kan hända som får mig att se rött. TV4 gör det värsta.

De avbyter för reklam mitt i en mening. HUR KAN DE GÖRA DETTA.

Jag här hemma ser alla möjliga nyanser. Hytter med näven och går och häller ut mitt kalla te som jag glömt bort då filmen var så spännande.

Nu är hela kvällen förstörd. Inte bara för att den regelrätta reklamen spelas utan att jag inte kommer hänga med i handlingen. De avbröt ju mitt i en mening.

Jag gormar mot gubben att visst är det förjävligt. Jag skall anmäla dom. De där TV4.

Det är inte tomma ord utan jag kontaktar självklart granskningsnämnden på måndagsmorgonen som ser allvarligt på anmälan. Det leder så långt att förvaltningsnämnden bötfäller TV4 med 25 000:-

NU ÄR JAG NÖJD här i min soffa. Där fick dom.

Detta kan ju låta löjligt men är sant. Nu är det då inte jag som anmält TV4 för detta övertramp. Utan någon har gjort det. Någon har tid att leta fel. Någon har energi att ens bry sig om när reklampausen kommer.

HUR ORKAR NÅGON.

Inte undrar på att vi har konflikter i vår värld.

”Detta avbrott föregås av att filmens huvudperson har förhört en kvinna och därefter begärt att en kollega ska granska denne. Annonsavbrottet sker under en redogörelse för kvinnans bakgrund. Eftersom avbrottet inträffar mitt i en mening rör det sig inte om någon naturlig paus. Enligt förvaltningsrättens mening har avbrottet därmed påverkat programmets integritet och värde” skriver Förvaltningsnämnden i sitt utlåtande. Hela artikeln hittar ni här

Jag är så glad att jag inte bryr mig om ett program på Tv.  Jag är så glad att jag inte bryr mig om ett programs integritet och värde. Jag är så glad att jag har insett att det finns viktigare saker i livet.

Men jag tycker att det är så tragiskt att någon har så mycket energi att lägga på något så oviktigt i livet.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Varje minut räknas

28 april, 2017 Tankar om Skriv kommentar

Just i denna här minuten du läser denna rad är livet så oerhört orättvist. Just i denna minuten är 28 miljoner barn på flykt och 535 miljoner barn lever i ett katastrofdrabbat land. Varje minut dör elva barn av orsaker som går att förhindra. Därför kämpar vi för barns överlevnad, varje minut.

Jag är en av de som bloggar om UNICEF´s  fantastiska arbete.

UNICEF finns på plats i 190 länder och räddar barns liv. De stannar kvar i länder där krig bryter ut för att nå ut till de drabbade barnen och deras familjer. De sätter upp barnvänliga trygga platser för barn på flykt för att skydda dem mot våld och övergrepp.

I katastrofområden ser de till att barnen prioriteras. Barnen är mest sårbara och måste snabbt få sjukvård, tak över huvudet, mat, rent vatten, vaccin och möjlighet att fortsätta sin skolgång. Tack vare att de är på plats i nästan alla världens länder kan vi ställa om arbetet direkt när en katastrof inträffar. I en katastrof är varje minut livsviktig för barnen.

Vi, du och jag sitter i trygga Sverige. För i jämförelse är vårt land som en vacker sommaräng mot krigets betong. Vi följer barnen i det social mediet. Vi fäller en tår och vi känner medlidande. MEN vi är långt borta. Vi gör sällan något.

Varje minut räknas

Den 1 maj, då kan du och jag gör skillnad. Då sänds årets viktigaste barnprogram. Då sänds Världens kväll – för alla barn på TV4

Klockan 20.00 kommer vi får ta del av en  stjärnspäckade kväll med artistframträdanden från Loreen, Ebbot, Helen Sjöholm, Peter Jöback, Lisa Nilsson, Nano, Linnea Henriksson, Per Gessle, Mauro Scocco och Plura. Vi tittare får följa med på gripande fältresor och skratta åt humorinslag med Mia Skäringer och Henrik Dorsin.

Det är allra viktigaste. Vi kan göra skillnad. Vi kan ge en gåva eller bli världsföräldrar.

Missa inte galan den 1 maj.

Varje minut räknas

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Att träffa rätt

27 april, 2017 Tankar om 1 kommentar

Att lära känna nya människor och skaffa sig vänner som äldre är inte alltid lätt.  När jag var yngre var det lätt att skaffa sig den där bästa vännen. Numera känns det mest att jag skaffar mig bekanta.  Jag har väl blivit äldre och kräsnare. Jag vet vilken umgås krets och personlighetstyper jag gillar.

Jag vill umgås med människor som är mig en utmaning. Som vill framåt. Som inte vill älta massa gammalt. Som inte vill prata skit om andra. Jag vill umgås med de som har visioner i livet.

De är inte alltid enkelt att hitta dessa. Det gör att man får många bekanta. Bekanta som man kan ta en kaffe med. Prata runt eller grilla en kväll men inte den som kommer en närmast.

De jag söker växer inte på träd.

På sensommaren 2016 var jag på en nätverksträff och där mötte jag henne. Kvinnan jag ville jobba med, vara vän med och framförallt utvecklas med. En kvinna med vision, driv och skinn på näsan.

Det sa klick.

Fotograf Cristian Brolin

Vi blev och är ett superteam. Vi har mkt spännande framför oss och det längtar jag till.

Tack bästa Malin Månsson för att du är Du.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Att hitta den där rätta balansen

25 april, 2017 Tankar om Skriv kommentar

Jag har alltid haft några kilon för mycket på kroppen, varit otränad till och från och varit en liten skåpsätare. Trots det har jag kunnat hålla mig inom rimliga gränser. Har testat på de flesta jojobantningsprogram men aldrig blivit nöjd då det inte fungerar.

Jag har i perioder en väldigt bra kost och är oerhört motiverad att motionera och må bra.

Men sen kommer den där perioden som gör att motivationen går ner och jag är på något vis tillbaka på ruta ett. Det dåliga samvetet kommer krypande och min hjärna tänker varje söndag att imorgon då börjar jag igen.

Emellanåt känner jag mig som en hamster i det snurrande hjulet. Det går bara runt. Jag kommer varken framåt eller bakåt.

Det jag med säkerhet vet är att jag klankar ner på mig själv.

Känns det igen?

Jag tror att i vårt avlånga land finns det många med mig.

Jag fyllde 40 nyligen och jag trivs med min ålder och med mig själv men det är något som inte är hundra.

Den 6 mars påbörjade jag en digital kurs vid namn GladFriStark-med hälsan som hävstång. Kursledaren och inspiratören är Malin Lundskog på Hälsa mera. Varje dag under 6 veckor har jag fått ta del av så bra kursmaterial och uppgifter på en kursportal på Hälsa mera.

Jag har fått fundera över mina mål och var jag verkligen vill komma med min träning och mitt liv. Fått ta del av så mycket bra tankar och tips om hur jag skall tänka för att bli just GladFriStark. Hur jag skall komma bort ifrån mitt hamsterhjul.

Det som slog mig en bit in i kursen är att jag saknar balans. Jag måste få balans och inte skynda iväg så mycket. När jag väl är i min motivationsperiod vill jag vara vid målet direkt. Går in i det med 100% och kan träna som en tok för att sen stupa halvvägs när kroppen inte orkar.

Jag har fått insikter att jag måste skapa balans på alla plan i livet. Detta är min verkligt stora utmaning. Som jag kommer jobba med länge.

Malin har tagit fram en framgångsformel som är till stor hjälp genom hela kursen och den hör ni henne berätta om här.

Jag är så glad att jag gått denna kursen som passar mig perfekt just för den varit digital. Jag har kunnat jobba med uppgifterna under dagen när det passar mig.

Nu är det så bra att den 1 maj börjar det en ny kurs och nu har DU möjlighet att gå den. Befinner du dig på samma plats som jag gjorde den 6 mars. Då skall du verkligen gå denna kursen.

Här kan du läsa mer om kursen

Nu har jag fått så många verktyg som jag kan jobba vidare med för mitt fortsätta liv som GladFriStark för det är jag värd.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Finns det lata snorungar?

24 april, 2017 Okategoriserade, Tankar om Skriv kommentar

Facebook är ju en källa till mycket information. Sann som osann och det gäller att vara källkritisk vilket inte alltid är lätt. Jag hittade en artikel som nyheter24 publicerat. Det är Nicole Rydén som skrivet artikeln, Det heter “jobb” för att det är jobbigt att jobba era lata snorungar. Den handlar om Nicoles syn på dagens ungdomar och vad de tycker är viktigt. Hon beskriver även sin egna resa in i arbetslivet. Hon menar också på att snorungarna måste skärpa sig och inse att de är levande CV`n

” Jag har träffat många av er bortskämda och lata ungdomar som tackat nej till jobb. Det har liksom inte lirat riktigt med era sov rutiner- det är jobbigt att gå upp om morgnarna, eller åka en längre bit till jobbet, det är också pinsamt att behöva plocka skräp och städa”

” Ni måste förstå att ni är livs levande CV:n som kan sälja er varje dag till omgivningen. Främst lära er vad pengar kommer ifrån, och hur man måste slita för att få dem. Era föräldrar hämtar inte bara pengar ur väggen utan att behöva sätta in dem först.”

Hela artikeln hittar du här

Är det såhär vi ser på dagens ungdom? Är de lata snorungar som bara vill ha allt men inte göra något själv?

När jag växte upp var man totalt ute och en looser om man inte fixat sig ett sommarjobb. Det var det viktigaste jag hade att fixa på våren. Jag började jobba redan som 14-åring i disken på ett värdshus. Där efter avlöstes jobb på fabrik och inom vården. Den erfarenheten gav mig oerhört. Framförallt gav det mig självförtroende att jag kan tjäna egna pengar.

Dagens ungdomar får de inte det självförtroende? Har ungdomarna blivit för bortskämda och lata för att ens bry sig?

Hur ser du på saken?

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Sista kvällen på ön

22 april, 2017 Fotografi, Min vardag Skriv kommentar

Vi har nu kommit fram till vår sista kväll här på ön. Vi sitter gubben och jag i vårt lilla Guesthouseroom med var sin dator och går igenom dagens bilder. Bilder som ni självklart skall få ta del av inom kort. Då vi varit här både i inspirations och jobbsyfte håller vi inne med godbitarna ett tag. Med några 1000-tals bilder att gå igenom lär det ta ett tag.

Det som slår mig denna kväll är hur fort vi människor skapar oss vanor. Våra dagar här har i stort sett börjat och slutat på samma sätt. Vi börjar vår dag på ett favoritfik några kilometer från vårt “hotell” med en ordentlig frukost och något gott såklart. Vi inhandlar i matbutiken bredvid Cola Zero, Menthos, Ballerina och lite bars. Allt för att klara de kommande timmarna och eventuell blodsockerfall hos mig. Sedan bär det iväg mot dagens äventyr. Bilen får rulla och vid bästa ställe tvärnitar vi och ger oss ut för en fotorunda. Högt upp i bergen, långt ut på slätterna och längs havet. Överallt kan ett fotoobjekt finnas. Någon gång hittar vi ngn lätt förtäring för att sedan 8-9 timmar senare komma åter till vår startpunkt. Nästan alla dagar har vi avslutat vår dag på Reykjaviks finaste bar. Intagit var sin Beef Bourguignon och ngt gott att dricka. Återvänt till Guesthouseladan intagit duschen och sedan sängen. En Cola, popcorn och sen har sömnen kommit snabbare än blixten.

Det har varit en resa som har varit lika fantastisk som obeskrivlig. Ett svårt land att förstå sig på.

Vi har ställt oss frågor som vad gör alla Isländare? Vad livnär de sig på? Varför så tråkiga hus? Är vädret verkligen så här ombytligt? Varför kostar det 2000:- att tanka 9:e liter?

Ja frågorna är många och svaren få.

Det är ett land som bör upplevas för att förstås. På Island bor ca 330 000 människor, av marken är bara 1 % odlat, 20 % betesmark, 11 % täcks av lava och 12 % av glaciärer. Det är ett land med så mycket skiftningar så det är svårt att dokumentera. Marken kokar lite här och där och när du minst anar uppenbarar sig ett vattenfall.

Vädret har som jag tidigare nämnt satt oss på prov vid mer än ett tillfälle. Det är också det som vi kommer ta med oss allra mest från denna resan. Vi är enormt imponerade att vädret verkligen kan förändras så fort.

Imorgon bitti tar flyget oss hem till Stockholm/Rom och vi går åter till vardagen med nya erfarenheter i bagaget.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

En 10-åring och mamma i saknat tillstånd.

21 april, 2017 Tankar om 1 kommentar

Efter en händelserik – och smärtfri förlossning höll jag så i mitt mirakel. Eller rättare sagt jag andades ut att det var en kille och min väninna Cattis höll i honom först. Jag fick vänta 10 minuter då min lilla Axel som redan då hade fått sitt namn tyckte att man skulle komma till världen med dålig andning och värden.

Tillslut fick jag hålla i mitt och pappa Simons mirakel. För utom den Heliga anden hade han inte blivit till men den historian kan jag berätta när han fyller 20 istället.

Jag tror alla föräldrar har svårt att berätta de känslor man känner för sitt barn när man håller det i sin famn för första gången. För mig var det oerhört speciellt. För jag och min lilla baby hade fått kämpa redan från första början. Ensamma som vi blev redan när jag var i vecka 16 blev det en kamp för överlevnad på många sätt och den har sedan fortsatt.

MEN det har varit en helt otrolig resa jag aldrig skulle vilja ha ogjord. För vilken kille jag fick. Vilket team vi varit och är Axel Bäckström och jag.

Tänk att min kille följde med mamma till jobbet redan efter 1 vecka. Han låg där på mitt skrivbord. Hoppade från famn till famn som allas maskot. Så älskad från första stund.

Han fyllde 1 år med ett bilkalas för hela släkten och sen har födelsedagarna bara avlöst varandra och nu är det den 10:e.

Jag fattar inte var tiden tar vägen och jag kan känna en viss panik att det går för fort. Jag vill ha så mycket mer tid med min kille.

Idag är det en ännu mer speciell dag för jag är inte hos min älskade kille. Jag befinner mig på Island långt från mitt mirakel. Oerhörd dålig planering ligger bakom detta och min ångest har varit och är hemsk.

Det är en sådan saknad att inte få vara där idag.

MEN han har haft en helt fantastisk dag med mormor och morfar och firad har han blivit i måndags och kommer försätta när jag kommer hem. Så han kommer säkerligen inte till skada.

Jag är så oerhört stolt över min Axel för trots motgångar för båda han och oss så är han så underbar. Han har ett hjärta som är så stort. En hjärna som tänker utanför alla boxar som finns och hans syn på livet är speciell.

Den där heliga anden gjorde ett fantastiskt jobb

Grattis min älskling

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: