Den 27 januari 2018 ändrades mitt liv radikalt. Det var den dagen mitt liv slutade vara tyst. Det var den dagen jag för alltid kommer bära med mig av en ofrivillig vän. Det är den dagen jag fick Tinnitus.
Jag fick Tinnitus i samband med en yrselsjukdom. Att jag får yrselanfall lite då och då på de mest dumma tider kommer jag nog kunna acceptera fullt ut men att leva med Tinnitus vet i fan om jag kommer kunna acceptera.
Jag älskar tystnaden. Jag älskar när allt är tyst och det känns att jag svävar i universum.
Det är numera ett minne blott. Jag längtar efter tystnaden och söker den ständigt. Numera hatar jag oljud. Ljud i största allmänhet. De tröttar ut min hjärna och jag vill bara gräva ner mig.
Nu kanske det låter hårt men det är sant. För dig som inte har Tinnitus kan inte föreställa dig att det aldrig är tyst. När du lägger huvudet på kudden på kvällen är det som en jetmotor som dånar i ditt öra. Det är en konst att kunna stänga av det ljudet. Det innebär ständig träning och jag kämpar varje dag.
“Tinnitus är inte en sjukdom utan ett symtom och kan beskrivas som att du hör ljud i öronen som inte kan uppfattas av omgivningen. Ibland upplevs ljuden som väldigt besvärande. Tinnitus kan uppstå i alla åldrar och är vanligt i samband med en hörselskada.”
I Sverige är det ca 15 % som har tinnitus. Vi är många som går runt med detta oljud som inte går att koppla bort eller stänga av.
Jag vill dela med mig av en text från boken Leva med Tinnitus av Vendela Zetterqvist, Gerhard Andersson och Viktor Kaldo. Den här texten beskriver tinnitus och hur det är att leva med det på ett så bra sätt.
“ Vem kör din buss?
Föreställ dig att du är chaufför på en buss som ska köra i riktning mot “mitt liv”. Med på bussen finns ett antal passagerare varav vissa är glada och trevliga och vissa oförargliga eller tystlåtna. Det finns också ett antal passagerare som du önskade inte åkte med i din buss. Obehaglig, krävande passagerare som lever om och kanske till och med uppträder hotfullt. Tyvärr är det något som tillhör tillvaron som busschaufför. Man får dras med vissa oönskade passagerare. Tinnitus är en sådan passagerare, som liksom klev på vid något tillfälle och sedan bestämde sig för att inte kliva av. Tinnitus är en oönskad gäst på din buss, som du under en lång tid har försökt att göra dig av med utan att lyckas. Det spelar ingen roll vad du gjort, om du stannat bussen och försökt kasta av Tinnitus eller om du har tagit en annan väg för att inte komma förbi den hållplats där Tinnitus brukar kliva på.
Tinnitus är på bussen för att stanna. Dina försök att undvika den har också inneburit att du behövt lämna din plats vid ratten eller köra på andra vägar än dem du tänkt dig. Det värsta är att Tinnitus har börjat ha åsikter om vart du sa köra bussen. Tinnitus tycker att ” Det är bäst att svänga höger här” eller ” Nu måste vi stanna bussen en stund och vila”. Tinnitus är en väldigt dominant och övertygande passagerare och du märker att mer och mer av rutten styrs av Tinnitus nyckfulla åsikter om vilka vägar bussen ska köra. Tinnitus hotar också med att “om du inte gör som jag säger, så kanske jag ropar högre”. En morgon upptäcker du att bussen inte längre kör mot ” Mitt liv ” utan snarare mot “Dit tinnitus vill idag”. Kanske är det den morgonen du bestämmer dig för att ” Det är faktiskt jag som kör den här bussen”.
Även om jag inte vill att någon annan skall styra vart vägen till “Mitt liv ” är så finns det dagar då min nya vän/passagerare styr allt. Då uppskattar jag att du visar mig hänsyn och lite extra kärlek och visar mig tillbaka till rätt väg.
För jag vill inget hellre en få tystnad.
