Innerst inne är jag irriterad och förbannad på denna värld. Försöker att det inte skall påverka mitt annars så bra humör. Fast det ligger där inne i magen och gror så det är väl lika bra att jag skriver av mig till er.

Rubriken är hård. Låter fruktansvärd men är sann.

För några dagar sedan kom så min 8 åriga son och frågade väldigt allvarligt ” mamma vad är sexuellt ofredande? ”

Jag blev sittande och stirrande framför mig helt mållös. Vad f****n svarar man på det?

Då jag inte fann något bra svar ställde jag istället frågan tillbaka till han.

Jag ville inte ha ett sådant här samtal med min son. Han skall leka med lego, spela boll, leka med vänner och inte fundera över vad sexuellt ofredande är.

Han skall inte veta vad SEX är överhuvudtaget. Han är 8 år.

Sonens uppfattningsförmåga är ju en aningen mer utvecklad än min vilket gör att hans hjärna registrerar mer än vad som ibland är lämpligt. Han återberättade både en och två nyhetssändningar.

Då jag inte kunde blunda för faktum att det delvis var jag själv som invigt sonen i detta, i och med att jag själv har nyheterna på, var det bara ta tjuren vid hornen och försöka förklara på bästa sätt.

Då jag lever efter tron att rak och ärlig kommunikation är det bästa så snärjer jag sällan in sanningen för sonen heller.

Det kom att bli en förhållandevis bra diskussion om ämnet. Jag försökte förklara att sexuellt ofredande är att man tar på andra människor på ett sätt som uppfattas som obehagligt eller till och med riktigt fruktansvärt.

Att det inte är okej att överhuvudtaget vidröra någon om den inte vill, eller ta på ställen som är absolut privata.

Att kroppen är ens egen och den skall ingen röra utan lov.

Det kom att snurra mer än en gång i hans hjärna under helgen. Ämnet kom upp och vi pratade vidare om vad som är rätt och fel.

Att samtala med sina barn om vad ens privata svär är kanske är något vi måste göra oftare. Vara mer ärliga och framförallt mer lyhörda.

För vad är okej ???

De senaste veckornas rapportering i ämnet gör mig mörkrädd. Är det detta vi skall leva i.

Har respekten för andra försvunnit helt?? Respekterar vi inte vår nästa. Är vi inte enskilda individer utan allmän egendom??

Jag har läst allt från att det är manskulturen som skapat samhället, att det är okej för att man är full. Att det är invandrares fel. Ja listan kan bli lång.

Men handlar inte denna frågan bara om vanligt folkvett. Man tar inte på någon annan. Du har inte på min kropp att göra om inte jag tillåtit det. Oavsett om du är man eller kvinna. Man förgriper sig inte på någon annan.

Är det inte det vi skall lära våra barn. Att respektera andra människor. Åter igen vara en förbild att inte tafsa runt för att man råka bli full. Sen tro att det är okej att skylla på.

Att ett Nej är alltid i detta ämne ett NEJ inte ett kanske.

 

Vi lever i en värld där det känns som att ondskan är viktigare än kärlek. Det eskalerar och min syn är att mänskligheten har noll kontroll.

Jag tror ibland att tempot är för högt. Vi vill nå så högt, tjäna så mycket pengar, vara så bra att vi glömmer bort varför vi här.

Det enda positiva i att det kommer upp till ytan är att det kanske blir en ändring. Fler vågar göra sin röst hörd. Fler vågar gå emot. Fler vågar säga Nej.

Jag hoppas och tror att min son förstått vad som är rätt och fel. Att han lär sig att respektera andra för vad dom är och för vad de vill.

Att ett NEJ är alltid ett nej.

 

Kram

Linda