Jag kan minnas helt fel eller förvränga sanningen en aningen. Men var det inte fler oväntade besök som helt plötsligt bara dök upp på farstubron förr i tiden? Nu känns de som det händer allt mer sällan.

Igår dök en av mina fina vänner helt oväntat upp. Å vad jag älskar det.

Jag älskar när det svänger in en bil på gårdsplanen helt oväntat. Enda kravet är att personen som kommer på besök vill träffa dig. Det förutsätts inga middagar, storfika eller perfekt hem för då hade man annonserat sin ankomst. Det förutsätts bara lite umgänge. Det blir liksom som det blir.

När jag var mindre minns jag att det ringde på dörren flera ggr i veckan. Någon som var ute och åkte, cyklade förbi eller bara ville säga hej. Det blev ett spontant avbrott i vardagen. Ibland bara för några minuter eller i flera timmar. Det spelade ingen roll. Det bjöds på det som fanns och ingen brydde sig så mycket om det.

Idag däremot har jag en känsla av att det hinns inte med spontana besök hos vänner och familj. Vardagslivet går i ett ekorrhjul och att stanna upp några minuter hos en vän skulle förstöra tidsschemat något enormt. Vilket är extremt osunt att vi lever så.

Igår blev det en timmes spontant umgänge med min vän Åza. Skratt, lite skvaller, fotografering och mycket mer. En tid vi inte fått tillsammans annars. Då vi båda jobbar mycket och som oftast bara har inbokade möten tillsammans. Då en agenda falltid inns utstakad.

Skall jag vara helt ärlig är jag själv inte så bra på de spontana besöken och skall helt klart bättra mig på den punkten. För det är faktiskt riktigt mysigt.

Jag vet inte om vi tror att vi stör om knackar på någons dörr? Är vi rädda att bli avvisade?

Avbrottet igår i både solsken och regn var så välkommet. Det gjorde hela min kväll.

Så mina vänner när ni är ute och åker nästa gång. Ta ett spontanbesök hos en vän eller familjemedlem. Alla älskar ett oväntat besök oavsett väder.

Kram Kram

Linda