Idag har det ju varit tulpanens dag hela dagen. Är det något jag älskar förutom gubben, sonen och familjen så är det tulpaner. Tycker det är den vackraste blomman på jorden. Vill man imponera på mig så är det med ett fång med krispiga tulpaner.
Fotograf Linda Brolin
Fördelen med att jobba fotograf är alla härliga samarbetspartner vi har. En av de är Kalles Blomsterhandel i Mörbylånga som jag svängde förbi häromdagen för att fota dessa vackra tulpaner. Malin plockade ihop ett stort fång som jag lekte loss med i butiken.
Fotograf Linda Brolin
Gillar du tulpaner eller föredrar du rosor?
Det som kan vara svårt med tulpaner det är att sköta dem på bästa sätt så de står länge och väl. Här kommer lite bra tips.
1. För att hålla tulpanerna ståtliga länge är nya snittytor ett måste. Använd en vass kniv och skär en snittyta ett par centimeter upp på stjälkarna innan du ställer dem i vasen. Använd inte en sax eller snitta blommorna mot en skärbräda, då det finns risk att kapillärerna i stjälkarna kläms åt så att tulpanerna inte kan suga upp vatten.
2. Låt buketten stå kvar i förpackningen i någon timme för att dra vatten.
3. Tulpaner behöver ingen näring men är törstiga och vill ha kallt vatten. Fyll endast ett par centimeter av vasen.
Fotograf Linda Brolin
4. Byt vatten varje dag. Var även noga med att vasen är ren – smuts är en grogrund för bakterier som i sin tur förkortar livslängden på din fina tulpanbukett.
5. Placera tulpanerna svalt. Undvik att ställa dem i direkt solljus eller nära varma element. Ha helst inte färsk frukt nära eftersom det kortar bukettens livslängd.
6. Ställ gärna blommorna i ett svalare utrymme under natten, till exempel på balkongen så länge det åtminstone är några plusgrader utomhus.
7. Snitta om tulpanerna ungefär varannan dag. Tulpaner fortsätter att växa även i sin vas. Blir de för långa kan du behöva snitta bort av en bit av stjälken
Fotograf Linda Brolin
Önskar dig en skön kväll och en bra start på måndagen.
Vi närmar oss avslutet på detta jullov här hemma och med en dag kvar innan sonen börjar skolan har vi pratat om att ibland måste man ha tråkigt i livet för att uppskatta när det är som bäst. Dagarna och veckorna kan inte alltid vara fulla med det där extra roliga. Ibland får vi nöja oss i livet med att vara “hemma” och ha tråkigt.
Jag personligen är en sådan förälder som förespråkar mindre aktiviteter i vardagen. Det behöver inte vara en inbokad aktivitet varje dag. Jag tror att det är bra att vara hemma och koppla av efter en lång dag i skolan. Det är bra att ha lite tråkigt.
Jag vet allt för många barn som har 4-5 aktiviteter i veckan samt ev. matcher på helgen. Jag tycker det är allt för mycket. Kvällarna blir sena och mat mm blir oregelbundna. På det kommer sedan läxor och alla andra måsten i livet.
Att våra barn får ha det tråkigt och själva får sysselsätta sig än att vi som föräldrar ständigt skall förse dem med alternativ bara som en fördel. Ur tristess föds oftast massor av spännande idéer.
Jag hittade på sajten mama.nu en så bra artikel skriven av samtalscoachen Åsa Nyvall. Hon ger tips på hur vi som föräldrar kan tänka om våra barn upplever tristess och att de har tråkigt.
1. Tristess är inte dåligt
Jag tror att det är enormt viktigt att barn får ha stunder av tristess, eftersom det är då fantasin triggas. Ingen sitter kvar i tristess för länge. När det blir tråkigt och man har fått gnälla av sig en stund börjar tankarna istället snurra kring vad man kan göra. Fantasin får utrymme och våra barn kommer på en massa bus och roliga upptåg.
2. Det är okej att ”bara vara”
Barn behöver tid utan aktiviteter eller en padda i handen. Det utvecklar dem och stimulerar deras upptäckarlust. Och kanske viktigast av allt – det skapar en mer stressfri miljö. Att lära sig att då och då bara vara, utan yttre stimuli eller att bli serverad en färdig lösning.
3. Orka lyssna på gnället
Om möjligt, orka lyssna till barnets gnäll, och orka låta ditt barn ha tråkigt, med visshet om att det går över och att något annat händer inuti ditt barn. Om du tidigare – handen på hjärtat – har varit snabb med att erbjuda stimulans i olika former så kommer det bli tufft under en period. Ditt barn kommer inte få det som hen är van vid; en mobil i handen, en film på TV, en biltur till simhallen eller ett lekland. Det kommer skapa frustration, vilket är helt normalt. Och det blir besvärligt för dig. Men tänk då att det är det finaste du kan ge ditt barn på sikt om du härdar ut – du erbjuder en stund som skapar lugn och ro, en stund som väcker fantasin och upptäckarlusten.
Fotograf Linda Brolin
4. Minska antalet aktiviteter
Låt inte kalendern vara fulltecknad med aktiviteter för barnen. Det skapar mycket stress. Barn har full rulle hela dagen på förskolan eller i skolan, så när de kommer därifrån kan de behöva lugn och ro. Inte åka iväg till aktiviteter i nya miljöer med massor av intryck. Inte ha tider att passa hela helgen. Ge dem utrymme att varva ner. Läs en bok tillsammans, prata om hur dagen har varit, ta en promenad – och låt dem ha tråkigt.
5. Gör nattningen till en mysig stund
Natta inte barnen med en ljudbok, en film på paddan eller något annat tekniskt hjälpmedel. Låt dem få somna till din röst, låt dem få känna tryggheten i din omfamning. Något som är bekant och skapar lugn hos dem. Prioritera den här tiden på kvällen.
6. Våga ha tråkigt du också
Allt det ditt barn behöver, behöver också du, så gör den här resan tillsammans. Resan in i tristessens värld. En stressfri, fantasieggande och harmonisk värld.
Fotograf Linda Brolin
Hur ser du på detta? Är du en förälder som förser dina barn med ständiga aktiviteter?
Nu har jag äran att ha en kille med otrolig fantasi. Så när tristessen infinner sig tar det inte många minuter innan han hittat på någon lek och syssla med. Så tråkigt har han nog inte så ofta.
Precis som alla andra dagar börjar jag morgonen i min ensamhet. Lite yoga, planering och reflektion. Idag är inget undantag. Idag är det Julafton.
GOD JUL alla fina bloggläsare, vänner och familj. TACK för ni troget följer mig på min resa genom livet.
Idag borde ju jag känna den där pirrande känslan som alltid brukar finnas där på julafton. Men tyvärr inte riktigt.
Varför ?
Innan jag tackade för mig igår kväll råkade jag ramla över ett fruktansvärt klipp ifrån Aleppo helvetet på jorden. Ett klipp jag verkligen inte ville se men som trots det borde ses. En pappa håller sina ihjälskjutna barn i sin famn och tar farväl. Så fruktansvärt att jag hade svårt att komma till ro. Barn låg på rad med ett skott i pannan. Små barn 2-5 år. BARN.
VAD FAN HÄNDER???
Jag blir så ledsen, förbannad och besviken. Vilket hat kan vara så stort att man väljer att skjuta barn framför sina föräldrar. Vilket? Vad kan inte lösas på annat sätt än att döda barn?
Det är så fruktansvärt.
Sen sitter vi här hemma och gnäller. Över vad ? Att vi inte hunnit köpa julklappar?
Nu, precis här är jag så enormt TACKSAM. Över mitt liv, min familj och det jag har. Precis nu har jag lovat mig själv att inte klaga. För jag har allt och lite till.
Jag är frisk ( men med lite krämpor ), jag har mat på bordet, jag har en familj. JAG HAR ALLT JAG BEHÖVER.
Framförallt kan jag krama om min son. Jag är så tacksam och lycklig.
Trots att vi i detta land har allt och lite till så är vi inte tacksamma. Vi gnäller allt som ofta på egentligen ingenting.
Nu är det äntligen jul. EN jul som jag skall tillbringa i lugn och ro med min familj. I vårt hem med ingen stress. Vi skall ta hand om varandra och ha roligt. Skratta och busa och bara vara en familj. Vi skall vara tacksamma.
Den söta doften från mitt te sprider sig sakta genom mitt lilla hus och ljusen brinner lugnt. Jag har smitit upp tidigt från övriga familjen för att ge mig själv den där perfekta starten på morgonen. Vi befinner oss dagen innan julafton och helgledigheten har redan börjat. Trots det väljer jag att inte slösa bort min tid i sängen. För jag vill hinna se dagen gry, reflektera och ge mig själv tid. Tid att tänka, tid att förstå och tid att leva.
De senaste månaderna har mina inlägg här kommit lite i glömska. Mitt viktiga liv har fått prioriteras. Min tid med mig själv har varit viktigare. Jag kom till ett läge i höstas då jag insåg att jag är lycklig men ändå inte. Jag var tvungen att stanna upp och fråga mig varför. Ta den tid det behövdes att prioritera rätt. Ta reda på vad jag är värd. En resa jag inte på långa vägar är klar med men jag har börjat. En spännande och välbehövlig resa. En resa som måste göras själv.
En av de frågor jag fått under vägen är Vad lever vi för? Vad lever jag för?
I den sociala medievärlden slås jag så ofta av att de flesta av oss lever för fredagkväll, lördag och halva söndag. Det är på helgen allt skall hända. Det är på helgen vi är som lyckligast. Det är på helgen vi LEVER.
Det planeras och det firas. Alla övriga dagar är bara en transportsträcka innan kl. slår 16.00 på fredagen. Då börjar fredagsmyset. Vi präntar in i våra barn att på fredag då blir det fest. Lördag äter vi godis i mängder. Om och om igen samma visa. Alla veckor ser likadana ut. På måndagen hatar man livet och vill helst slå huvudet i väggen.
VARFÖR?
Fotograf Cristian Brolin
Året består av 365 dagar och ibland t.o.m. 366 dagar. 221 av dessa är vardagar bara 144 är helgdagar. Trots det så lever de flesta bara för 144 dagar om året.
221 dagar ser vi som en transportsträcka. Något som bara skall rusas förbi. Bara för att njuta 144 dagar.
Jag har insett att jag vill LEVA 365/366 dagar. Varje dag vill jag njuta, må bra och var tacksam för.
Vad händer om jag har tacodag på måndag, äter godis på en torsdag eller har vänner på middag en tisdag ? Absolut inget allvarligt. Troligen njuter jag till fullo och lever fullt ut.
Varför skall vardagarna med jobb ses som något dåligt? Att säga att man inte trivs på sitt jobb och bara längtar till ledigheten på helgen då är det dags att göra ngt åt det. Byt jobb, ändra ens tankesätt eller se livet som det är. Vi kan inte slösa bort 221 dagar om året för att det inte är lediga dagar.
Har du tänkt på att veckan består av följande:
168 timmar har vi per vecka, 40 timmar jobbar vi, 49 timmar sover vi vilket ger oss 79 timmar att spendera hur vi vill. Delar man det på veckans alla dagar har vi 11 timmar per dag. 11 timmar är mycket tid. Hur spenderar vi dem?
Jag har valt att se över alla mina 168 timmar på veckan. Jag har valt att alla mina timmar är viktiga. Analyserat vad min tid går till. Strukturerat om. Skalat bort.
Jag vill tipsa er alla att installera en app. på mobilen som läser av dess aktivitet. Läser av hur många gånger har vi låst upp mobilen, hur många timmar vi aktivt använt den. Siffran är skrämmande hög.
Ta vara på den tid vi har här. Lev alla 365 dagar och inte 144 dagar om året. Livet har så mycket att ge om vi vågar lyfta blicken. Stänga ute bruset och bara leva. Släpp alla galna måsten. NJUT
Nu är vi där. Nu är det dags för den mest intensiva perioden i julhandeln. Nu skall vi lösa alla julklappar vi inte tidigare löst. Vissa kanske inte ens har börjat köpa några klappar än. Oavsett vad så här det en tid av stress och hets som väntar oss.
Pengar i otroliga mängder skall spenderas bara för att få oss att känna ett lyckorus på julafton. Lite som en drog. Vi måste få ett uppåttjack av att få och ge.
Fotograf Cristian Brolin
Jag själv har i år knappt börjat tänka på julklappar. Lite ovanligt för att vara jag. Brukar vara väl förberedd. Men andra saker likt min egen hälsa har varit så mycket viktigare än tanken på det där ruset.
Idag är det 3.e advent och jag sitter tryggt hemma hos mina föräldrar och funderar på julen. Frågan som idag och många gånger tidigare kommer till mig är.
Måste julklappar vara nya?
Är det okej att ge bort en begagnad sak i julklappen eller måste tillverkningsåret vara 2016 ?
Jag tycker absolut att andrahandsmarknaden är attraktiv och har allt för många gånger gett min son begagnade ting. Jag har köpt massor av spel och leksaker på röda korsets secondhand.
MEN ÄR DET VERKLIGEN OKEJ?
Ju mer jag funderar på saken desto mindre har jag ett svar. Är det kanske dumsnålt, oförskämt att inte ge bort en ny sak?
Bild lånad på nätet.
För min del får det mer än gärna ligga begagnade böcker om fotografi, personligutveckling och konst eller några riktigt vackra begagnade tekoppar under granen. Det skulle göra mig överlycklig. Tänk att dricka sitt te i en kopp som så många andra hållit i. Veta att jag är en del i en historia. Eller bläddra i en bok som någon annan gjort en viktig notering i. Fundera över varför och hur tänkte personen i fråga.
För mig får saken ett helt annat värde än en ny. Inte för att jag är otacksam om jag får ngt nytt. Men jag älskar bara känslan av det begagnade.
Lycka till i julhandeln. Ta det lugnt och stressa inte för mycket. Jul blir det oavsett.
Under min gran kommer det ligga begagnade julklappar och jag vet en liten kille som kommer vara överlycklig.
Redan när telefonen ringer den där dagen i mars 2000 vet jag. Jag tvekar innan jag lyfter luren. Jag vill inte höra. Jag vill inte förstå. Min kollega är i andra änden. Hon tvingar sig säga det som jag inte vill höra.
HON ÄR DÖD. Vår JOHANNA har dött.
Jag ramlar ihop i en hög på golvet och där blir jag sittande resten av kvällen. Jag ber, men framförallt frågar jag den där GUD vad han tänkte med detta. Jag inser där att jag skall begrava ett barn. Inte mitt barn, men ett barn som tagit mitt hjärta för alltid. Ett barn som förtjänade att leva.
Om vi backar bandet 1,5-2 år bakåt så står jag även då med luren i handen och pratar med Johannas mamma Carina. Jag har sökt ett assistentjobb hos familjen och jag är varmt välkommen på ett första besök. Jag får instruktioner hur jag skall hitta dit vilket inte var svårt för den sista biten skulle jag följa Johannas skyltar. Väl i bilen tänkte jag. Vadå Johannas skyltar?
Familjen jag skulle besöka var en helt vanlig familj men med ett annorlunda öde. De hade begåvats med 3 underbara barn var av ett, Johanna fått RS-virus som 3 månaders bebis och var då ständigt fjättrad vid syrgastuber. Johanna kunde inte leva utan litervis med syrgas i minuten.
I familjens hem mitt i mörkaste Småland bedrevs det intensivvård. Efter år av sjukhusvistelse hade familjen bestämt sig att de ville leva som en familj. Alla tillsammans i sitt hem. Oavsett vad specialister tyckte och tänkte. Assistenter avlöste varandra i stort sett hela dygnet. År ut och år in för att familjen skulle få leva tillsammans. Kärleken till varandra var det allra viktigaste.
Med någon kilometer kvar där i bilen dök så skyltar upp. På skylten stod mycket riktigt Johanna och en sifferkombination. Det var Johannas ambulansskyltar för att de på snabbaste sätt skulle hitta fram när det var kris. Jag förstår då att detta är inget vanligt assistentjobb. Detta är ett jobb som handlar om liv och död. Skillnaden däremellan var så liten. Så liten att det aldrig pratades om. För i denna familjen var det livet som gällde.
Jag möttes av en underbar familj och en flicka som vid första anblicken fick mig att smälta. Denna lilla rödhåriga yrväder med en lite räv bakom örat. Älskade allt och alla. Gav så mycket till alla andra människor. Ett hjärta av guld och endast 6 år. En flicka som fått uppleva så mycket mer än vi någonsin kan drömma om. Så mycket smärta men framförallt så mycket lycka.
Bild lånad på Mamma Carinas Instagram
Jag fick jobbet. Jag fick ansvaret att vara den som försåg Johanna med syrgas och hålla henne vid liv. Johanna var ständigt kopplad vid slangar som följde henne som en svans genom huset. Mitt ansvar var att det ständigt flödade. Inga avbrott, inga misstag.
Idag så här många år senare är det svårt att förstå det ansvar jag egentligen hade. Att jag vågade. Att familjen litade på mig.
Vi assistenter blev specialister att se när läppar och fingertoppar blev blåa. När ljudet av strömmande syrgas ändrades. När syrgastuber skulle bytas. Känna när lungor rosslade och det var dags att ringa ambulans.
På den tiden var personsökare framstående teknik. En sådan satt ständigt i våra byxfickor. Varje dag önskade jag att den skulle börja pipa. För OM den hade pipit hade det funnit en räddning för Johanna. Då hade det funnits donerade organ, lungor och hjärta som Johanna gick och väntade på.
MEN DE PEP ALDRIG.
Istället fick en familj känna livet rinna ur sin dotter. De fick begrava sitt barn.
Jag och många med mig fick ta emot ett samtal att Johanna var död. Närmare 400 personer fick begrava ett barn.
Du hade kunnat förändrat detta. Om du hade gjort ett val att skriva på att du donerar dina organ hade Johanna kanske levt idag. Då hade Johanna varit en ung sprudlade kvinna.
Har du tagit ställning? Har du gjort ditt val?
Den 1 oktober 2016 fanns det i Sverige ett totalt behov av 845 organ. En person som står på väntelistan kan behöva ett eller flera organ. I snitt dör en person i veckan från väntelistan, bland annat för att organbristen är så stor.
Bli donator idag. För imorgon kan det vara försent. Låt inte dina anhöriga göra det valet åt dig. Var med och rädda liv. Det kan vara en Johanna som bara väntar på ett nytt liv.
Jag vet hur det är att ta farväl av ett dött barn. Att kyssa en kall panna och bara önska att det är en dröm. Att se en mamma och pappas förtvivlan och smärta. Att höra en pappa be om hjälp. Att höra en pappa vädja att hjälp oss förstå hur man lever ett “normalt” liv.
Jag har bäddat ner ett barn i favorit lakan. Jag har gråtit av sorg.
För mig lever Johanna kvar i mitt hjärta. Hon gav allt under sina få år på jorden. Hon hade en mening som borde blivit längre.
Tack hela familjen Hult för ni gav mig förtroendet och er kärlek.
Idag kommer jag dela med mig av ännu ett äventyr från en av mina flygresor. Denna lilla historia utspelade sig igår i luften mellan Zürich och Köpenhamn i stolsraderna 17 och 18.
Redan när jag och sonen satte oss på 18 B och C inser jag att detta lär inte bli en resa med lugn och ro. Framför oss sitter en svensk mamma med sina 2 barn. Egentligen inte något problem i sig men en aningen högljudda. När språket sedan var detsamma var det svårare att koppla bort det som komma skall.
Vi hinner inte mer än lyfta innan ljudnivån blir lite högre än vad vi som medpassagerare tyckte var trevligt. Allt fler börjar sucka och vända sig bakåt och undra vad händer.
Jag gör allt jag kan för att koppla bort familjen. Men när min cola håller på att hamna i mitt knä och inte ens mina hörlurar kan brusa bort ljudet från pojken framför. Blir det lite för mycket.
Mamman gjorde säkert sitt allra bästa enligt henne. För med hennes ögon mått skötte säkert barnen sig exemplariskt.
När vi äntligen är på väg ner mot landning har sonen dragit igång att skrika ordentligt. Svärord och hjälp skriks ut. Det är inte på det sätt att sonen far illa av resan utan är allmänt trotsig som 2,5 åriga barn är. Mamman försöker lugna honom genom att prata lite och titta på sin skrikande son.
Någonstans där kan jag inte vara tyst längre utan säger lugnt. Nu får du försöka få din son att lugna sig lite.
WOW det skulle jag inte gjort.
Den reaktion som exploderade på rad 17 var enorm. En hysterisk fräsande mamma vänder sig mot mig och skriker. HAN ÄR 2,5 ÅR. VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA. IBLAND HJÄLPER DET ATT TITTA PÅ EN 2,5-ÅRING osv.
Efter några minuters skrikande från mamman sträcker jag upp handen och säger okej. Vi har delade meningar. Vi lägger ner.
För jag inser där och då att mammans enorma reaktion visar bara varför sonen skriker. För om man tror att sonen slutar skrika om man tittar på sin 2,5 åriga son i mer än 20 minuter i ett flygplan. Då är det bättre att lägga sig.
Är det rätt att säga till en annan förälder? Gjorde jag fel?
Det som är lite spännande i historien är att mamman kryper nära sonen och kramar honom efter vår ordväxling och det blev TYST.
Idag undrar jag verkligen. Vad det bättre att titta på honom än att kramat honom mycket tidigare?
Jag kan absolut förstå och delvis acceptera hennes syn på saken men vi befann oss i ett flygplan. Jag har själv blivit tillsagd på ett plan då min kille pratade för högt för mannen framför. Min reaktion var ju självklart att be om ursäkt och göra mitt bästa att få sonen att prata lugnare. För allas trevnad.
Fotograf Cristian Brolin, Vindro AB
Barn gråter och skall så få. Men det är väl ändå vår skyldighet att försöka ordentligt att hålla en normal nivå på skrikandet.
Jag ångrar inte min tillsägning för det fungerade.
Mamman kom av planet likt en raket och med tanke på hennes beteende/reaktion kanske hon faktiskt behövde det.
För jag tror inte att barn far illa av en ordentlig tillsägelse ibland.
Höstlovet, läslov eller vad nu den svenska staten har bestämt att detta lov skall heta har precis börjat för vår familj och vi befinner oss i det italienska hemmet. Solen skiner och värmen toppar runt 25 grader. Jorden har skakat till lite då och då på grund av jordskalven i nordöstra Italien. Lite skrämmande, så katastrofväskorna står packade vid ytterdörrarna och instruktioner till sonen har gåtts igenom. Trots det lever vi det goda härliga livet vi alltid gör.
Det som skulle kunna störa vår vackra vardag är väl våra grannar en trappa upp. Frun eller pigan i huset har en förmåga att springa runt i klackskor eller alternativt träskor redan från klockan slagit 06.00. Det klappat hit och dit och den där sköna morgonsömnen är ett minne blått. Så när jag låg och stirrade upp i taket i morse och funderade vad denna klapprande person hade för sig och mina tankar kom att vandra iväg till pigan.
( benämningen piga används just för att skapa ett intressant inlägg )
Hur ser jag på detta med en piga i hemmet? Eller för att vara politiskt korrekt. Hur ser jag på hushållsnära tjänster?
Bild lånad på nätet
Innan jag så blev bekant med det italienska levnadssättet var jag nog inte mycket för en piga i hemmet. Jag såg det nog utifrån ett negativt sätt och inte vilka fördelar det faktiskt kan tänkas ge till ens familj och samhället.
Här i Italien har vi flera vänner och bekanta där en “piga” barnflicka, städhjälp är en vardaglig företeelse i hemmet. För dem är det en självklarhet att låta någon annan tar hand om tvätten, städning av huset, disken och delvis barnen. I början kunde jag tycka vad är ni för föräldrar som inte kan diska upp efter er eller passa era barn 24/7. Men jag har helt klart fått en annan syn.
Jag har ändrat mitt synsätt och kan se de fördelar det faktiskt har. Även den relationen man faktiskt har till sin piga i hemmet. Det är på ett mer positivt sätt och inte med en nedlåtande ton. Den nedlåtande tonen förekommer säkerligen som i de flesta saker.
På senare tid måste jag faktiskt säga att jag skulle kunna anställa en piga i mitt hem. Jag ser absolut vilka fördelar det skulle ge mig, hela min familj men också vilken vinning det skulle ge samhället.
Jag som lever mycket själv och har en stor del av hushållsansvaret på min lott skulle en piga i hemmet ge mig mer ledig tid att umgås med min son och ta hand om mig själv. Min familj skulle inte ha en mamma, fru som gnällde över att det inte är städat överallt och ständigt springa runt och plocka. Någon som idag är arbetslös skulle kunna få ett jobb. Jag skulle kunna hjälpa den tuffa arbetsmarknaden. Ge någon en meningsfull vardag och inkomst.
Trots att det faktiskt finns många positiva effekter med en piga ses det i vårt land som något extremt negativt fortfarande. Den Reinfelts ledda regeringen 2007 införde en omdiskuterad skattereformen RUT-Avdrag där privatpersoner kunde anlita företag för hushållsnära tjänster i hemmet och kunna göra ett skatteavdrag på 50%. Denna blev populär men också omdiskuterad.
Varför då? Den ledde ju till nya arbeten och blomstrande företag.
Det är kanske dags för duktiga och prestigefyllda Sverige att backa i sin syn och se att även denna tjänst faktiskt har otroligt många fördelar. Vi skickar iväg våra ungdomar till USA som Aupair och det känns helt okej, men att anställa en själv är för många helt uteslutet. För vad gör en Aupair. Jo hon passar barnen, diskar och tvättar.
31 oktober som dagens datum betyder Halloween. De senaste dagarna har mitt Facebook och Instagram flöde fyllts med festfyllda människor utklädda till både det ena och andra. Halloween skall firas på allra bästa sätt. Själv blir jag bara trött.
Är det något att fira?
Jag känner mig gammal och gaggig. För mig är det mest ett kommersiellt påhitt att få oss konsumenter att spendera ännu mer pengar på den ena kostymen efter den andra.
Pumpor hit och spindelväv dit. Nääää fy så B.
Fotograf Cristian Brolin Vindro AB
Men visst som förälder kommer jag ju trots det inte undan. Sonen vill ju självklart göra pumpalyktor och vara med på skolans Halloweenfest. Har jag rätt att säga NEJ till denna nya tradition för att jag är gammal och gaggig ? Nä jag biter ihop scrollar förbi alla utklädda människor och ser till att sonen har den bästa kostymen trots allt.
Jag finner mig i konsumtionsfällan och ser mig besegrad.
Igår lämnade jag Guernsey och London för att åka hem till vardagen i Sverige igen. Gubben gick mot flyget som tog honom hem till Rom. Vi har haft härliga jobbdagar men lite nöje och massa kärlek. Underbart att hinna rå om varandra lite utan allt vardagsbestyr. Var nog det avbrottet vi behövde tillsammans.
Men innan jag visar härliga bilder från vår resa måste jag tipsa er om massa härliga produkter jag som bloggare fått prova i samarbete med Loppiblogbag. Min blogg och jag som bloggare blev utvalda att få möjligheten att testa alla härliga produkter som ingår i deras blogbag för hösten 2016.
Förutom den härliga glada bagen som alla produkterna kom i innehåller den. Colgate Tandkrämsom blev en direkt favorit hos sonen precis som barntvålen från Palmolivesom är en härlig skumtvål. De fick en direkt plats på handfatet.
Yoplaits yoghurt sortiment har alltid varit en favorit hos mig själv så det var extra roligt att testa deras kalasgoda Yoplaits Safari. Den finns i tre olika varianter. Jordgubb/hallon, Päron/Vanilj/Hallon och jordgubb/hallon/päron/vanilj.
Den jag fastnade mest för var jordgubb/hallon.
Jag har alltid älskar tvättmedel och sköljmedel med massor av doft. Därför var det extra roligt att få prova på produkter som är framtagna för känslig hy och rekommenderas av Astma och Allergiförbundet och som är neutrala. Neutral tvättmedel och Sköljmedel Comfort Sensitive kommer absolut få en given plats här hemma. Kläderna kändes sköna och jag klarar mig absolut utan all doft.
En riktig favorit som direkt åkte ner i min handväska var det praktiska barnkitet från Folksam. Ett perfekt kit som innehåller allt från plåster, solskyddskräm, skavsårsplåster, torkare mm. För är det något som saknas är det plåster när olyckan är framme. Det är lika perfekt till mig själv som till sonen. Hade önskat att jag hade ett sådan i väskan när Axel min var liten. Kan verkligen rekommendera alla er föräldrar att skaffa detta till väskan eller bilen.
I Sverige har ju taco blivit ett med fredagsmyset vilket jag inte är ledsen över. En perfekt maträtt som är en lagom nivå en fredagskväll. Alla är trött och vem orkar laga en massa mat. Nu väljer man att tömma kylskåpet på de grönsaker som finns och steker till lite nötfärs. Det enda som jag inte är överens med denna maträtt så är det brödet som alltid går sönder eller innehållet ligger över hela bordet. Men i LoppiBlogbag fick jag möjligheten att prova båtformade tortillas från Old El Paso. Vilket passade mig perfekt.
Om inte detta var nog i blogbagen så fanns det också möjlighet att testa ljudboktjänsten Storytel som jag använt mig av till och från flera år. Ett stort utbud av ljudböcker i alla kategorier. Perfekt att ha när man skall ut och resa vilket jag också hade när jag nu resta till London.
Missa inte att testa några av alla dessa härliga produkter. Flera av dessa kommer bli ett inslag i min vardag här hemma som det är riktigt skönt att kommit hem till.
Jag är medmänniska, flickvän, mamma, vän och till yrket fotograf och marknadsansvarig på ett hotell. Har för tok för många namn. Linda Börjesdotter Bäckström Brolin men går oftast under namnet Linda Brolin.
Jag har ständigt för många bollar i luften men ändå fötterna stadigt på jorden. Lever i den morderna familjen med en son på 17 år och en särbo. Vi bor på Öland. Ett liv i där kärleken till varandra är viktigast. Min blogg på maqt.se kommer i huvudsak handla om samhällsfrågor ur min synvinkel. Självklart inblickar från mitt vardagsliv och andra tips och trix.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
