När jag satt i skolbänken för sådär 25 år sedan och läste i historieböckerna om första och andra världskriget trodde jag aldrig att jag skulle tänka att ett tredje skulle kunna inträffa. Att Sverige skulle bli indragen i krig. Nu känns den tanken inte så främmande längre. Även om jag dock känner den skrämmande och försöker slå bort den.
Men tänk om det skulle bli ett tredje världskrig? Det första startade 1914 och den andra 1939. Under 2000-talet har det absolut förekommit krig men inte ett världskrig. Dagligen rapporters det om eldstrider runt om i världen och länder engagerar sig för att skapa fred. Men tänk om det är tvärtom. Det stora engagemanget att lösa andras frågor snarare skapar fiender. Snarare väcker ett tredje världskrig.
Tanken är skrämmande. Framförallt knyter sig min mage när jag tänker på min son. Tänk om han tvingas växa upp under ett krig? Vad skulle hända och hur skulle vårt samhälle se ut? Skulle det bli ett väpnat, digitalt eller ekonomiskt krig?

I en väpnad konflikt skulle inte Sverige ha mycket att komma med det vet vi nog alla. Vårt försvar är nedrustat till minimum och vårt luftrum verkar få besök var och varannan vecka.
För inte så länge sedan läste jag en artikel om Sveriges försvar i Dagens Industri. Den handlade om nedrustningen av vårt försvar och införandet av yrkesförsvar. Att personalpolitiken inom försvaret var urusel och tankar på återinförande av aktiv värnplikt. De flesta länder runt om oss har yrkesarméer och är kanske bättre rustade än oss. De har löner och förmåner för soldater i större utsträckning än oss. I Sverige ligger en snittlön på ca 18500:- och med den bostadsmarknad som finns kan det innebära långa pendlingar vilket inte gör yrket speciellt attraktivt. Så frågan är att om vi hamnar i ett krig skulle de yrkessoldater vi har, vilja offra sig för vårt land för ynka 18500 i månaden?
Det är jag verkligen tveksam till att de skulle vilja. Skulle någon av oss det? Vi är så otroligt förskonade från krig och elände att vi är en aningen naiva.
Ett tredje världskrig kan vara på väg och vi är inte med på tåget. Det är dags att rusta upp tycker jag. Det är dags att se att vårt samhälle och värld är ute på ett stormigt hav.
Jag hoppas på fred i vår värld men vi kan ändå inte blunda för sanningen.

Dagen ord från
Linda





Mycket bra skrivet! Håller med till fullo!