Igår fick Gud hälsa Elton välkommen till sin familj. Denna underbara gosse har nu blivit välsignad in i en helt ny värld. Guds värld. Den blev en fin stund i Öjaby Kyrka. Våren var här, solen lyste och himlen kunde man för en gång skull se. De varma jackorna lämnades i bilen och allt kändes så där himla perfekt. Psalmer som Du vet väl om att du är värdefull och Måne och sol spreds ut i vårvärmen. Psalmer som kommit att bli en självklarhet vid ett dop. De flesta av oss sjunger med eller i alla fall rör på läpparna. Den mesta av tiden sitter vi med ett leende på läpparna. För något annat kan man inte göra. Denna gosse underhåller oss och vi njuter till fullo.
Frågan jag i dag ställer mig. Kommer denna gosse ta del av den nya värld han välsignades till igår? Kommer alla barn som döps göra det ? Eller har dopet bara blivit en sak som skall göras? Fyller den sin ursprungliga funktion längre?
Antal dop har säkerligen minskat genom åren. Numera kan man välja andra sätt att namnge/fira sitt barn. Allt fler ser att kyrkan har spelat ur sitt rätt i denna frågan. Själv är det för mig en självklarhet att jag skall döpa mitt barn i Svenska kyrkan. Att mitt barn skall välsignas, få dopvattnet på sitt huvud och korstecknet på bröstet.
Min tro ligger djupt i mitt hjärta och jag känner varje gång jag stiger över kyrkans tröskel en viss vördnad. Min tro är personlig och jag delar den sällan med andra. Jag älskar att ta i och sjunga för Gud i hans hus. Att dela med mig av den kärlek jag där känner. Tyvärr tar jag mig inte tiden att besöka Guds hus tillräckligt ofta vilket jag nog borde ändra på.
För mig handlar nog min tro mest om tradition. Jag anser att kyrkan är en del av detta landet. Är den delen som trots allt överlevt krig, svält och den snabba utvecklingen. Personligen tror jag också att det kommer vara kyrkan som fångar upp oss när samhället raseras totalt vilket jag tror det kommer göra så småningom.
Den snabba utvecklingen i samhället som pågår tror jag inte vi människor kommer att klara av. Det kommer ta stopp och vi kommer få backa. Backa till våra rötter. Till den trygghet som en gång var. Familjerna kommer ändras och allt fler kommer söka sig till kyrkan.
Lille Elton har nu hela livet framför sig. Ett liv där han själv kan välja om han vill vara en aktiv eller passiv del av Gud. Oavsett hans val kommer han alltid vara välkommen till Sveriges alla kyrkor och till Guds hand.
Det kan vara värt att tänka på det en extra gång. Hur många ställen är du välkommen till när du vill. Dörren är alltid öppen för Dig.
Ibland lyckas man fånga just det där man vill förmedla och känner. Den här bilden speglar allt det jag igår kände. Kärlek, lycka, ömhet, ljus, värme och en del mörker.
Kram
Linda
