Jag tror att du med mig känner detsamma att CANCERN är vår största rädsla. Bara jag tänker på det får jag en isande känsla i kroppen som jag inte riktigt kan slå ifrån mig. Jag är så förbannat livrädd att drabbas av denna sjukdom. Jag vill verkligen klara mig ifrån detta.

Igår satt jag och kärleken min framför Tv:n vilket inte hör till vanligheterna och tittade på Cancergalan. En gala som skulle motivera Svenska folket att skänka pengar till cancerfonden. Få oss att ge 100 kronor i månaden för att utrota denna cancer en gång för alla. Få oss att hjälpa alla de som drabbats av cancer att få chansen att överleva. Sista siffran jag hörde var runt 30.000 personer hade anmält sig till att bli månadsgivare. Förutom det skänktes det stora gåvor under kvällen.

30 000 personer av närmare 10 miljoner. Det känns idag som en enormt liten siffra. Borde det inte vara fler. För vi alla drabbas ju av cancer på ett eller annat sätt.

Mina mamma har varit drabbad, jag har begravt både faster Ingela och min vän Jonas. Förutom de har mina äldre släktingar också blivit döende i cancer. Jag har vänner som överlevt men med ständiga ärr på kropp och själ. Ärr och rädsla när den skall komma och knacka på igen. Jag har vänner som gått igenom detta mer än 1 gång.

Det finns allt för många i min omgivning för att jag inte skall bli riktigt berörd. Det är för nära för att jag inte skall känna rädsla att det kan vara jag nästa gång. Det borde finnas allt för många i allas omgivning för att vi alla inte skall bli berörda.

Denna sjukdom är en av våra värsta i modern tid. Är det inte dags att den utrotas en gång för alla. Kan det inte dras en summa pengar på vår lön varje månad så att pengar finns för att forska bort denna hemska CANCER.

Jag vill slippa drabbas. Jag vill slippa se mina vänner lida. Jag vill slippa begrava nära kära.