8 mars och det är dags att fira Internationella kvinnodagen. Det är idag vi kvinnor skall stå upp för varandra över hela världen. Vi skall ena oss och stå upp för våra rättigheter. Idag skall vi fira. Idag skall vi visa att kvinnor kan.

Eller inte…

Visst är det viktigt att lyfta upp kvinnors rätt till ett lika värde. Visst är det viktigt att påtala jämlikhet. MEN jag blir trött.

Jag kan absolut se det viktiga men samtidigt inser jag att min bild inte stämmer med många andras. Jag kanske är förskonad eller har ett annat synsätt. Min bild går isär.

Att vi måste jobba med mycket av dessa frågor i många länder är självklart. Men för mig handlar det om ett lika värde. Vi har alla rätt till samma värde oavsett kön.

Om jag nu bara utgår från mig själv så ser jag inte många av dessa problem. Eller jag tillåter dem inte.

Idag har det rapporterats i medier både hit och dit. Det beskrivs att alla kvinnor får utstå trakasserier, lägre lön, ingen chefsposition, ses som mindre vetande, inte ha samma förutsättningar i samhället.

Jaså känner jag.

Jag skulle aldrig tillåta mig att inte ha samma förutsättningar som en man. Jag ser till att jag har det. Jag utgår inte från att jag inte har det. Jag har aldrig fått utstå några sexuella trakasserier på arbetsplats eller dylikt. Om det skulle förekommit så skulle den mannen fått springa jävligt fort. Jag har heller inte haft lägre lön, utan lön som jag förtjänat utifrån min yrkesroll. Mindre vetande har jag heller aldrig känt att jag varit gentemot man. Jag har varit chef över många män och kvinnor. Det har aldrig varit något problem.

Jag har jobbat inom många olika yrken och det har varit mansdominerade och kvinnodominerade. Jag har snarare sett ett kvinnoproblem. Det är kvinnor som trycker ner varandra. Det är kvinnor som inte kan se varandras framgång och lycka.

Det ser jag som ett mycket större problem.

Jag var på en föreläsning om just kvinnligt ledarskap häromveckan. Då kom det upp att vi kvinnor är alltid de som håller ordning, plockar ur diskmaskinen mm på arbetsplatser vilket gör att vi inte kan göra karriär på samma sätt.

Min reflektion blir ju. Sluta med det då. Låt disken stå.

Var någonstans står det att det är just du som kvinna som skall plocka ur maskinen. Ingenstans, utan det är du som bara gör det. Det är ett val du gör och inte männen.

Jag tycker männen ofta utmålas som hemska varelser som bara trycker ner oss kvinnor. Det köper inte jag.

Ibland är det säkerligen så. Det förekommer säkerligen på många ställen trakasserier. Men stå stadigt och visa att mig är det ingen ide att du bara tänker den tanken.

Jag tycker vi skapar detta själva som kvinnor ibland. Det är som att vi har med oss ett arv att vi kvinnor är lägre ställda.

Det kanske är här jag skiljer mig från många. Jag har aldrig känt det. Jag kommer inte göra det heller.

Jag är kvinna och jag är jag. Idag firar jag som alla andra dagar på året att jag är bra precis som den jag är.

Gilla det eller inte. Jag bryr mig väldigt lite.

För i min värld har alla ett lika stort värde oavsett vem man är. Å det står jag upp för varje dag.