2016 års födelsedag börjar gå mitt sitt slut. Än är det några timmar kvar att njut av bara min dag. Dagen som trots allt betyder väldigt mycket. Även om känslan har ändrats med åren.

När jag var liten kunde jag längta ihjäl mig efter min födelsedag. Att somna dagen innan var lika svårt som dagen innan julafton. Låtsas sova när familjens falska toner ljöd var en omöjlighet.

På vägen har det ju funnits några speciella målstolpar. 18 år när körkortet kom, 20 då jag trodde jag var vuxen, 🙂 25 år när jag längtade efter att bli mamma. Där någonstans mellan 25-30 tyckte jag inte det var lika roligt att fylla år. Vid 27 år hade jag min största personliga kris. Jag började fundera vad jag ville i livet. 30 var sista födelsedagen som bara Linda. För några månader sedan blev det mamma Linda.  Den största händelsen i mitt liv som också kom att förändra mig.

Vid 35 år kändes det åter okej att fylla år. Kände glädjen och framförallt en känsla av acceptans av mig själv. Nu behövde jag inte låtsas vara någon jag inte var. Jag hade levt tillräckligt länge för att få erfarenheter av livet. Livet som är rent av är fantastiskt.

Dagens födelsedag har varit lika mysig som alla andra. Det som slår mig är att backar man bandet några år så blev man inte lika mycket firad som när de sociala medierna kom in i ens liv. Numera är det 100-tals vänner som tar sig tiden att skriva en rad, ett sms eller sända en vacker bild. Även om jag inte har något intresse av att jaga likes så blir man trots allt varm i hjärtat.

För vi alla mår trots allt lite extra bra med den där kramen, eller tanken oavsett om det är på Facebook eller i verkliga livet. Vi må ha många vänner, ytliga vänner eller bekantas bekanta på sociala medier men i min värld är de ändå ett betydelsefullt nätverk som nästintill dagligen får ta del av mitt liv och jag deras.

Därför uppskattar jag det extra mycket att en gång om året få en extra energi boost från när och fjärran.

 

 

Kram

Linda