Idag måste jag påstå att lyckan kändes lite extra när jag vaknade upp i min älskade makes famn. Det var några veckor sedan sist. Att vakna upp till en helg med familjen samlad är alltid underbart. Vi försöker att inte slösa bort våra dagar tillsammans med onödig tid i soffan. Därför pälsade vi på oss varma kläder och drog iväg i vintern till sommarhuset på Öland.

Skulle vilja påstå att någon vidare myskänsla ingav inte stugan denna dag. Kylan hade fullständigt lamslagit den så tillbringa någon tid inne var inte att tänka på. Istället plockades grillen fram med sedvanlig korv och bröd. Röken spred sig fort över området och livet känns så där extra bra.

Äta i det fria är trots allt godast.

Det ständiga bihanget Mr Canon fick idag jobba hårt. Då både barn och hund visade sig vara på det bästa lekhumöret. Snökrig och mulning stod självklart på schemat. Tänk att det är lika roligt som vuxen att mula skiten ur någon. Särskilt den som minst vill. 🙂 Elakt men väldigt underhållande.

Det slår mig ofta att det enkla i vardagen är oftast det roligaste. Vi jagar ständigt nya häftiga äventyr som ofta kostar skjortan. Vi glömmer av vad vi har runt husknuten.

Snö, lek, bus, kärlek och lite korv räcker 100 gånger om.

Vår ADHD-hund var i sitt rätta esse idag. Det var 100 frivarv när han väl svalt sina korvar han vaktat med största koncentration. För tänk om någon smula skulle gå till spillo. Harry Boy är ju  en dumsnäll hund men jag kan absolut förstå att andra blir en aningen rädda när denna besten kommer i full fart.

Förutom lycka och kärlek i magen finns det ju en annan fördel med att gubben min befinner sig under samma tak som resten av familjen. Det är ju att han övertar den så kallade kökstjänsten i hushållet Brolin. Igår bjöds det på lammstek med rotfrukter. Idag är det långkok i from av kalops. Snart väntas en sådan där underbar middag med familjen. Långa samtal om ditt och datt vid middagsbordet. Planering för framtiden och en viss logistiksnack. Något som ständigt är på agendan. När och var syns vi nästa gång. Vad behövs göras och inte göras.

Vardagslivet lär det kallas. 🙂

Idag lyckades jag ta några underbara kort på 2 av de bästa i mitt liv. Två grabbar som funnit sig väl till rätta med varandra. Det tävlas ständigt i vem som lägger den längsta fisen eller rapen till min förfäran. Där till kompletterar hundpojken med sina icke väldoftande odörer. 🙂

I denna tävling ligger jag hästlängder efter och kan endast iaktta på säkert avstånd.

Tack grabbar att ni förgyller mitt liv. Älskar er till månen och tillbaka.

Kram

Linda