Min älskade Hunk till Jeep har idag varit på lite skönhetsbehandlingar och istället för att hänga bland arbetsklädda bilmekaniker flyttade kontoret in på ett fik på Växjös största shoppinggalleria. Som småföretagare gäller det att maximera sin tid och inte låta timmar flyta iväg på onödiga ting.
Efter en iskall -14 graders promenad kunde jag slå mig ner i en mycket trevligare miljö. Jag hinner inte sitta länge förrän jag känner en knackning på min rygg. Jag vänder mig om och där står en kvinna. Hon frågar är inte du den där Linda Brolin? Jo Linda Brolin är jag alltid men om jag var den där var ju frågan?
Det visade sig efter en stund att hon kände igen mig från min profilbild på facebook. Då vi inte på något sätt har några gemensamma vänner kände jag mig tvungen att fråga varför hon sökt på mig.
Svaret jag fick var att hon ville kolla upp vem jag var!
Ni förstår säkert att jag började känna att detta samtal började bli lite kusligt.
Nu hade hon inga hemska baktankar.
Familjens företag skaffade för ett tag sen ett lokalt företagsnummer. Det numret är för enkelhetens skull kopplat till min mobiltelefon. Ganska snabbt började det efterfrågas en Patrik med detta nummer. Det var inte ett samtal utan 2-3 i veckan som sökte denna mystiska Patrik. De flesta var kvinnor och med tiden har det blivit många komiska samtal.
Den här Patrik verkar vara en eftersökt person.
Kvinnan som knackade mig på ryggen var alltså en av dessa kvinnor som sökt Patrik. Då jag tydligen börjat bli en snackis eftersom jag alltid svarar på ”Patriks nummer” hade hon valt att kollat upp mig.
Vi skildes med ett leende och jag tackade för att hon gjorde sig till känna. Älskar när människor vågar gå utanför sin bekvämlighetszon och fråga.
Efter en stund börjar min hjärna fundera på just det där med offentlighet. När vi pratar om offentliga personer så tänker man ju oftare på kändisar eller politiker mm. Men är inte vi flesta offentliga numera. Har vi inte flyttat ut vårt vardagsrum i etern.
Att ”kolla upp” personer är allt mer vanligt och den bild vi förmedlar säger många gånger allt för mycket.
Är ni medvetna hur offentliga ni är? Är det något ni valt?
Jag själv har inga problem med det offentliga rummet. Jag har alltid varit en öppen bok och har inga som helst avsikter att ändra på det. Däremot väljer jag vad jag vill vara offentlig med.
Har ni tänkt på att ni är ert egna skyltfönster? Att ni äger ert egna aktiebolag?
Jag äger ju Linda Brolin AB. Varje gång jag går utanför min dörr gör jag reklam för mitt egna företag. Jag representerar mig själv i allt för många situationer.
Bilden på mitt facebook kan attrahera andra eller ge motsatt effekt.
En bra profilbild är något jag tycker alla skall välja med omsorg. Den säger mer om dig än du tror. Vi människor är specialister på att bedöma andra efter vad vi ser.
Har du funderat på hur mycket vi använder våra profilbilder?
Det kan vara allt från facebook, jobbsökarsiter med CV, LinkedIn, Spotify, bloggar, jobbets intranät, Skype, WhatsUp, MySpace, Instagram, klassiska kärleksbrev, match.com och många fler.
Tänk till. Hur många av bara dessa har du?
Det är inte utan att vi är offentliga. Offentliga till andras beskådning. Till andras åsikter.
Kanske just din bild faktiskt gör att man väljer någon annan till jobbet du gärna vill ha.
Lägg tid och skapa en rättvis profilbild. Be om hjälp att ta en eller anlita en fotograf. Nöj dig inte med en dålig bild på jobbets hemsida.
För offentliga är vi absolut!
Kram
Linda
