Igår gjorde jag ett kort stopp i Lidl butiken i Växjö. Ett snabbt litet inköp av det nödvändigaste. I dessa lägen kan jag tycka att Lidl är en utmärkt butik. Det går snabbt och det finns fräscha varor. För dagen var korgen inte alls full så jag trodde att jag snabbt skulle lämna butiken. Det kom att visa sig att så var inte fallet.

Lidl är väl känd att vara en butik där många med utländsk bakgrund handlar. Även igår var butiken fylld med människor från världens alla hörn. Lite charmigt tycker jag.

Tyvärr fanns där några fler svenskar än jag och deras uppträdande gjorde inte mig till en stolt svensk.

I kön framför mig står en afrikansk familj med ett antal fler barn än mig. De plockade upp sina varor en och en och var noga med streckkoden. Det som fångade mitt intresse likt de svenskar som stod närmast bakom mig var att de verkligen försökte säga varans namn på svenska. Det var tydligt att de ville lära sig och sina barn svenska. Även om orden inte alltid föll sig rätt fanns viljan där vilket fick mina smilband att le hjärtligt. Bakom mig började svenskarna muttra. ( ett medelålders par )

När så väl tonfiskburken kom upp på bandet fick familjen svårt att utläsa dess namn. Barnen började prata sitt modersmål. Pappan tillrättavisade då sina barn att -Nej svenska. Han vänder sig bakåt mot mig och håller fram burken likt jag svarar TONFISK. I kör försöker så familjen svara.

Nu bryter en av svenskarna bakom mig ut i en mening med flest svärd ord än jag någonsin hört. Familjen och jag vänder oss förskräckt bakåt. Kvinnan i sällskapet fullständigt fräser ut. -Ni utlänningar stå här och försöka göra er till och fjäska. Åk hem.

Jag var lycklig att familjen inte förstod ordagrant vad kvinnan sa men andemeningen förstod de snabbt. Varorna for snabbt upp på bandet och familjen försvann ut ur butiken.

Om blickar kunde döda hade svenskarna tittat upp ur graven just nu. Jag blev rosenrasande men insåg snabbt att ställa till en värre sen än en blick som kunde döda skulle inte tjäna något till. Skadan var redan skedd.

Jag skämdes som en hund.

Vi kan ha massor av åsikter om massinvandringen. Men att ge sig på dem som verkligen försöker anpassa sig är skamligt.

Det är svårt att vara en stolt svensk.

Vårt land har förlorat stoltheten.

Kram

Linda