I morse sladdade vi in här hemma runt 04.30 tiden. Efter 20 timmars körning från vackraste alperna var vi äntligen hemma. Wow vilken upplevelse det blev våra sista lediga dagar tillsammans. Det kommer jag leva länge på.
I lördags tog vi rälsbuss och linbanan upp till Bergstationen Schlossalm i Bad Hofgastein och det var helt klart den vackraste platsen jag någonsin besökt. Jag skulle kunna tillbringa en hel vecka där uppe på 2050 meter. Njuta av utsikten och de vackra vyerna.
Vi njöt några timmar tillsammans.
Fotograf Linda Brolin
Om ni har möjlighet åk till alperna. Jag har sagt det innan säger det igen. Det slår det mesta. Funkar för hela familjen.
Fotograf Linda Brolin
Förutom utsikten finns det massor av roliga aktiviteter för hela familjen. Allt från vandring, lekplatser och klättring. Något för alla. En populär aktiviteten är att fota sig i fotoramen.
Fotograf Linda Brolin
Vi gjorde ett antal försök att få till ett normal familjebild men bara att inse att vi är bättre på att fota än att fotas.
Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin
Vi vandrade upp till det vackra korset och på vägen upp dit fanns många tillfällen att fota min goa kille som älskade dessa ytor att springa och leka på.
Fotograf Linda Brolin
Nu när jag är åter i Sverige kommer bloggen fyllas till brädden med spännande läsning. Sista sommarmånaden är här och den skall vi njuta av till fullo.
Ibland är det bara att inse att redan innan man slår upp som i mitt fall mina blå kan man sluta dem igen. Igår var en sådan dag. Kände redan på morgonen att detta kommer bli en dag med en massa bakslag. Försökte komma igång men det var helt lönlöst. Gubben och Mother-in-law drog iväg på lite turistande och jag och lillen stannade hemma. Tog det lugnt och planerade veckan. Trots en riktigt god lunch jag fick till, gick den molande huvudvärken inte att stoppa. Sängen blev nästa och där stannade jag resten av dagen/natten. Migrän var i antågande.
Att ha migrän i denna värmen är ingen rolig historia. Jag lyckades stoppa den något sånär så jag slapp det värsta. Det kom och bli en riktigt tråkig söndag. Jag orkade inte ens säga hej till er här inne. Bläää.
Däremot i lördags mina bloggläsare var en riktigt skön dag. Var väl det som tog ut sin rätt igår. Det är ett givande och tagande.
Vi drog iväg till Bioparco di Roma. En helt underbar djurpark i centralaste Rom. Trots storstad så är den ljuvlig att strosa runt i. Jag och Axel hittade den förra sommaren och ville i år ta med övriga gänget på zoo. Jag är i vanliga fall helt emot zoo och att låsa in djur för allmän beskådning. I Sverige uppfattar jag att djuren lider enormt. För hur normalt är det med en tiger i kalla Sverige.
Däremot här i Rom ser djuren pigga och glada ut. En härlig park som är väl värd att besöka.
Fotograf Linda Brolin
Vår goa unge höll i kartan och guidade oss snabbt runt i parken. För när Axel Bäckström är kapten går det undan.
I parken bor det 49 olika arter allt från stora till smådjur. Allt från vilda till tama. Självklart hade både jag och gubben våra kameror med oss. För detta skulle förevigas.
Fotograf Linda Brolin
Visst är det en speciell känsla med djur? Man blir som barn på nytt.
Axels favoriter är aporna. Just när vi stod redo med våra kameror var det loppletning och sovande som gällde.
Även om denna vackra skapelse såg lite skamfilad var den en fröjd att fota.
Fotograf Linda Brolin
Väl hemma var det dags att svälja lite middag och bege sig till Circo Masimo Roma för Bruce Springsteen konsert. En plats som i övrigt är fantastisk och denna kväll med över 100 000 diggande fans blev den magisk.
Så äntligen fick jag se mitt frikort live. För jag skulle då inte tacka nej till att ha Bruce vid köksbordet var dag. Inte gubben heller för den delen som är den mest inbitna Bruce fans av oss.
För att ha fyllt 67 år så är han enormt vältränad och har en scennärvaro mer än de flesta. Hela gänget på scenen är enormt skickliga och ger verkligen allt. Det jag älskar mest med Bruce och E Street band är att allt spelas live. Inget inspelat tjafs här inte. Det är på riktigt.
Bild lånad på nätet
Inte nog med det. De är extremt annorlunda personer. Individer som sticker ut. I like It.
En underbar kväll som slutade på bästa sätt med lite nattsudd hemma på innergården.
Idag är det en ny dag och ny vecka. Mother-in-law har lämnats av på flygplatsen och nu skall jag och familjen passa på att njuta av Italien de sista 2 veckorna innan vi drar hemåt igen.
Jippi det är sommar och semester. Nu skall det njutas i fulla banor. Ligga på stranden, äta gott grillat, umgås med vänner. Det skall tränas och beachkroppen skall fixas i sista stund. Solen skiner förhoppningsvis och de få semesterveckorna skall maximeras med aktiviteter. Att ligga i sängen med täcket över huvudet är tabu.
Jag gillar absolut sommaren men jag får nog en viss sommarångest. Redan efter 2 dagar här nere i Rom var jag rastlös. Jag gillar de rutiner som är övriga året. När sommarledigheten kommer försvinner rutinerna på automatik. Kvällarna blir längre och man ska ju var så lycklig. Men ärligt jag är inte det.
Jag skulle absolut inte vilja byta ut denna månaden mot något annat men det där med att allt är så himla mysigt för att det är sommar håller jag inte med om. Vissa dagar vill jag bara gräva ner mig. Jag orkar inte vara den perfekta sommarbruden som njuter av solen och ledighet. Jag vill helst hoppa i mina jobbarkläder och vara som vanligt.
Jag är helt klart övertygad om att det finns så många fler än jag som känner detsamma. Vårt samhälle är uppbyggt med rutiner och vi mår bra av dem. För många människor är arbetet den enda sociala kontakten de har. När ledigheten kommer blir de ensamma och tappar livsgnistan för ett tag. Ledigheten blir ångestladdad istället för ett rosenrött skimmer.
När nu familjen befinner sig här i Rom så försöker jag skapa en vardag med rutiner annars blir jag galen. För mig är att driva runt i 4 veckor och göra ingenting fruktansvärt. För dig är det kanske himmelriket. Jag har bekanta som kan ligga i en solstol i flera veckor och stormtrivs med det. Jag skulle inte lyckas i 10 minuter. Där är olikheten stor vilket är tur.
Det finns också en annan sommarångest och det är de familjer som inte har råd att aktivera sina barn en hel sommar. I dagens social medievärld proppas våra barn med reklam på roliga lekland, utlandssemestrar och andra aktiviteter. De har kontakt med sina skolkamrater hela sommaren och olikheterna blir så mycket mer påtagliga. För i Sverige så skall det ju vara lika för alla. Jag har all förståelse för att många föräldrar har ångest för hur de skall ge sina barn en bra sommar.
Vad är en bra sommar för ett barn?
Svaret på det är nog omöjligt att ge. På något konstigt sätt är det vi själva som skapar denna sommarhysteri för våra barn. För vi vill ju att det skall vara lika för alla. Varför måste det vara utlandssemester och dyra lekland mm som skall vara det som är högst upp på listan? Jo för vi påverkas av vår omgivning. Vi vill göra det som är på modet just nu. Vi vill inte sticka ut. Det skall inte vara någon skillnad på ditt och mitt barn. Våra barn måste ha något att berätta när de börjar skolan igen.
Tragiskt.
Även om jag tycker att klasskillnaderna i samhället är oviktigt vetande så finns de där. Vissa kommer ha råd andra inte. Det blir skillnader och denna ångest är enorm för vissa föräldrar. Jag har haft den och har den ibland.
Något jag har upptäckt. Att hur många länder, lekland vår son än har besökt och prylar han fått. Så är det alltid den enklaste som har varit roligaste. Veckan själv med mormor och morfar står alltid högst i kurs. Det har det alltid gjort. Äventyret med grillning på en strand på Öland, cykelrundan i parken och badet i insjön slår alltid de häftigaste leklanden.
Fotograf Linda Brolin
Så att trotsa väder, vind och ångest och göra det enkla i livet tror jag är det bästa för att minska sommarångesten.
Vår månad i Rom består absolut av spännande äventyr som badland, shopping och hotellvistelse. Fast de flesta dagarna består av vardagliga ting. Vi tar självklart dagen som den kommer men i den finns alltid vissa rutinbundna aktiviteter för att vi alla skall må bra.
Vissa dagar försvinner det pengar vissa förbrukas inte en euro. Roligt har vi trots allt.
Njut av sommaren precis som den är. Strunta i vad alla andra gör. Gör det som passar dig och din familj.
Jag satt på pakethållaren på cykeln med en folköl i handen. Vi cyklade genom Skara stad och jag trodde jag var supercool. Folkölen jag hade i handen dracks aldrig upp. Den for i någon papperskorg och här slutar min alkoholdebut om jag nu kan kalla en folköl en debut. Jag gjorde min lilla revolt i några månader. Jag fick en tillsägelse som fick mig att vakna upp. Resterande tid i högstadiet tillbringade jag på handbollsplanen eller hemma framför Bingo Lotto. Urtråkigt tycker Du. Men jag var faktiskt nöjd. Nu var det inte så att jag inte festade loss. Absolut. Jag dansade på borden, hängde med äldre killar och njöt av min uppväxt. Däremot alkoholen lämnade jag åt någon annan.
Jag är uppväxt på landet och varje dag cyklade jag och min kusin gemensamt till bussen. En dag sa han. Jag slår vad att innan du tar studenten kommer du vara full. Nu är det många år sen jag tog studenten och jag har inte varit full eller druckit alkohol ännu. Så varför börja nu.
Däremot har jag fått leva med att jag som nykterist stör andra. Jag verkar göra andra berusade personer obekväma och det är ett stående inslag att alltid försvara varför jag inte dricker.
I min värld är det totalt ointressant vad andra runt bordet dricker till middagen eller festen. Som jag skulle bry mig. Vad jag väljer att dricka är min ensak och inget jag borde försvara. Men så är inte fallet.
Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan, är du gravid?, har du någon sjukdom?, är din pappa alkoholist? skall du köra ikväll? Är det viktigt att ens ställa frågan. Min anledning är inte viktig. Skall jag vara ärlig tycker jag det är rent oförskämt att ens ställa frågan.
Visst vi nykterister är en minoritet i samhället ca 10% av svenska befolkningen väljer att inte dricka alkohol. De övriga dricker mer, mindre eller har ett pågående missbruk. Men att detta är så uppseende väckande kan jag inte få in i min hjärna. Att vi få människor skall ha sådan makt att störa så många andra. Lite spännande faktiskt.
För mig är det samma sak som att du inte gillar ett visst godis och väljer något annat istället. Jag lyfter inte ens på ögonbrynet. Jag skulle aldrig be dig försvara dig varför du inte äter just det jag gillar.
Genom mina yngre år blev det en sport för många i bekantskapskretsen att slå vad om de lyckas få mig på fyllan. Om ni visst hur många gånger jag hällt ut blandade drinkar som blivit mig serverade. Jag vill inte dricka alkohol vilket gör mig extremt noggrann. Jag luktar och smakar noga.
Min anledning är enkel. Jag vill inte ha i mig någon substans som får mig att tappa kontrollen. Jag gillar inte berusade människor men accepterar att andra dricker. Däremot har jag väldigt liten respekt för mycket berusade mest för att i mina ögon blir det patetiska. Det är min åsikt därför väljer jag hellre att gå min väg vid dessa tillfällen.
Det är faktiskt väldigt få som accepterar mitt ställningstagande som för mig inte är något uppseende väckande. Det finns så mycket gott att dricka som inte innehåller alkohol. Många anser att maten inte smakar gott utan ett glas vin, några anser att man inte kan ha roligt utan sprit och att lite alkohol i kroppen får en att bli mer avslappnad. Må så vara men inte något argument i världen skulle få mig att ändra min åsikt i denna fråga.
2006 ställdes hela mitt liv på ända på både ett positivt och negativt sätt. Jag blev gravid med min lille kille som det skulle visa sig, jag blev utsparkad från mitt jobb, baktalad och sviken från många håll. Det kom att bli tuffa månader som ensam gravid kvinna. Jakten på inkomst, trötthet och alla andra graviditetsproblem avlöste varandra. Jag bröt ihop, ställde mig upp och löste ett nytt jobb. Jag slet mig fördärvad för att kunna betala för mitt uppehälle vilket ändå inte gick varje månad. En dag innan jag fick min Axel slutade jag jobba för att en vecka senare vara tillbaka på kontoret. Jag tog föräldraledigt när Axel var 10 månader och den varade i 3 månader. De efterföljande åren var absolut ingen räkmacka genom livet. Det var tufft, ensamt men väldigt lärorikt. Jag lärde mig saker om mig själv. Jag insåg hur otroligt stark jag är som människa. Jag löste mitt liv på bästa sätt. Det var långt ifrån rosenrött. Jag kunde absolut handlat annorlunda många gånger. Jag kunde ha bett om hjälp. MEN idag 10 år senare är jag enormt stolt över min egen inre kraft.
Fotograf Petra Bontegard
Jag skulle aldrig vilja göra om den resan. Min kropp, min själ och tillit har fått sig en enorm smäll. Att inte återhämta sin kropp efter en graviditet är dödsdömt. För mig fanns det inte tid att tänka på återhämtning. För mig var det endast överlevnad och ge min son det allra bästa. Han skulle aldrig få lida för mina misstag eller brist på ork. Han skulle alltid komma i första rummet och han gör det än idag.
Idag är jag inte bitter över min livsresa på 7 extremt tuffa år. Jag kan ibland snarare vara tacksam. Jag har lärt mig att ensam är stark. Att jag klarar allt om jag bara vill. Att livet är så mycket mer värt än dyra märkesväskor och lyxiga hus. För mig är kärleken till min nästa, tron på mig själv och det verkliga livet som är det bästa.
Redan 2006 kom min älskade gubbe in i mitt liv. Då som en vän som fanns där ute i världen. Vi båda kom att uppskatta vår kommunikation och lät åren flyta på till det blev vår tid. Jag visste redan då att han är min käraste. Jag var beredd att vänta. År om det så behövdes.
När tvåsamheten tillslut kom in i mitt liv ändrades så vissa saker. Nu stod jag inte ensam för alla kostnader och lite mer glamour kom in i vardagen. Jag hade någon att dela livet med. Någon att älska någon som älskade mig för den jag var.
I samma veva så kom också den svenska missunnsamheten. Helt plötsligt lades det kommentarer om lyxfru, ni som har det så bra, behöver du jobba alls. I början tog jag illa vid mig. För jag kände faktiskt att jag var värd att få åka på en semester utomlands. Jag var värd att ha mer än 100 kronor över när räkningarna var betalda. Men sig det var jag icke.
Än idag kan kommentarerna smyga sig in och jag blir lika förundrad varje gång. VARFÖR denna missunnsamhet? Jag försöker alltid glädjas med alla. Jag försöker alltid lyfta istället för stjälpa.
Jag har kommit fram till att vissa människor är så patetiska. Deras egna liv är så litet och de lever ett liv de inte själva är nöjda med. Att se någon annan lyckas förminskar dem själva.
Att lyckas och nå framgång har kommit att bli något fult i vårat land. Att sticka ut och ge av sig själv är något extremt sensationellt.
Att tänka till en extra gång i denna frågan är nog inte fel.
Gläds du med andra eller är du missunnsam mot din omgivning?
Jag har numera vänt på andras kommentarer och tyckande till att ge tillbaka med en stor dos ironi. Därför mina vänner skall ni få följa med mig 1 gång i veckan på mitt lyxhemmafru liv i Rom. För det är något alldeles extra. Jag badar i lyx från morgon till kväll.
Jag fick idag börja min morgon med att i mammas gamla avlagda sandaler rulla ner för backen och handla frukost till en gnällig 9 åring som ville ha hotellfrukost. Sovmorgon tar vi en annan dag.
Min lyxbil som jag skall glida runt i denna månaden och shoppa Christian Louboutin skor med var framkörd. Det blir inte mycket bättre fick jag till svars av gubben när jag klagade på lackskadorna. Den rullar trots allt framåt. Bakåt är desto värre.
Den allra värsta katastrofen av alla idag var att städerskan och tvätterskan kom inte på avtalad tid så jag fick blöta ner mina händer när jag var tvungen att tvätta våra kläder. Katastrof helt enkelt.
Juli månad är här och större delen av den spenderar vi i vackraste Italien och vårt andra hem. Nu väntas sol och värme i många dagar. Tid med familjen och roliga upptåg. Självklart skall du få följa med oss i vårt vardagsliv. För nästan en månad får jag känna på lite lyxhemmafruliv. Inga direkta måsten utan ta dagens om den kommer. Självklart finns det lite jobb nedpackade i väskorna men bara roliga saker.
Jag hoppas att du vill följa med mig under vår månad i Rom och ta det av mina balanserade inställningar till livet.
Min galna familj där det mesta kan hända. Trots det står vi ändå stadigt på gjorden. Denna ledighet kommer behövas för i augusti drar vår flytt till Öland igång ordentligt. Stort boende till mindre boende men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.
Istället bjuder jag er på lite egoistiska bilder från Italien på mig själv.
Fotograf Cristian Brolin
Jag älskar att gå gata upp och ner och titta på den vackra historien som finns överallt. Kan inte se mig mätt på allt vackert.
Fotograf Cristian Brolin
Nya vackra parker och bergsbyar skall utforskas. Vår familj älskar att hitta nya ställen. Att ligga på stranden är inte vår grej även om det absolut förekommer.
Vår favoritresto. Mo`mo`Republic. En av Roms allra bästa matställen. Det lilla extra och fantastiskt god mat.
Lite mer måstetips att upptäcka i Italien kommer framöver.
Kanske du blir sugen att besöka detta vackra land i sommar? Tveka inte boka nu.
Midsommar är över och jag valde att inte ens öppna min dator över hela helgen. Det fick bli familjetid de lux. Så skönt att ibland stänga av det sociala medielivet och bara njuta av familjen till fullo. I flera år har vi haft bekanta på besök under midsommarhelgen men i år blev det bara vi själva. Något som vi alla behövde. Njuta, skratta och faktiskt återhämta oss lite tillsammans var inte helt fel.
Av någon anledning befinner vi oss nästan övervägande av tiden ute när vi är på Öland i jämförelse med hemmet utanför Växjö där vi gärna blir sittande med våra datorer och ständigt jobbar. I lördagskväll packade vi ner middagen och grillen och for iväg för en kväll vid havet. Efter en bilresa med lite badstopp hamnade vi på en klipphäll i vackraste Äleklinta. Om ni inte besökt denna strandremsa är det verkligen ett måste. Det är få saker som går upp mot en kväll där.
Fotograf Linda Brolin
Utsikten, solen och havet får oss alla att må underbart. Lukten av köttet på grillen, den somriga salladen med jordgubbar gjorde pricken över i:et. Att något så litet kan bli så bra.
Jag förundras ofta av att det alltid skall anordnas aktiviteter för familjen eller våra barn som kostar så mycket. Vår kille älskar våra utflykter. Han ger sig in i lekar på nya platser. Springer med vår fyrbenta hund och njuter till fullo. Varken några dyra kostnader eller inträde. Bara frisk luft och oändliga ytor att leka på.
Fotograf Linda BrolinFotograf Linda Brolin
Visst är det häftigt men coola lekland och familjeparker men vad går upp mot vårt vackra land. Jag tror inte vi gör våra barn en tjänst att köra runt dem på massa dyra aktiviteter hela sommaren. Vi måste bli bättre på att ta hand om det vi har runt omkring oss. På Öland som är en ö med så mycket historia kan lekarna aldrig ta slut om man tillåter sig att njuta.
Jag och gubben räknade lite på vårt äventyr vad det kostade. Maten och bränsle hamnade runt en 50:-/person. Med 50:- kommer man inte långt på ett lekland. Här fanns allt. Yta att springa på, sten att klättra på och massor av hemliga ställen att gömma sig. Ett hav som är oändligt att kasta sten i.
Vad behövs mer?
Sonen tjatar ibland att han vill besöka Ölands djurpark. Något jag drar på in i det längsta. Om vi hela familjen skulle gå dit skulle det kosta oss 1050:-. För att titta på lite trötta djur och bada. Något vi faktiskt kan göra på så många fler ställen.
Fotograf Linda Brolin
I sommar tycker jag vi alla skall ta vara på det som finns runt hörnet istället. Packa picknick korgarna oftare och bara ta dagen som den kommer. Stänga av de sociala livet och ta till vara på familjen lite extra. Samhället går i en rasande fart och vi drabbas allt som ofta av tragedier och attentat som påverkar oss som människor. Därför tror jag det är nyttigt att backa bandet och skala av alla måste och leva enklare. På sommaren är det en perfekt tid för det.
Vår lördagskväll avslutades liggande på en filt och se solen försvinna ner i ett vackert rött sken. Snacka om en religiös upplevelse som avslutade vår midsommarhelg perfekt.
Vi befinner oss just nu på vår kära Ö. Öland visar sig från sin bästa sida även om det inte är den bästa sommarvärmen. Dagarna avlöser varandra av massa fix och trix som det alltid är när man har hus. Sonen har ju påbörjat sitt långa sommarlov men än får jag jobba på några veckor till. Spännande planering och roliga projekt är på intågande efter semestern. Underbart. Hur mycket jag än gillar sommaren och ledighet så är det ändå skönt när man är där i vardagen igen.
Igår kväll tog vi bilen som så många andra kvällar och gav oss iväg på lite äventyr. Stoppade kameran i väskan och drog med mig grabbarna ( utan gubben som är på resande fot ) och hamnade nere vid stranden inte långt från hemmet. Vi promenerade i strandkanten och njöt av vinden. Axel lekte som så ofta någon krigslek och Harry utforskade omgivningarna. Ett dopp är ofrånkomligt för den fyrbente så är jag dum att åka till stranden får jag njuta av doften av blöt hund ett antal timmar sedan. Stanken är inget vidare.
Kameran smattrade och väl hemma med datorn i knät insåg jag att jag är glad att jag inte är hund och har så himla mycket överflödig hud. Nu må min hud börja hänga då dragningskraften har infunnit sig. Men riktigt så illa är det inte än.
Lyckades knäppa några härliga kort när Harry skakade sig något torrare.
Fotograf Linda BrolinFotograf Linda BrolinFotograf Linda BrolinFotograf Linda BrolinFotograf Linda Brolin
Imorgon väntas en stor dag för oss i familjen Bäckström Brolin men det berättar jag mer om imorgon.
Wow jag kan knappt fatta det själv. Min kille slutar 2:an idag och är verkligen ingen liten kille längre. De små gosiga fötterna jag brukade mysa med på morgonen är nu utbytta mot svettiga 39:or. Snart snor han väl gubbens dojor och drar iväg på moppen. Jag vill innteeee. När jag tittar mig själv i spegeln ser jag att även tanten har blivit gammal. Hur det gick till har jag ingen aning om.
Glädjen på bilden ovan säger allt. Detta är från färden till förra årets skolavslutning. Nu hoppas jag att glädjen är den samma senare idag.
Årets skolavslutning är lite extra speciell då Axel säger hejdå till sina klasskamrater då han byter skola till hösten. Ny skola och nya vänner är på gång. Det är lite pirrigt men kommer garanterat bli toppen.
Jag är så otroligt stolt över denna killen så jag spricker. Trots några svårigheter i livet ger han allt och har lyckats otroligt detta året. Så det är verkligen med flaggan i topp han slutar på bästa Dädesjö Skola.
Hela familjen har samlats för en helg tillsammans. Då vi till vardags lever lite utspridda över världen är vi noga med att så ofta vi kan boka in familjetid där det vardagliga tjafset inte är välkommet. Sonen och jag landade i ett soligt Rom i fredags eftermiddag och vi drog till stranden direkt. Lite dricka, glass och spring i havet var en perfekt start på denna helgen.
Igår drog vi efter en välbehövlig sovmorgon hem till papa Påven för att bestiga Peters Kyrkans kupol. Det visade sig att vi valt fel dag för köerna ringlade sig långa. Men efter 1,5 timmes väntande i solen fick vi äntligen se den vackra utsikten. Hela Rom bredde sig ut framför våra ögon. Magiskt vackert.
Solsting blev ju ett faktum vilket gjorde att jag stensomnade när vi på eftermiddagen styrde bilen mot en natt i Florens.
Florens är till skillnad mot Rom lite lugnare att strosa runt i. Tempot är inte lika intensivt och mängden turister är säkert hälften.
Otroligt vacker stad med underbar arkitektur och statyerna avlöser varandra. Lek, god mat och massor av skratt blev kvällens bästa. Lite blåsor på fötterna och lätt träningsvärk fick vi alla på köpet.
Nu väntas några timmar i Florens och kanske ett besök i Pisa sen drar vi hemåt för en myskväll i Rom.
Imorgon går flyget hemåt för att fira Sveriges nationaldag och sista veckan för Axel på Dädesjö Skola. I höst väntar ny bostad och skola men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.
Jag är medmänniska, flickvän, mamma, vän och till yrket fotograf och marknadsansvarig på ett hotell. Har för tok för många namn. Linda Börjesdotter Bäckström Brolin men går oftast under namnet Linda Brolin.
Jag har ständigt för många bollar i luften men ändå fötterna stadigt på jorden. Lever i den morderna familjen med en son på 17 år och en särbo. Vi bor på Öland. Ett liv i där kärleken till varandra är viktigast. Min blogg på maqt.se kommer i huvudsak handla om samhällsfrågor ur min synvinkel. Självklart inblickar från mitt vardagsliv och andra tips och trix.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
