Häromdagen stegade sonen ur duschen med orden ” mamma jag kände mig som ett miffo”. Jag stod själv och gjorde den dagliga kvällsrengöringen av min bländande vita tänder. När orden träffade mig och jag verkligen förstod dess innebörd höll hjärtat och tandborsten på att mötas i halsen. Magen gjorde en volt och blodet började rusa i en hastighet av 3oo km i timmen i kroppen. Som mamma är det ju just dessa orden man inte vill höra från min älskade son som är den bästa i världen enligt mig.
Inom loppet av några sekunder och innan sonen ens hunnit dra handduken runt kroppen har jag hela huvudet fullt med frågor. Vem har kallat dig miffo? var ju en av de första.
Jag vände mig sakta om med tandborsten i högsta hugg och såg på min dyblöta son och slogs av att den killen tänker inte som jag så ta det lugnt nu lilla mamma Linda. Istället för att lägga orden att vara mobbad i skolan frågade jag istället.
VAD ÄR ETT MIFFO?
Då jag numera vet att det försiggår en aningen mer intelligent hjärnaktivitet i sonens huvud och att han ser saker ur helt andra vinklar fick han börja och förklara.
Han ryckte lite lätt på axlarna och sa jag vet inte. Mamma vad är ett miffo?
Vid det här laget hade vi hamnat i soffan och dagens diskussion blev alltså vad ett miffo är för något.
Ärligt visste jag nog inte själv vad miffo var ordagrant. Det är väl mer ett dåligt skällsord som används i tid och otid. Vem har inte fått det kastat i ansiktet någon gång.
Miffo betyder enligt det fina uppslagsverket Google för missfoster men den förklaringen fick inte sonen i soffan där hemma kan jag säga er. Istället sa jag att ett miffo är en person som är lite annorlunda, speciell och väldigt unik.
Jag frågade honom också om han sett om det fanns någon annan Axel eller likadan klasskamrat i skolan. Svaret var ju ett givet NEJ. Finns ju bara en av varje. .
Precis sa jag till honom. Jag är ett miffo och alla där till. För vi är alla unika och speciella personer. Så om någon skulle kalla dig för miffo så säg att det är de också.
Varför han känt sig miffo fick jag ingen bra förklaring på men istället för att känna att det var något negativt så blev det coolt att vara miffo hemma i vår soffa den kvällen.
Att stanna till, tänka till och försöka förklara på ett bättre sätt och svälja sina försvarsmekanismer och skyddarinsikter kan ibland bli det allra bästa. Jag tror att det är viktigt att vi föräldrar tar det ansvaret och försöker tysta ner alla dessa onödiga ord som haglar överallt. För de tjänar ingenting till. Däremot är det svårt att skydda våra barn mot dem. När de väl kommer gäller det att vi inte är de som spär på utan försöker vända det och vara lyhörda.
Så bara så du vet. Du är ett miffo.
Kram Kram
Linda
