Som de fotografer jag och gubben är finns det ständigt en kamera i handen och jakten efter den perfekta bilden slutar aldrig att inspirera oss. Här i Rom finns det oändliga objekt att fånga med kameran. Inspirationen flödar att lyckas föreviga de gamla byggnaderna på ett nytt sätt. Igår kväll tog vi så bilen 6 km från hemmet in i centrala Rom. Något vi sällan gör då jakten efter parkering är en historia för sig. Igår var det så måndag och lyckan var på vår sida.

Vid en av Roms mest kända turistmål började vi så en kvällsrunda med kameran i högsta hugg. Gatorna var mest intill folktomma likt även det är väldigt sällsynt i denna stora vackra stad. Överallt förekommer det utgrävningar efter nya upptäckter och som sagt inspirationen tar aldrig slut här.
Då jag känner en viss religiös känsla med staden älskar jag att vandra gata upp och ner för att hitta just Det. Det som för mig betyder mest.

Jag känner en ständig lycka i denna stad. Det är en religiös upplevelse att bara få ta del av all denna historia. Det känns som om väggarna viskar när man går runt där på kvällen. Lite varstans går det grupper med en guide som berättar på allahanda språk om Roms storhetstid. Ibland brukar jag försöka göra mig osynlig och smyga likt en råtta och tjuvlyssna. 🙂
En av de enorma byggnader i Rom är ju så Colosseum. Då parkeringen fanns i anslutning av detta turisthak fick det bli kvällens motiv. Vi vandrade runt byggnaden och inser vilket otroligt arbete det ligger i att bevara denna byggnad. Det genomgår ständigt reparationer för att bevara historien vidare till kommande generationer. Att denna byggnad har stått här sedan 70-80 e.kr är ju helt ofattbart. Vi gissade helt fel igår när vi gick där spekulerande om när den uppfördes. Vi hade helt klart missat den historielektionen.

En underbar kväll som avslutades med en favorit. En go glass något som ingen i denna familjen säger nej till.

Kram
Linda



