“Papa” Påven Franciskus var igår inte hemma och talade till folket likt de flesta söndagar här i Rom. Så familjen bestämde sig istället för att bege sig 1,5 timme norrut. Närmare bestämt till bergsbyn Civita Di Bagnoregio. En by som är beläget högst upp på en bergstopp, då inte extremt hög men ändå tillräckligt. Enda vägen dit är att promenera över en gångbro. En pittoresk liten stad med otrolig charm.
Vi i familjen har kommit och förälska oss i landet. För min egen del är det nog den krackelerade fasaden som tilltalar mig mest. På något sätt är det inte ytan eller fasaden som är det viktigaste. En jämförelse kan göras med en husfasad i Italien. Ofta sliten, krackelerad, saknar färg. Däremot på insidan finns det viktigaste kärleken till familjen. I Sverige tycker jag ofta det är motsatsen. Fasaden, bilen och utsidan är det som är viktigast. Däremot tiden med familjen, vännerna och omsorgen om oss själva kommer ofta i andra eller till och med tredje hand. Allt måste vara perfekt på utsidan. Vi bedömer varandra för ytan och bryr oss sällan om insidan. Om inte jag har lika fin fasad som grannen då är jag mindre värd.
Nu generaliserar jag hårt jag vet men jag tror att det ligger mycket i detta. Jag har lärt mig så mycket av min relativ korta tid i Italien. Där prioriteras familjen så mycket mer än ytan. Att mötas tillsammans, umgås, och vara är så viktigt.
Det viktigaste är inte fasaden utan insidan. Jag har har kommit att uppskatta min tid med min familj så mycket mer. De dagar vi alla är tillsammans ger så mycket energi än en vacker fasad.
Söndagarna i Italien är ofta en dag med familjen. Vi umgås och hittar så på aktiviteter om inte “Papa” talar till folket. Då är ju det ett stående inslag innan en god familjemiddag intas.
Igår hann det till och med bli mörkt innan vi åter kom till Rom. Vi åkte genom den italienska landsbygden i solnedgången och tackade för att vi har varandra och är friska. Med en frågvis 8-åring i baksätet avhandlades samtal som ensamkommande barn från Afrika till Zombier och kommande leksaksinköp. En helt fantastisk söndag i vår familj med en något krackelerad fasad.
Kram
Linda
