Idag vågade sig solen fram här i mörkaste Småland. En strålande sol som fick mig att längta efter värmen. Jag brukar inte känna mig varken hängig eller deprimerad av vintern men i år har det varit annorlunda. Trots att vi tidvis haft snö som lättar upp mörkret där ute, så känns det mest grått och trist. Kylan tränger igenom min märg och ben. Jag fryser ständigt och en känsla av värk i kroppen. Jag vill att våren kommer ordentligt nu. Att solen värmen upp marken så att långpromenaderna blir upplyftande igen. Just nu tvingar jag mig ut men kommer oftast tillbaka som en istapp.

På påsklovet flyr jag landet och hoppas på lite värme i vårt fina Rom. Lite solljus som piggar upp min trötta hy och fyller på mina energidepåer lite extra. Fram till dess få jag njuta av vackra sommarbilder. Hittade några underbara bilder från bland annat bergsbyn Citvita Di Bagnoregio några mil utanför Rom. Jag kan inte titta mig mätt på den vackra utsikten.

Vyerna är himmelska och bara tanken på hur de lyckas bygga denna vackra bergsby gör mig knäsvag. Med dagens teknik är det nog ingen större utmaning men då var det nog handkraft som gällde.

Sorrento var också en helt magisk plats som jag är lycklig att jag fått besöka. Det blåa vattnet, stränderna och de vackra husen.

Ååååå just nu blir jag varm ända inifrån själen när jag ser solens strålar på denna bilden. Solbrända, pigga och glada. Underbart

Nu återstår det att bita ihop i mars och förhoppningsvis får vi njuta av en härlig vår i april.

Längtan att få njuta av en vacker solnedgång på Öland. Det är ett av det allra viktigaste upplevelserna på sommaren i vår familj. Stå utmed strandkanten och se solen går ned tillsammans.

Kram

Linda