Året är 2016 och tidningarna täcks av att ännu “kändis” har kommit ut. Det hyllas och stöttas. Det skrivs och det debatteras. Det äcklas och hatas.

Är det meningen att man måste “komma ut” och göra ett erkännande för att ha rätten att älska vem man vill?

Jag skäms att vi 2016 fortfarande inte kan acceptera att alla människor är olika. Att vi måste kategorisera människors läggningar. Att färgglada flaggor och hyllnings tåg måste existera. Att vi inte bara kan acceptera att man vill bli älskad och älska.

Att det viktigaste är inte vilket kön det handlar om. Inte vilket sätt man har sex på eller vem man håller i handen.

Utan det handlar om att finna sin rätta. Hitta den som står vid ens sida när det blåser. Får fjärilarna i magen att flyga. Att får en att känna sig älskad.

Men icke sa nicke så kan det då rakt inte fungera. I vårt avlånga land måste vi kategorisera människor. Heterosexuella, bisexuella och homosexuella. Är du hetero går du någorlunda lugnt genom livet med din sexuella läggning. Bisexuella klarar sig förhållande bra för de har ju bara tillfälligt drabbas av ett felsteg. Däremot är du homosexuell är det en ständig kamp. Då måste du “komma ut” och deklarera för omvärlden. Få världens godkännande och respekt.

Var finns respekten för den enskilda individens liv? Var finns respekten för den enskilda individens rätt att älska? Vad är så skillnaden?

Varför skall vissa stämplas med ett homo i pannan medan hetero tror sig veta bättre?

Vad skiljer mig från dig? Föddes vi inte med samma rätt att älska oavsett kön?

Att vi tidigare hade en förlegad syn som säkerligen grundar sig i vårt kristna syn må så vara. Nu däremot finns det inget försvar för det agerandet.

ALLA HAR RÄTT ATT ÄLSKA VEM MAN VILL NÄR MAN VILL.

Varken du eller jag har rätt att döma andas känslor. Vi har inte rätt att bestämma vem som skall älska vad eller vem.

Är det något som kan trigga mig så är det den så kallade Pride flaggan. Vackra färgglada färger som står för stolthet och mångfald hos homosexuella, bisexuella och transpersoner. Regnbågsflaggan står även för respekt för medmänniskor och tolerans. Va f**n skall vi behöva springa runt och vifta med en flagga för att känns oss stolta och visa våra medmänniskor respekt.

Samtidigt känner jag just en sådan stolthet och vet hur tufft många människor har det och flaggan har varit symbolen som hjälpt till att kämpa vidare.

Vissa går säkerligen genom livet och tror sig inte träffa på någon som älskar någon av samma kön. Eller någon som på fredagskvällen tar på sig feststassen och tillfälligt byter kön. Fast vi flesta känner säkert någon. För någon är du eller jag.

Jag har på väldigt nära håll fått se två av mina allra bästa vänner bli förälskade. Smyga med sin kärlek. Gå på hemliga dater. Förneka sin kärlek. Kämpa mot elakheter. Komma ut och gå in igen. Bli sårade och förlora.

Jag har också fått se en sådan stark kärlek så jag blir avundsjuk. Kärlek som hållit i de starkaste vindarna.

På deras bröllop grät jag av lycka och skämdes för att vi inte har en bättre syn. En syn som inte diskriminerar människor. Utan att alla är lika mycket värda oavsett vem man älskar.

I mitt hjärta hoppas jag att när min son sitter på sitt nästan 40-åriga liv får uppleva en värld där alla är accepterade för vem de är.

ATT ALLA FÅR ÄLSKA VEM MAN VILL.

Kram

Linda