Enligt Statistiska centralbyrån gifte sig 2014 cirka 47 000 par samtidigt som drygt 24 000 äktenskap upplöstes genom skilsmässa. Hälften av dessa skilsmässor varade äktenskapet knappt åtta år. Som gift och i början av mitt äktenskap känns denna siffra en aningen skrämmande. Skall jag inom några år genomgå en skilsmässa om jag nu är en av statistiken ? NEJ…

Jag tror vi alla känner någon eller några som just nu är mitt uppe i detta. Mitt uppe i att upplösa en del av sitt liv. Mitt uppe i en livskris som inte på något sätt var planerad. För hur det än är så kommer ju alltid dessa kriser när det är som sämst. När man minst känner sig rustad.

Jag har själv brutit upp flera längre förhållande och vet att det finns inget som är så jobbigt som att avsluta en del av sitt liv. För på något sätt är det man gör. För vissa kanske det är till glädje medans andra lider enormt.

Finns det lyckliga skilsmässor ? Vissa påstår det. Jag googlade runt lite innan och fann allt för många listor på hur man avslutar sitt äktenskap lyckligt. Klyschigt kändes det mest som.

Nu kanske ni undrar hur detta ämne hamnade i dagens inlägg. Å det skall jag verkligen berätta för er.

Anledningen till att jag vill lyfta upp skilsmässor är att jag var och varannan dag ser baksidan av många skilsmässor och har funderat på hur det kommer sig att det allt för ofta uppstår ett HAT till varandra.

Självklart finns det äktenskap som avslutas på grund av olyckor, enorma svek och våld. Men det kan ändå inte vara flertalet. De flesta slutar trots nog för att kärleken, passionen och livet försvunnit. Att det gemensamma livet gått en annan väg.

Nu vill jag inte på något sätt förminska dessa skilsmässor men jag vill ändå lyfta fram de som kommer i kläm. BARNEN.

Våra barn har ju inte på något sätt valt en skilsmässa och borde verkligen sättas i första rummet. Allt som barnen önskar är ju att ha båda sina föräldrar tillsammans. De flesta barn vill nog inte åka kana mellan olika hem.

Däremot är det många gånger det enda som är sunt för alla parter. Att gå skilda vägar. Skapa sig ett nytt liv samt ett nytt gemensamt liv. Det är här jag vill stanna lite. “Nytt gemensamt liv”

För jag ser ofta att många skilsmässor slutar i inget “gemensamt liv”. Det kämpas för att undvika varandra så mycket det bara går. Smutskastning och skitsnack är vardagsmat för barnen. Motviljan att samarbeta är enorm. I många fall slutar det i enskild vårdnad för en förälder och allt för många tårar.

Det är här det blir intressant för min hjärna. Vad är det som gör att det skapas ett sådant HAT till varandra när man för alltid kommer vara sammansvetsad genom sina barn. Hur illa det än är kan man inte välja här. Man måste skapa ett “gemensamt liv” vare sig man vill eller inte.

Om jag skall komma med några pekpinnar så är det väl här. I det ögonblicket man väljer att göra barn måste man också förstå konsekvensen. Vad som än händer kommer man alltid ha ett band till varandra. Här måste man sätta sig själv i andra rummet. Svälja sin egen ilska och försöka skapa det bästa för barnen.

Framförallt vara vuxen och ta ansvar. Se att i det ögonblicket man tillsammans skaffade barn älskade man varandra. Idag kanske det ser annorlunda ut men då gjorde man det.

Min sons pappa och jag har aldrig haft någon kontakt sedan tidigt i graviditeten. Självklart var jag förbannad, besviken och tyckte att han kunde gjort annorlunda. Men trots det kommer jag alltid älska honom för vi har ju barn ihop. Vi har ett band som för alltid kommer finnas oss emellan. Även om vi båda gjorde fel. Även om vi inte har någon relation.

Jag har ett ansvar som min sons förälder att vara vuxen. Inte fördöma hans pappa eller smutskasta. Snarare är det mitt jobb att berätta vilken fin pappa han har. Att hans pappa älskar honom, är stolt och tror på honom.

Jag och alla andra föräldrar har ingen rätt att agera på något annat sätt.

Men tyvärr ser inte livet ut så. Vilket jag tycker är otroligt tråkigt. Allt för många barn far illa varje dag. ” Misshandlas” av sina egna föräldrar för att de inte kan svälja och agera på ett bra sätt.

Nu är inte jag någon skilsmässoexpert men jag är övertygad om att det går om man vill. Det går att skapa ett “nytt gemensamt liv” där alla mår bra och framförallt är lyckliga.

Är du just nu mitt uppe i en skilsmässa och har barn? Glöm inte bort att du har älskat den partner. Behåll respekten trots en upplösning.

Kram

Linda