Igår tog det helt stopp. Kroppen sa NEJ nu räcker det. Halsen har smärtat något förskräckligt. Febern har härjat något otroligt. Ett besök på akutavdelningen fick bli ett faktum. En ilsken halsinfektion som nu innebär antibiotika och isolering några dagar är nu min verklighet.
SUCK.

JAG HAR INTE TID ATT VARA SJUK.
De orden har jag sagt allt för många gånger de sista dagarna. Varför kommer sjukdomar aldrig lägligt?
Jo för de finns aldrig tid att vara sjuk. I början av veckan som kommer skulle jag deltagit i ett företagsevent i Västerås jag nu fått boka av vilket jag är så ledsen för. Jag skulle fotograferat och föreläst om det jag brinner mest för “Att en bild säger mer än tusen ord”.

MEN livet tar olika vändningar och det går inte förbereda sig alls.
Idag fick jag ett samtal jag önskat jag inte fått. Ett samtal man aldrig vill få.
En av mina finaste vänner ligger allvarligt sjuk. Helt plötsligt blir min halsinfektion som upptar hela min värld som ingenting. Det blir som det där lilla vita högst upp på en fågelskit. Bara skit.
Jag blir ledsen, arg, besviken. Frågar GUD vad han menar nu.
Jag avskyr och rent ut sagt hatar när mina vänner blir sjuka, mår dåligt eller far illa. Jag vill att alla skall må bra.
Jag önskar jag kunde släppa allt och bara åka dit. Hålla min vän i handen. Säga att det är okej och att allt kommer ordna sig. Men det kan jag inte av flera skäl. För det första jag är själv sjuk och det skulle vara förödande och smitta ner min vän med min skit. För det andra kan jag inte lova att allt blir okej för det vet jag inte.
Det enda jag kan lova är att jag finns här, kommer inte försvinna, kommer stötta och trösta. Kommer visa att jag älskar min vän och dennes familj otroligt mycket.
För det är just när man blir sjuk och allt ställs på sin spets som vänner behövs. Man kommer inte kunna laga eller göra under men man kan finnas där. Visa sin kärlek och omtanke.

Nu ber jag till Gud att min vän och alla andra runt omkring mig som kämpar mot något att det bara skall bli bättre.
Livet har, liksom en bok, flera dåliga kapitel. Men ett dåligt kapitel betyder inte att boken är slut.





Tack Linda för dina nära och vardagliga blogginlägg. Jag gillar att läsa de och nu när du har antagit Blogg 100-utmaningen får jag läsa mycket 🙂
Jag hoppas du kryar på dig snart och att både din sjuka vän och de som finns runt omkring ska få styrka och att dina böner får svar.
Tack så mycket för de fina orden Sara.
Älskar att skriva och dela med mig av mina tankar om livet så nu skall det verkligen bli många.
Kram
Linda
Åh Linda….Stor krya kram till dig så att du blir bra och så fint skrivet.
Håller helt med dig…hälsan är det viktigaste…inget annat betyder något när någon är allvarligt sjuk.
Vila dig nu så kan du hälsa på din vän när du är bättre.
Hoppas du orkar komma på tisdag. Kram M
Tack Malin.
Vila är ju inte min bästa gren men jag jobbar på det.
Kram kram
Stackars dig Linda! Trist att behöva ställa in… Hoppas du blir frisk snart och du får säkert fler chanser till föreläsningar! Håller tummarna för din vän också…
Kram
Hej Caroline
Så tråkigt att behöva ställa in men vad gör man när man inte kan stå på benen och rösten inte bär.
Då är det bara att gilla läget och VILA.
Kram