Det är fredagskväll i ett vackert slott i Österrike när jag skriver dessa rader till dig. Jag vill börja och tacka dig och alla andra som hört av sig och berättat hur mycket ni gillat min blogg och saknat mina balanserade inställningar. Jag är oerhört tacksam att mina ord har saknats.

Slottet jag befinner mig i är spännande, mystiskt och något som passar mig perfekt. Jag älskar de gamla trägolven som knarrar och känslan att befinna mig i en annan värld. Ett perfekt ställe att avsluta vår jul och nyårsledighet samt vår tid i Rom.

Allt har sin tid i livet.

Min och familjens möjlighet att bo i Rom har berott på mannens arbete. Vi har under hela 3 år  pendlat till denna underbara stad och landet Italien. Alla lov och övrig tid vi fått ihop har vi skyndat oss söderut.
Det var med en enorm tacksamhet jag stängde dörren till vår lägenhet för sista gången. Tog ett farväl av vår gata och dess omgivning. En tacksamhet att få haft möjligheten att få uppleva så mycket under hela 3 år. Alla ställen vi fått se, människor och kulturer vi mött är verkligen minne för livet.

För minnen är det enda vi med säkerhet kommer att ta med oss i graven. Oavsett hur mycket prylar vi har när vi dör är det endast minnena som består.