Precis som alla andra dagar börjar jag morgonen i min ensamhet. Lite yoga, planering och reflektion. Idag är inget undantag. Idag är det Julafton.

GOD JUL alla fina bloggläsare, vänner och familj. TACK för ni troget följer mig på min resa genom livet.

Idag borde ju jag känna den där pirrande känslan som alltid brukar finnas där på julafton. Men tyvärr inte riktigt.

Varför ?

Innan jag tackade för mig igår kväll råkade jag ramla över ett fruktansvärt klipp ifrån Aleppo helvetet på jorden. Ett klipp jag verkligen inte ville se men som trots det borde ses. En pappa håller sina ihjälskjutna barn i sin famn och tar farväl. Så fruktansvärt att jag hade svårt att komma till ro. Barn låg på rad med ett skott i pannan. Små barn 2-5 år. BARN.

VAD FAN HÄNDER???

Jag blir så ledsen, förbannad och besviken. Vilket hat kan vara så stort att man väljer att skjuta barn framför sina föräldrar. Vilket? Vad kan inte lösas på annat sätt än att döda barn?

Det är så fruktansvärt.

Sen sitter vi här hemma och gnäller. Över vad ? Att vi inte hunnit köpa julklappar?

Nu, precis här är jag så enormt TACKSAM. Över mitt liv, min familj och det jag har. Precis nu har jag lovat mig själv att inte klaga. För jag har allt och lite till.

Jag är frisk ( men med lite krämpor ), jag har mat på bordet, jag har en familj. JAG HAR ALLT JAG BEHÖVER.

Framförallt kan jag krama om min son. Jag är så tacksam och lycklig.

Trots att vi i detta land har allt och lite till så är vi inte tacksamma. Vi gnäller allt som ofta på egentligen ingenting.

Så snälla. Titta dig omkring. Våga var tacksam.

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Nu är det äntligen jul. EN jul som jag skall tillbringa i lugn och ro med min familj. I vårt hem med ingen stress. Vi skall ta hand om varandra och ha roligt. Skratta och busa och bara vara en familj. Vi skall vara tacksamma.

GOD JUL alla fina.

Var tacksam till livet.

Kram Kram