I skrivandets stund smattrar regnet mot uterummets tak. Ljus är tända och det ligger något slags lugn över vårt Lilja-Wik. Pensionärsgrannarna verkar vara vakna för gubben har öppnat garageporten. Jag kan för mina ögon se att de sitter i sitt röda lilla hus med en kopp kaffe i handen. Sju sorters kakor på bordet och en och annan Hemmets Journal. Även de lyssnande på regnets smattrande.

Blev lite less på tillvaron när jag vaknade till på morgonkvisten. Hade bara lust att ligga kvar i sängen. Hade förväntat mig solens strålar in genom fönstret. Regn vem vill ha det? Men nu när jag äntligen tagit mig lite deppig igenom morgonens bestyr så är det rätt skönt med en mellandag. En dag då jag ställer in lite måsten. Vatten behövs här på ön då vattennivåerna aldrig varit så här låga innan. Vi här på Lilja-Wik har egen brunn och berörs just nu inte av problemet men det kan snabbt komma.

Istället för att röja i trädgården, köra grejor till tippen får jag prioritera annat istället. Kanske till och med tar mig en sån där lång sovstund mitt på dagen. Det har ju ingen dött av.

På jobb fronten rullar det på riktigt bra. Fler och fler jobb ramlar in och härliga samarbeten väntar runt hörnet. Nya möjligheter öppnas så just nu ser jag väldigt ljust på min jobbframtid. Som egenföretagare krävs det mycket jobb och engagemang men att jobba åt sig själv ger också så mycket mer tillbaka. Det väntas några hektiska dagar innan månaden är slut sen väntas 1 månad i Rom innan allt drar igång igen.

Tänk att sommaren och ledighet redan är här. Vartenda år slås jag av att det går så fort och helt plötsligt är jag där. Sommaren är i full blomning och jag minns inte vad som hände. De svenska sommarkvällarna är ju något speciellt med.

Igår var en väldig speciell dag för familjen. Vi har tagit beslutet att flytta från fastlandet till vår Ö på heltid. Öland kommer fr.o.m. 1 augusti vara vårt hem. Det skall bli så spännande men innan dess väntas också så mycket jobb. Det skall röjas, packas i massor. Hus skall byggas ut och allt kommer vara i en salig röra. Men i all denna röra kommer det ändå bli så himla bra. Vi har pratat om det länge att minska ner våra 3 hem till 2 och nu var vi äntligen redo. Så igår mina vänner var det dags att för sonen besöka sin nya skola för första gången.

Att komma ny till ett ställe är alltid nervöst. Oavsett om man är barn eller vuxen. Det är svårt att sova och tankarna om jag kommer passa in finns ju självklart där. Vet man då med sig redan från början att man är en speciell själ så kan det vara ännu svårare att våga ta steget och pröva något nytt. Nu är barn alltid kloka och anpassar sig snabbt så när man väl är där brukar det gå bra. Men vi skall inte glömma bort att oavsett om barn anpassar sig kan barn vara oerhört elaka mot varandra.

Med fjärilar i magen infann jag och sonen oss i den nya skolan någon mil hemifrån oss här på ön. Med armarna hårt knutna runt kroppen fick jag putta in killen i klassrummet. Han presenterade sig lite blygt och sa högt och tydligt. – Jag är blyg nu.

En klok liten tjej kom fram och sa att det är okej att vara blyg. Efter 2 timmar hade blygheten släppt, en rast var avklarad med fotbollsspel och jag blev utkastad. – Mamma kom tillbaka ikväll. Det gick så himla bra. Det knöts nya vänskapsband och nya upptäckter gjordes i den nya skolan. Lite matte och ett bibliotekskort gjorde susen trots att killens sommarlov redan börjat. Jag hämtade till slut hem en lycklig men sur kille om inte ville gå hem. Enligt honom kunde han börja skolan direkt. Sommarlov kunde han skippa för det var så fin och rolig skola. De hade ju till och med en egen bibliotekarie. Tänk bara en sådan sak.

Som förälder blir man ju så glad när ens beslut som man grunnat på lång tid faktiskt blir riktigt bra. En tung sten föll från bröstet även om jag var övertygad om att det skulle bli bra. Nu väntas lite lov och semester innan killen börjar med fritids i augusti, för att lagom till den 22 augusti fått lära känna mer vänner och omgivningen när skolan börjar. Tänk att min lille kille börjar 3.an till hösten. Hjälp jag börjar bli riktigt gammal häxa.

Nu skall jag fortsätta njuta av det smattrande regnet, bli på bättre humör och beta av lite roligt jobb.

Kram Kram

Linda