Om det finns någonting som jag har nolltolerans till så är det MOBBNING. Det är en avskyvärd handling som sätter så djupa spår som aldrig läker. Det kan fördärva en annans liv för alltid. Ung som gammal drabbas. Jag hatar mobbare.

Jag kan inte påstå att jag var mobbad i skolan men heller inte. Var väl lite av en hackkyckling. Jag var ingen innetjej. Passade inte in någonstans ordentligt.

Däremot var jag lyckligt lottad att ha en bra självkänsla. Den finns fortfarande kvar. Så avsett vad andra sa eller gjorde rann det liksom av mig. Det fastnade inte. Det gick inte in i mitt hjärta. Jag gick min egen väg, då som nu. Vad andra tyckte eller tycker är oviktig. Längst inne vet jag att jag är bra precis som jag är.

Men alla är tyvärr inte lottade på samma sätt som jag. Vissa ser någon annan i spegeln på morgonen. Brottas med hjärnspöken. Att då bli mobbad för något som till 100% är totalt onödigt slår fötterna av den allra bästa.

Mobbning förekommer i alla åldrar. I så många människors liv. På så många ställen. På lika många ställen den finns på, lika många olika sätt utövas den.

Det är skam att det finns mobbare.

Det talas ofta om att mobbare också är ett offer. Jag har väldigt svårt att se det. Som jag sagt så många gånger innan och borde snart bli ett mantra för er läsare. Vi har alla ett eget val. Vi har ett val att börja mobba någon annan. Vi har också ett val att stå emot. Vi har ett val att ta någon annan i försvar.

När min son var 3 år. Kom han hem från förskolan och sa. Inte ha den jackan. Från den dagen vägrade han ha sin fina vinterjacka. Det fanns absolut inget fel på den. Det visade sig att några andra barn retat honom och sagt att han såg stor ut.

Jag fick panik. Min lille kille var 3 år. Stolt och glad. Skulle det redan börja.

Jag bestämde mig då att jag tolererar aldrig mobbning.

Så fort jag ser någon eller ser en händelse sätter jag ner foten. Säkert till mångas förtret.

Mobbing bland barn i skolmiljön är så vanlig. Vi måste sluta blunda och öppna ögonen. Se vad som händer omkring oss.

Nu hjälps vi alla åt. Vi måste sätta stopp för mobbningen.

Tänk om alla kunde leva efter den gyllene regeln.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Vad enkelt det skulle vara. För det finns väl ingen som vill bli mobbad???

Kram

Linda