Dörren slog igen bakom mig och på något sätt slutade världen att existera. Just där och då fanns bara jag och det jag hade framför mig. Det skulle komma bli 3 dagar då världen helt stannade. Jag befann mig i mitt eget vakuum. I min egen bubbla som ingen kunde göra hål på. All min styrka gick åt att till att föda min son till världen. Jag minns än i dag förlossningsklinikens doft och vilka jag mötte där innanför dörrarna.

Igår var en dag som många av oss kommer minnas på grund av de fruktansvärda attentaten i Frankrike. Det finns också 2 personer som igår befann sig i sin egen bubbla. Som världen stannade för när dörrarna slog igen. Där ondskan som förekom inte kunde slå hål på bubblan. Igår på fredagen den 13 november fick två av mina finaste vänner sitt första barn.  En liten kille kom till världen. Fick ta sitt första andetag i en värld full av kärlek. Fick se sina föräldrars lycka och glädje. För dem kommer alltid den 13 november betyda lycka och glädje.

Jag fick 2 nyheter till mig ungefär samtidigt. Det fruktansvärda i Paris och en killes födelse. Inte på något sätt kunde ondskan ta över den kärlek och glädje jag kände för mina vänner.

Det mirakel som sker när ett barn kommer till världen slår det allra mesta. Då finns det kärlek och respekt i överflöd. I sjukhuskorridoren delar vi samma värld. Ingen bryr sig vem som ligger bredvid. Vi delar samma matsal, hiss och kanske till och med samma rum. Vi ler åt varandra av kärlek och lycka. Vi beundrad våra barn oavsett hudfärg eller kön. De lilla liv som ligger i föräldrarnas famn sprider kärlek.

När slutar vi respektera varandra och hatet flyger över oss? Är det när dörren öppnas och dagsljuset och ljuden från omvärlden slår till. Är det då kärleken försvinner och det blir mer viktigt var vi kommer ifrån och vilken färg vi har på ögonen. Slutar de kärleksfulla blickarna att existera och förbytts i till ett mörker.

Som jag sagt innan vägrar jag acceptera ondskan. Jag väljer hellre att se kärleken och vilka härliga medmänniskor som finns på denna jord. Hur fruktansvärt det än är och jag lider med de drabbade så kommer fredagen den 13 november bara betyda lycka för mig. Jag väljer att stänga av Tv’n och sticka huvudet i sanden. För fredagen den 13 november är lyckans dag och inget annat.

Kram

Linda