Under många år hade jag någon from av shoppingberoende eller rättare sagt konsumerande. Jag hade dille på att ändra om hemma och förändra för varenda årstid och år. Jag har lagt ut hundra tusentals kronor på gardiner och ljuslyktor. Det kanske hör till när man flyttar hemifrån och får sitt första fasta jobb att konsumera. Jag kan se flera bekanta göra precis likadant. Det handlas och köpes till ingen nytta egentligen.

För sådär 12-15 år sedan ändrades förutsättningar i mitt liv så att utgifterna blev större än inkomsterna. I det läget som var då var det ekonomisk dammsugning på onödiga utgifter ett måste. Jag kom på något sätt att värdesätta och var nöjd med det jag hade. Idag många år senare ligger detta kvar. Shoppa som innan var en rolig hobby är nu mest en nödvändigt ont. Jag går inte igång på det överhuvudtaget och jag tycker det konsumeras för tok för mycket i vårt samhälle. Saker köps och slängs likt sur mjölk.

Jag förändrar fortfarande mycket hemma men återanvänder hellre än köper nytt. Istället har det blivit en hobby att ge nytt liv i gamla saker. Hitta nya funktioner av det jag redan har.

I helgen har jag befunnit mig på oändliga vackra shopping gator i San Marino och Venedig. Det hopas av människor som handlar. Dyra väskor och skor konsumeras i massor. Vet inte om jag någonsin sett så många väskaffärer i samma stad innan. Både jag och min gubbe var fascinerade av detta skådespel. Medans vi hade fokus inställt på de vackra miljöerna  att umgås i som familj sprang andra runt på jakt efter den perfekta väskan. Det kördes vagnar in med shopping påsar på hotellet varenda dag.

Nu är ju detta självklart individuellt och även jag vet att handla på semester hör till viss del till. Däremot sätter jag mig numera lite emot konsumerandet. Vi behöver inte alla dessa prylar. Oavsett innehav av pengar eller inte. Ingen blir lyckligare av en massa saker.

Nu shoppade faktiskt även jag i Venedig. Redan när vi kom till Venedig såg jag direkt att innan jag åker härifrån skall jag ha med mig detta. I två dagar gick jag och såg detta hängande och bara vänta på mig. Det jag ville ha fanns inte i de lyxiga butikerna utan i varenda marknadsstånd Venedig runt. Så sista dagen var lite vikt åt att handla. Gubben hade bestämt sig för en ny skjorta och lillen skulle få en leksak. Vid ett gathörn står så en indier med sitt hatt, kläd och prylstånd. Han är lite tillbaka dragen och inte så framfusig som många försäljare kan vara. Han log vackert och hälsade artigt när jag kom fram. Där hängde så min Poncho som jag bestämt att köpa. För hans fina uppträdande och ärlighet när jag gav honom för mycket pengar bestämde jag mig för att shoppa lite extra. Det blev så en poncho, hatt och en ny sjal. Allt för hela 37 euro. En perfekt deal.

Jag vet i stort sett alltid vad jag vill ha när jag skall handla och går till de affärer där jag hittar det. Snabbt in och snabbt ut. Spontanshopping och impulsköp förekommer sällan. Men jag blev väl inspirerad av de shoppingsugna medmänniskorna på Venedigs gator. Så med försäljarens vänliga bemötande gick jag emot även mina egna principer.

På kvällen bestämde gubben och jag oss att faktiskt anstränga oss för att få några riktigt fina bilder på varandra. I Hotells vackra utrymme fick så mina nya inköp bli förevigade för alltid. Jag är så nöjd med mina val så trots spontan shopping av hatt och sjal så var det värt det.

Fotograf Cristian Brolin

Kram

Linda