Igår kväll blev det lite improviserat en inplanerat middag med goda vänner här i Rom. Något som absolut inte är ovanligt. Hör snarare till vanligheterna att man går ut och äter lite när som mitt i veckan. Vilket för mig är fortfarande lite främmande. Att jag klär upp mig och åker iväg på fin restaurang hör ju inte till vanligheterna på en tisdag.

Efter en dag i shoppingcentret var jag lite lagom mosig när gubben min kom hem och berättade denna nyhet. Med en alltför molande huvudvärk och mörka ringar under ögonen kände jag så irritationen växa.

Som den kvinna med humör jag är kunde jag inte riktigt släppa den krypande känslan i kroppen. Att gubbar inte fattar att vi kvinnor eller jag i alla fall behöver en startsträcka och makeovertime. Göra sig klar på 1 timme när man redan från början ligger hästlängder efter sitt rätta jag är inte lätt.

Håret och de mörka ringarna var en enorm utmaning för mig. Tårarna var allt för nära och både ett och två raseri utbrott pågick i badrummet. Hårspännen krossades och jag ville inget annat än att dra täcket över huvudet.

Nu låter ju detta kanske värre än det är men för mig är det otroligt viktigt att jag känner mig vacker. Detta gjorde sig verkligen påmint igår. Jag bryr mig absolut inte alls om vad andra tycker om mig. Ser mig heller inte som någon superskönhet eller finare än någon annan. Det är bara det att för mig är det viktigt att jag känner att jag är mitt bästa jag.

Att känna sig vacker både på in och utsidan är A och O för att jag skall må bra. Hur mycket än andra säger hur vacker jag är hjälper inte det om jag inte tycker det själv.

Är det ytligt att tycka att det är viktigt?

Jag lägger inte generellt ner så mycket tid på mig själv då jag har en stil som jag trivs med och som speglar den jag är. Allt går på rutin och är oftast planerat flera dagar innan.

Så länge jag minns har jag planerat morgondagens kläder kvällen innan. Allt för att det inte skall bli någon klädpanik på morgonen. Allt skall matcha och sitta bra för att jag skall känna mig vacker.

Nu fick jag tillslut till mitt hår och lyckades gömma mina ringar under ögonen. Väl framme rann också min irritation av mig trots att jag inte till 100% kände mig vacker. Det blev en underbar kväll i bästa vänners sällskap.

Hur viktig är in och utsidan egentligen och vad speglar vi till vår omgivning? I dagens samhälle där idealen bygger sig starkare. Där vi ständigt matas med det senaste modet.

Vilka förbilder är vi? Vilken förebild är Jag?

Frågor som är allt för viktiga att ställa sig ibland. En sak är för mig säker.

Jag vill känna mig vacker.

Kram

 

Linda