För många år sedan fick jag just den frågan av en för mig okänd man. Inte så konstig fråga när man möts för första gången. Jag tror vi alla fått de otaliga gånger och har något svar som går på automatik. Så hade även jag. Jag berättade glatt vem jag var, om min familj mm. Det jag inte var beredd på var det som sedan kom.

” Nu har du berättat om var du bor, din son och ditt jobb men jag undrade Vem är DU? ”

Jag minns att jag skrattade till och undrade om personen i fråga hade svårt att fatta. Jag hade ju just berättat vem jag var.

Några dagar efter mötet började trots allt orden Vem är Du gro i min hjärna. Varför hade han ställt frågan igen och vad svarade jag egentligen.

Vem är jag?

Med ett papper i handen började jag bena ut mitt svar och verkligen ställa mig frågan vem är jag. Ganska snabbt kom jag fram till att jag inte hade svarat på hans fråga. Jag hade istället berättat att jag kom från Varnhem, bodde utanför Växjö, hade eget företag, var singel, och hade en son. Men vem jag verkligen var hade jag inte berört.

Nu ville jag verkligen ta reda på vem jag var. Inte var jag bodde, vad jag jobbade med eller vilken titel jag innehav.

Det var svårare än jag trodde. Det fanns ibland inga givna svar och det kom att ta ett tag. Mitt papper låg framme säkert ett halvår innan jag verkligen kände att det där är jag.

Vet du vem du är? Är du helt säker?

Jag kanske tar i men jag tror att 75% av oss inte vet det. Vi tror vi vet men i själva verkligheten använder vi oss av ett inlärt beteende som delvis är påverkat av andra.

Idag vet jag vem jag är. Jag vet varför jag finns och vad min mening med livet är. Det tog som sagt tid att komma underfund med det. Men livet har blivit så mkt lättare att leva. Jag går inte runt och försöker vara någon jag inte är. Jag är jag och inget annat. Jag älskar mig själv och får leva med mina fel och brister. Jag har oerhört många bra egenskaper men också ett flertal lite sämre. De måste absolut jobbas med.

Hur kommer man då fram till vem man är. Börja ställa dig frågor.

Vilken klädstil tycker jag om? ( då är svaret inte det som just nu hänger i skyltfönstret )

Vilken färg gillar jag? ( Inte det som är trendigt just nu )

Vilken livsåskådning har jag? ( Inte vad dina föräldrar lärt upp dig eller din man tycker utan vad du tycker )

Vilken mat gillar jag?

Osv osv… Det är oftast enklast att börja med de enklaste rent av löjliga frågorna för att sen komma in på mer själsliga ämnen. Ju fler frågor du ställer och ju mer ärlig Du är ju fortare går det.

Vad någon annan tycker är i detta sammanhang väldigt oviktigt.

Det enda som räknas är Du.

För några veckor sedan satt jag i ett samtal med en vacker kvinna. Vi pratade om  livet och att älska sig själv. Jag ställde henne frågan. Älskar du dig själv till 100%? Det gjorde hon inte. En av anledningarna var att hon varit sjukskriven en längre tid. Mitt svar till henne blev att Du är ju inte sjukskrivningen.

Sjukskrivning för mig är ett tillfälligt tillstånd men det är inte Du.

Därför är det viktigt att ta reda på Vem är Du? För yttre påverkningar som en sjukskrivning skall inte kunna ändra din egen syn på dig själv.

Livet kommer alltid gå upp och ner. Det kommer ständigt hända saker som gör att livet börja gunga. Om vi vet vilka vi innerst inne är. Är det lättare att rida ut stormen. Går vi däremot runt och lever ett liv som egentligen inte är vårt blir det bra mycket svårare.

Jag träffade den okända mannen igen. Jag fick inte frågan vem är du ? Istället sa han. Nu ser jag att du vet vem du är.

Så även om du tror du vet vem du är. Ställ dig frågan. Vem är Du? Svaret kanske blir något du inte väntat dig.

Kram Kram

Linda