Jag uppfostrades som ung att ens jobb är otroligt viktigt och att man gör sitt yttersta. Det är din insats på jobbet som i slutändan gör att du har mat på bordet och kläder på kroppen. Så idag när jag vaknade och kände min febriga kropp, dunkande huvud och en röst som inte bar var det bara att bita ihop och gå upp. Efter en ordentlig make over och uppmuntrande ord från sonen lämnade jag Växjö med soluppgången i bilens speglar. På schemat stod sportfotoutbildning i Göteborg.

Efter en färd genom morgonens uppvaknande landande jag 3 timmar senare på Vassgatan i Göteborg. Där och då började jag känna att jag näst intill ångrade mig. Jag borde nog legat kvar i sängen. Väl uppe på kontoret avlöste välkomnande kramar och mingel innan jag intog för dagen 7:e koppen te. Klockan närmade sig 10.00 och start för kursen. Huvudet snurrar och energin saknades. Då glider VD Patrik in klädd i lila skjorta dagen till ära. Sträcker ut sina armar och välkomnar mig glatt. Just där just då vad det precis det jag behövde.

Dagen rusade på och aktiviteterna avlöste varandra. Tidigare under dagen hade jag motvilligt lämnat ifrån mig min heligaste fotoväska till MR Robban. Lite uppdateringar och fix var ett måste. När den magiska timmen var slagen kl. var 15.00 var det dags att hämta ut min väska.  Alvedonen hade börjat gå ur kroppen och huvudvärken var åter ett faktum. Tanken att köra bil 3 timmar var inte lockande. Jag kände mig som en gammal tant när jag hukade mig ner över min väska. Jag öppnar den och likt trissreklamen så plötsligt hände det. Där lite lätt gömd låg den. Den vita lappen med Foveas logga på. En handskriven lapp bara till mig. Inget multi sms eller uppmuntrande ord i grupp. Ett leende spred sig över mina läppar. Huvudvärken försvann i ett nafs. Likt kramen på morgonen kom energin snabbt tillbaka. Trots vrickad fot, energilös kropp, nästan stum gjorde den där lappen att dagen blev grymt bra.

När skrev Du senast en lapp till ngn, gav någon en kram eller gjorde det där lilla extra?

Allt för många arbetsplatser lider idag av sjukdomen dålig arbetsmiljö. Jag är helt övertygad om att om alla bjuder till och gör det där lilla extra så kan det bra klimatet på arbetsplatsen öka avsevärt. Det är lätt att hamna i ekorrhjulet och tro att det alltid är någon annan som löser allt. Någon annan som uppmärksammar eller ger.

Idag var det inte jag som gav det lilla extra. Idag var det just jag som behövde det lilla extra. Team Foveas energi, VD Patriks kram och Mr. Robbans lapp gjorde min 14 timmars jobbdag blev underbar.

Nästa gång kanske det är jag som ger och någon som får. Alla behöver vi det där lilla extra ibland glöm inte bort det.

Kram

Linda