Ibland hatar jag livet svängningar (38av100)

Jag vaknade upp denna fredag den 7 april av fåglarnas kvitter och skymtande av en sol bakom molntäcket som låg över Öland. Jag såg framemot en skön fredag med jobb, gemenskap och en myskväll med sedvanlig tacos med sonen. Så kunde det blivit. Men det blev det inte.

Jag hade precis hämtat upp sonen vid 15.00 efter att tillbringat förmiddagen med en väninna inne i Kalmar. Förutom den underbara lunchen vi ätit hade vi hunnit med att spela in flera härliga film klipp till ett kommande event. Vi hade njutit av solen, vi hade skrattat och pratat allvar.

Det var helt perfekt. Jag hann till och med handla lite snabbt innan jag så hämtade upp min älskade unge.

Där slutar den fantastiska dagen.

Kl. 15.05 får jag första rapporten om att någon kört in i folkmassa i Stockholm. Jag ringer mina föräldrar för att se om de vet mer och jag sätter igång SvT play för att höra det sista om händelsen.

Sen dess har jag lyssnat och följt rapporteringarna från denna attack i Stockholm.

Innersta Stockholm är tomt och öde denna fredag. Vilket är så ovanligt.

Teatrar, biosalonger, TV program ställs in och alla uppmanas att hålla sig hemma.

Vi håller andan och väntar. Skall det komma något mer eller var det bara en enstaka infall?

Jag blir så förbannad och ledsen. De har lyckats igen. Nu hemma hos oss.

Attacken påverkar oss alla. Även om jag skiter i TV program eller annat så har vi alla ändå tvingats att ta ett steg tillbaka och inte kunna leva fritt.

Just nu hatar jag livets svängningar.

Mina tankar går självklart till de drabbade. Till de anhöriga som fått eller kommer få ett dödsbud denna fredag den 7 april 2017.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Kan vi stå emot?

Söndagen börjar gå mot natt och jag och min kärlek sitter som så många kvällar här i Rom på vår innergård. Var sin dator, sonens skratt i bakgrunden och hundens snarkningar. Bilder redigeras, mail avverkas och dagen summeras. Vi njuter av insikten att vi lever det livet vi just nu vill tillsammans.

Utanför vår bubbla händer så mycket mer som vi knappt vill tänka på. Rapporter om våldtäkter i vår hemstad, terrorattacker och våldsskjutningar vill inte ta slut. Vad är det som händer runt omkring oss? Vill vi i vår värld inte leva i frihet?

Söndags utflykten gick 1,5 timme norrut till ett av de vackraste vattenfallen jag besökt. Här trängdes vi med människor från världen alla hörn. Vi samsades i trånga trappor, gångbroar och log glatt åt varandras blöta uppsyn. Tanken på våld existerade inte.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Vi och säkert inte du heller vill läsa om hemskheter varenda dag? Vi vill inte gå med en känsla att när händer det oss?

Hur länge kan vi stå emot ett attentat?

Om något skulle hända i vårt land vad har vi för försvar egentligen?  Polis, säkerhetstjänst eller militären. Skall de försvara vårt land? Allt som ofta hörs orden att Sverige skulle falla snabbt om något skulle hända. Är det så?

Tyvärr har vi nog inte mycket att sätta emot. Ibland uppfattar jag vårt land som mesigt. Jag hittade ett inlägg från en kvinna på Facebook som heter Annelie Sjöberg och jag tycker hon beskriver det på ett sätt som tåls att tänka på.

”Det känns skönt att veta att vi här i Sverige är väl rustade inför en eventuell terrorattack eller krig. Vi har ju en hel armé av cafe latte-pappor med hipsters…skägg som åtnjuter individualiserad föräldraförsäkring och bunkrar med vego och tofu för att krossa machonormen. För att inte tala om en hel generation pojkar fostrade med genuspedagogik och som har bokstavsdiagnoser, uppväxta med utbrända och ensamstående mammor. Men jaga pokémon kan vi åtminstone göra

Om vi tar till storsläggan och kärleksbombar varandra med regnbågsfärgade post-it-lappar kommer det gå hur bra som helst.”

Är det så här Sverige är och uppfattas. Ja då har vi nog inte mycket att sätta emot den hårda världen som även knackar på vår dörr. Tror vi alla tycker att kärleken skall vara det som skapar vår värld till något bättre.

Men räcker det?

Det krävs nog hårdare tag, machomän och ett upprustat försvar i lilla Sverige för att vi skall kunna stå emot.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Terrorismen har tagit fäste om EU

För bara 4 månader sen kunde vi se människor fly för sina liv i Paris. Idag var det dags igen. Idag var det dags för EU att åter igen drabbades för en terrorattack. En grupp människor flyr inga medel att skada civila människor. En konstellation har sådan makt och pengar i överflöd att planera och genomföra fruktansvärda attacker. Idag måste vi nog alla inse att vi kommer inte komma undan denna ondska. Vårt lilla land i norr är numera mitt i det. Rädslan kryper in under skinnet på oss och vi skakar på våra huvuden.

Hur kunde detta hända? Hur kan vi 2016 leva i en värld med så mycket ondska?

Att angripa Bryssel är ju på ett sätt att angripa hela EU. Där finns människor från alla EUs länder. Där finns på något sätt EUs hjärta.

Jag är ärligt livrädd. Just nu befinner min man sig i luften och känslan sitter där. Kan något hända?  Kommer vi ses igen?

Själv skall jag inom några dagar besöka flygplatser runt om i Europa och det känns inte bekvämt längre. Att avboka alltihopa känns lockande just idag. På något sätt har de ju vunnit. Terroristerna jublar. De har skrämt mig och många andra. Visat att de har kraften att förstöra. Kraften att föda ondska i vår värld.

Bild lånad på nätet.
Bild lånad på nätet.

Jag tänker självklart på alla drabbade och offren idag. Det är med sorg jag sitter och följer alla nyhetssändningar.

Mitt hjärta blöder för vår värld.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Kram

Linda

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: