Vart tog den trygga skolan vägen? (23av100)

Min son är 10 år om en månad och har hunnit gå 3,5 år i skolan. Idag när jag lämnade honom i skolan möttes han av high five, kramar och ryggdunk. Min ögon tårades och en lättnad kändes i mitt hjärta. Min son är omtyckt i skolan något som jag tror alla föräldrar hoppas att deras barn är.

Men när min son fick ryggdunk stod det flera barn själva på skolgården. Kanske det valt det själva eller inte?  Kanske de är utstötta och känner sig ensamma? Kanske ingen vill leka med dem? Kanske hotas de av sina kamrater varje dag?

Vart tog den trygga skolan vägen?

Jag skall inte påstå att jag vet om skolan var tryggare förr, men min känsla säger det.

Bild från pixabay

Den 28 februari i år publicerade skolinspektionen en rapport om hur 80 000 elever i årskurs nio upplever tryggheten, studieron, ordningsregler och arbetet för att förhindra kränkningar på sin skola. Hela rapporten hittar du här

I rapporten kan man läsa att fler än en av tio, ca 12 procent av eleverna, uppgav att de inte kände sig trygga i skolan. 16 procent säger sig vara rädda för andra elever och lika många säger att det finns personal de är rädda för.

Var fjärde elev i årskurs nio tycker inte att skolan arbetar aktivt med att förhindra kränkande behandling. Nästan lika många anser att vuxna på skolan inte reagerar om de får reda på att en elev blivit kränkt. Färre elever än vad tidigare Skolenkätsresultat visat känner sig säkra på vem de ska prata med om någon varit elak mot en elev – 19 procent av eleverna känner sig osäkra på vem de ska tala med.

Visst det är inte en jättehög procentsats. Men nu är denna rapporten bara baserad på 80 000 elever i årskurs nio. Om den hade gjorts på varje årskull hur hade resultatet då sett ut?

9600 barn i årskurs 9 känner sig otrygga varje dag. 12 800 barn känner sig rädda för andra elever och lika många säger att det finns personal de är rädda för.

Ska det vara så?

 

Lämna kommentar Dela inlägget: