En lyxhemmafrus dagbok and Mother-in-law

Jag inser att mer än en AC-anläggning i vår lägenhet här i Rom är välkommen. Igår vaknade jag upp med en känsla av att vara fastklistrad i sängen. Svetten rann över hela kroppen och lakanet satt klistrat likt en kondom över mig. Så nu vet jag hur den känslan är gubbar. Väldigt lyxigt kan jag lova. Däremot min Mother-in-law som är inackorderad från USA denna veckan kom ut från sitt AC-preparerade rum pigg som en nötkärna. Inte en minsta droppe svett på henne lilla kropp. Jag som lyxhemmafru skall alltså svettas ihjäl samtidigt som jag tar hand om Mother-in-law, Axel och den fyrbente flämtande saken.

Ni kan ju gissa att jag tänkte ge igen. 🙂 ( ironi för er som inte fattar detta )

Efter några tappra försök att göra min dagliga lyxmakeover drog vi iväg mot bergsbyn Tivoli. Nu skulle min underbara Mother-in-law få svettas. Med sin 73-åriga kropp och lite värkande leder kan jag lova er hon kämpade tappert i denna bergsby. Hade hon vetat vad detta äventyr skulle ta henne hade hon hellre stannat hemma med sin lilla läsplatta. ( Hennes absolut bästa sysselsättning ) Vi skall tillägga att Mother-in-law kommer från en liten stad med 3000 invånare där alla tar bilen vart de än skall. Den milen vi minst gick igår var ingen lätt match för lilla tanten.

Men svettig blev hon. Det var ju liksom dagens mål som lyxhemmafru.

Tivoli är en av Italiens vackra bergsbyar som är helt klart ett resmål man bör åka till om man besöker Rom och dess närhet. Staden är känd för sina vackra parker och igår besökte vi en av dem. Villa dÉste är så fantastisk vacker att vistas i men kräver lite mer fotriktiga skor än mina 10 cm klackar som jag ständigt hoppar runt i här för att få gubben på fall. Då han läglig befinner sig på andra sidan sjön ( USA ) tog jag tillfället i akt att springa runt i tantsandaler Ala 70-tal.

Inne i staden Tivoli. Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Inne i staden Tivoli. Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Flera av stadens gator var smyckade med härliga paraplyer som fick mig som fotograf att jubla. Blev ett antal kort för att föreviga detta. Väl inne i parken drog sonen iväg i en rasande fart. För honom som besökt parken 3 ggr vid det här laget ser det mer som sin lekplats. Hemliga gångar och fontäner ger upphov till spännande lek.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

När Axel rusade vidare rullade jag och tanten ner för trapporna inne i huset. Njöt av de vackra gångarna och fönstren som viskar om svunna tider. Ååå vad jag som lyxhemmafru skulle vilja byta ut min lägenhet i Rom mot denna villa. Ni ser ju själva hur jag skulle passa in här. Svassa runt i mina 10 cm klackar.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Utsikten fick till och med Mother-in-law att dra efter andan. I hennes trakter hemma där i Burlington finns då inte dessa vackra vidder att skåda. Hon njöt till fullo innan hon insåg att hela parken bestod av trappor.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

När vi väl lämnat villan bakom oss jag och tanten hade Axel redan rusat parken runt 2 ggr och ville äta glass. Nu väntades det en timme att skynda på tanten med UFO-hatten så sonen inte rev hela stället.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Den blev en härlig timma i parken även om solen stekte oss lite väl hårt så även jag svettades som en gris. Den enda av oss som var pigg var sonen som mer än en gång förklarade att Afrikaner de klarar hur mycket sol som helst. Vi bleka ( syftade mest på mig ) skall hålla oss undan solen. Sonen var mer än en gång nära att få sig ett dopp i fontänen av sin allt mer frustande mamma.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Om inte parkäventyret vore nog för min Mother-in-law så tog vi en extra svängom efter jakten på bilen. För av någon anledning hade gatorna ändrat sig på tillbakavägen så det blev några extra kilometer att leta oss fram i gränderna. Tanten kom mer och mer efter, sonen sprang längre och längre bort och jag slets mellan att hinna med att dra i dem båda. HJÄLP. Tur min 70-tals sandaler var så snabba så jag hann både fram och tillbaka.

Men inget ont har något gott i sig. Där på en snurrig gata i värmen uppenbarade sig en vacker vy för mina ögon. Kameran förevigade ögonblicket innan jag höll på att bli överkörd utav en aggressiv italienare.

Fotograf Linda Brolin AB
Fotograf Linda Brolin AB

Tro nu inte att gårdagens äventyr var över här. Då min privatchaufför inte vill köra min läckra bil fick jag lösa saken själv och krångla mig hemåt med de övriga i sällskapet. Mother-in-law däckade direkt i bilen och räknade ut att hon nog inte gått så här långt de senaste 30 åren eller mer. Bilen var ju smidig…

I ett snabbt ögonblick valde jag fel avfart vilket gjorde att vår resa fick bli 20 minuter längre genom stadens rusningstrafik.

Min lyxhemmafrutitel försvann mer och mer ju längre tiden gick. Jag blev till någon sorts vresig gammal italiensk kvinna som svor och hytte näve mot övriga biltrafikanter. Även jag som fin flicka har lärt mig de italienska svärdorden. De är så mycket roligare än de svenska. Tutan användes flitigt men tillslut så äntrade vi vår gata.

En aningen senare, efter matbutikens stängning så frys pizza fick bli gårdagens lyxmiddag.

Till historien hör att italienarnas fryspizza är bra mycket godare än både den svenska och amerikanska hämtpizzan.

Så lite lyx blev det allt till slut.

Kram Kram

Linda

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin
Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Lyxhemmafru och svensk missunnsamhet

2006 ställdes hela mitt liv på ända på både ett positivt och negativt sätt. Jag blev gravid med min lille kille som det skulle visa sig, jag blev utsparkad från mitt jobb, baktalad och sviken från många håll. Det kom att bli tuffa månader som ensam gravid kvinna. Jakten på inkomst, trötthet och alla andra graviditetsproblem avlöste varandra. Jag bröt ihop, ställde mig upp och löste ett nytt jobb. Jag slet mig fördärvad för att kunna betala för mitt uppehälle vilket ändå inte gick varje månad. En dag innan jag fick min Axel slutade jag jobba för att en vecka senare vara tillbaka på kontoret. Jag tog föräldraledigt när Axel var 10 månader och den varade i 3 månader. De efterföljande åren var absolut ingen räkmacka genom livet. Det var tufft, ensamt men väldigt lärorikt. Jag lärde mig saker om mig själv. Jag insåg hur otroligt stark jag är som människa. Jag löste mitt liv på bästa sätt. Det var långt ifrån rosenrött. Jag kunde absolut handlat annorlunda många gånger. Jag kunde ha bett om hjälp. MEN idag 10 år senare är jag enormt stolt över min egen inre kraft.

Fotograf Petra Bontegard
Fotograf Petra Bontegard

Jag skulle aldrig vilja göra om den resan. Min kropp, min själ och tillit har fått sig en enorm smäll. Att inte återhämta sin kropp efter en graviditet är dödsdömt. För mig fanns det inte tid att tänka på återhämtning. För mig var det endast överlevnad och ge min son det allra bästa. Han skulle aldrig få lida för mina misstag eller brist på ork. Han skulle alltid komma i första rummet och han gör det än idag.

23-aug-029_50501239

Idag är jag inte bitter över min livsresa på 7 extremt tuffa år. Jag kan ibland snarare vara tacksam. Jag har lärt mig att ensam är stark. Att jag klarar allt om jag bara vill. Att livet är så mycket mer värt än dyra märkesväskor och lyxiga hus. För mig är kärleken till min nästa, tron på mig själv och det verkliga livet som är det bästa.

Redan 2006 kom min älskade gubbe in i mitt liv. Då som en vän som fanns där ute i världen. Vi båda kom att uppskatta vår kommunikation och lät åren flyta på till det blev vår tid. Jag visste redan då att han är min käraste. Jag var beredd att vänta. År om det så behövdes.

När tvåsamheten tillslut kom in i mitt liv ändrades så vissa saker. Nu stod jag inte ensam för alla kostnader och lite mer glamour kom in i vardagen. Jag hade någon att dela livet med. Någon att älska någon som älskade mig för den jag var.

12202522_10153328418682144_1081426215_n

I samma veva så kom också den svenska missunnsamheten. Helt plötsligt lades det kommentarer om lyxfru, ni som har det så bra, behöver du jobba alls. I början tog jag illa vid mig. För jag kände faktiskt att jag var värd att få åka på en semester utomlands. Jag var värd att ha mer än 100 kronor över när räkningarna var betalda. Men sig det var jag icke.

Än idag kan kommentarerna smyga sig in och jag blir lika förundrad varje gång. VARFÖR denna missunnsamhet? Jag försöker alltid glädjas med alla. Jag försöker alltid lyfta istället för stjälpa.

Jag har kommit fram till att vissa människor är så patetiska. Deras egna liv är så litet och de lever ett liv de inte själva är nöjda med. Att se någon annan lyckas förminskar dem själva.

Att lyckas och nå framgång har kommit att bli något fult i vårat land. Att sticka ut och ge av sig själv är något extremt sensationellt.

11539777_10153199377654821_1916977634_o

Att tänka till en extra gång i denna frågan är nog inte fel.

Gläds du med andra eller är du missunnsam mot din omgivning?

Jag har numera vänt på andras kommentarer och tyckande till att ge tillbaka med en stor dos ironi. Därför mina vänner skall ni få följa med mig 1 gång i veckan på mitt lyxhemmafru liv i Rom. För det är något alldeles extra. Jag badar i lyx från morgon till kväll.

13608308_10153869066302144_1072367201_n

Jag fick idag börja min morgon med att i mammas gamla avlagda sandaler rulla ner för backen och handla frukost till en gnällig 9 åring som ville ha hotellfrukost. Sovmorgon tar vi en annan dag.

13598878_10153869063697144_1559317986_n

Min lyxbil som jag skall glida runt i denna månaden och shoppa Christian Louboutin skor med var framkörd. Det blir inte mycket bättre fick jag till svars av gubben när jag klagade på lackskadorna. Den rullar trots allt framåt. Bakåt är desto värre.

Den allra värsta katastrofen av alla idag var att städerskan och tvätterskan kom inte på avtalad tid så jag fick blöta ner mina händer när jag var tvungen att tvätta våra kläder. Katastrof helt enkelt.

13617567_10153869063727144_802479575_n

Njut av livet vänner och bjud på er själva.

Livet går inte i repris.

Gör det bästa av det du har idag.

För morgondagen kommer aldrig tillbaka.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

En månad i solen.

Juli månad är här och större delen av den spenderar vi i vackraste Italien och vårt andra hem. Nu väntas sol och värme i många dagar. Tid med familjen och roliga upptåg. Självklart skall du få följa med oss i vårt vardagsliv. För nästan en månad får jag känna på lite lyxhemmafruliv. Inga direkta måsten utan ta dagens om den kommer. Självklart finns det lite jobb nedpackade i väskorna men bara roliga saker.

Jag hoppas att du vill följa med mig under vår månad i Rom och ta det av mina balanserade inställningar till livet.

11193412_10153159209679821_6584197492360004127_n

Min galna familj där det mesta kan hända. Trots det står vi ändå stadigt på gjorden. Denna ledighet kommer behövas för i augusti drar vår flytt till Öland igång ordentligt. Stort boende till mindre boende men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.

Istället bjuder jag er på lite egoistiska bilder från Italien på mig själv.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Jag älskar att gå gata upp och ner och titta på den vackra historien som finns överallt. Kan inte se mig mätt på allt vackert.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Nya vackra parker och bergsbyar skall utforskas. Vår familj älskar att hitta nya ställen. Att ligga på stranden är inte vår grej även om det absolut förekommer.

10959982_10152840527119821_8027447098441303440_o

Vår favoritresto. Mo`mo`Republic. En av Roms allra bästa matställen. Det lilla extra och fantastiskt god mat.

Lite mer måstetips att upptäcka i Italien kommer framöver.

Kanske du blir sugen att besöka detta vackra land i sommar? Tveka inte boka nu.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: