Hylla mig när jag lever

I dagarna fick jag via nyhetskanalerna ta emot att en av Sveriges största skådespelare gått bort i Cancer. Mikael Nyqvist är död. Det kom som en chock för mig. För på något sätt var han och många andra liksom odödliga. Jag har växt upp med hans filmer och suttit med spänning och fällt tårar.

Bild lånad av Sveriges Radio

Det blev en masshyllning på sociala medier. Något som känns självklart. Jag kände honom inte. Inte sett honom i verkligheten, bara på den vita duken eller på min skärm. Trots det högg det till i mitt hjärta och jag kände och känner sorg. Det var allt för tidigt att lämna redan nu.

I denna masshyllning av allt och alla känner jag samtidigt mig förvirrad.

Varför hyllar vi så enormt när någon dör? Gör vi det medans personen lever? Jag tror vi glömmer bort det i vardagen och när något sådant här händer blir det som en drog. Vi hyllar i massor.

Men jag vill hyllas nu. Jag vill uppskattas för den jag är när jag lever. Berätta för mig nu.

När jag död får ni gärna minnas mig med ett leende. Men hylla mig nu när jag lever.

Vi måste tala om för de vi  gillar och uppskattar att vi gör det. Inte låta livet rusa iväg med oss och glömma vår nästa.

Jag känner sorg för Mikael. Han hade mer att ge mig på den vita duken. Jag känner med hans familj och vänner.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Cancer min allra största rädsla.

Jag tror att du med mig känner detsamma att CANCERN är vår största rädsla. Bara jag tänker på det får jag en isande känsla i kroppen som jag inte riktigt kan slå ifrån mig. Jag är så förbannat livrädd att drabbas av denna sjukdom. Jag vill verkligen klara mig ifrån detta.

Bild lånad från nätet.
Bild lånad från nätet.

Igår satt jag och kärleken min framför Tv:n vilket inte hör till vanligheterna och tittade på Cancergalan. En gala som skulle motivera Svenska folket att skänka pengar till cancerfonden. Få oss att ge 100 kronor i månaden för att utrota denna cancer en gång för alla. Få oss att hjälpa alla de som drabbats av cancer att få chansen att överleva. Sista siffran jag hörde var runt 30.000 personer hade anmält sig till att bli månadsgivare. Förutom det skänktes det stora gåvor under kvällen.

30 000 personer av närmare 10 miljoner. Det känns idag som en enormt liten siffra. Borde det inte vara fler. För vi alla drabbas ju av cancer på ett eller annat sätt.

Mina mamma har varit drabbad, jag har begravt både faster Ingela och min vän Jonas. Förutom de har mina äldre släktingar också blivit döende i cancer. Jag har vänner som överlevt men med ständiga ärr på kropp och själ. Ärr och rädsla när den skall komma och knacka på igen. Jag har vänner som gått igenom detta mer än 1 gång.

Det finns allt för många i min omgivning för att jag inte skall bli riktigt berörd. Det är för nära för att jag inte skall känna rädsla att det kan vara jag nästa gång. Det borde finnas allt för många i allas omgivning för att vi alla inte skall bli berörda.

Bild lånad på nätet
Bild lånad på nätet

Denna sjukdom är en av våra värsta i modern tid. Är det inte dags att den utrotas en gång för alla. Kan det inte dras en summa pengar på vår lön varje månad så att pengar finns för att forska bort denna hemska CANCER.

Jag vill slippa drabbas. Jag vill slippa se mina vänner lida. Jag vill slippa begrava nära kära.

Fotograf Cristian Brolin Design Linda Brolin
Fotograf Cristian Brolin
Design Linda Brolin

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: