Jag tappade andan och lusten.

Det är Midsommardag och jag, mannen och sonen beger oss ut för en stadspromenad och en bit mat. Våra visioner är inte så höga utan tänkte ta det som föll oss in. Jag kan inte påstå att jag varit ute och ätit så mycket i mina nya grannskap utan väljer hellre Lilja-Wiksgatans självhushåll. Något som jag efter denna kväll kommer att fortsätta med.

Jag tappade andan och lusten.

Efter denna kväll inser jag att jag är mils avstånd från många svenskars sätt att bete sig. Vare sig man är gäst eller serveringspersonal. Det språk som användes ikväll fick mig att gapa stort. Jag är lycklig att sonen satt i sina egna tankar och inte tog in det som sades vid bordet bredvid.

Jag ställer inte så stora krav men några har jag.

  1. Om jag skall betala mer än gatuköksmat kräver jag att man hälsar mig välkommen, ger mig en meny och visar mig en plats.
  2. Tar upp min drickbeställning
  3. Inom 5-10 minuter återkommer och tar upp min beställning
  4. Ger mig maten inom 20-25 min och återkommer och frågar om allt är okej.
  5. Behandlar mig med respekt
  6. Tackar när jag betalar
  7. Sist men inte minst. Att serveringspersonalen ser mig som en kund som i slutändan betalar deras lön.

Det jag efter ikväll inte accepterar om jag skall betala mer än gatuköksmat är:

  1. Jag bemöts med ett vresigt, har du bokat bord
  2. Får vänta på serveringspersonalen skall hitta menyn
  3. Blir hänvisad till ett bord och lämnas sedan åt mitt öde
  4. Får bevittna när serveringspersonalen tar upp beställningen från bordet bredvid då gästerna har ett ordförråd som inte passar sig på restaurang. Att sen serveringspersonalen sjunker till en lägre nivå än gästerna och svär något otroligt är än mer opassande.
  5. Får lyssna till när föräldrar sitter och hotar sina barn. Mer än en gång

Som ni säkert förstår kan jag göra listan oändlig. Men jag tänker inte fortsätta. Däremot så tappar jag andan hur illa mina medmänniskor faktiskt uppträder och hur avsaknaden av serviceanda faktiskt finns.

Jag, mannen och sonen stannade absolut inte kvar på restaurangen. Utan lämnade då vi uppenbarligen inte var något av värde för dem. Vi begav oss däremot mot gatuköket.

Där mina vänner.

  1. Bemöttes jag med ett stort leende även om kön slingrade sig ut på gatan och grillarna gick varma.
  2. Maten kom perfekt tillagad och inom en rimlig tid.
  3. Jag fick frågan om maten smakade bra
  4. Jag fick ett tack mer än en gång.
  5. Jag blev sedd som en kund.

Att mina medmänniskor inte kan uppträda på ett hedervärt sätt tycker jag är osmakligt till tusen och det är inte undra på att vi har problem i samhället.

MEN hur kan det komma sig att ett gatukök har så mycket bättre kundförståelse, serviceanda och attityd än den renommerade restaurangen?

Det är en stor gåta för mig?

Men om jag skulle göra en vild gissning så handlar det om ledarskap. En ledare som har fattat att kundens upplevelse är det som faktiskt får företaget att gå med vinst. En ledare som går före och visar vägen för alla de andra. Visar vägen för alla dessa ungdomar som för kvällen bemannade gatuköket.

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Vem är du?

För många år sedan fick jag just den frågan av en för mig okänd man. Inte så konstig fråga när man möts för första gången. Jag tror vi alla fått de otaliga gånger och har något svar som går på automatik. Så hade även jag. Jag berättade glatt vem jag var, om min familj mm. Det jag inte var beredd på var det som sedan kom.

” Nu har du berättat om var du bor, din son och ditt jobb men jag undrade Vem är DU? ”

Jag minns att jag skrattade till och undrade om personen i fråga hade svårt att fatta. Jag hade ju just berättat vem jag var.

Några dagar efter mötet började trots allt orden Vem är Du gro i min hjärna. Varför hade han ställt frågan igen och vad svarade jag egentligen.

Vem är jag?

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Med ett papper i handen började jag bena ut mitt svar och verkligen ställa mig frågan vem är jag. Ganska snabbt kom jag fram till att jag inte hade svarat på hans fråga. Jag hade istället berättat att jag kom från Varnhem, bodde utanför Växjö, hade eget företag, var singel, och hade en son. Men vem jag verkligen var hade jag inte berört.

Nu ville jag verkligen ta reda på vem jag var. Inte var jag bodde, vad jag jobbade med eller vilken titel jag innehav.

Det var svårare än jag trodde. Det fanns ibland inga givna svar och det kom att ta ett tag. Mitt papper låg framme säkert ett halvår innan jag verkligen kände att det där är jag.

Vet du vem du är? Är du helt säker?

Jag kanske tar i men jag tror att 75% av oss inte vet det. Vi tror vi vet men i själva verkligheten använder vi oss av ett inlärt beteende som delvis är påverkat av andra.

Idag vet jag vem jag är. Jag vet varför jag finns och vad min mening med livet är. Det tog som sagt tid att komma underfund med det. Men livet har blivit så mkt lättare att leva. Jag går inte runt och försöker vara någon jag inte är. Jag är jag och inget annat. Jag älskar mig själv och får leva med mina fel och brister. Jag har oerhört många bra egenskaper men också ett flertal lite sämre. De måste absolut jobbas med.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Hur kommer man då fram till vem man är. Börja ställa dig frågor.

Vilken klädstil tycker jag om? ( då är svaret inte det som just nu hänger i skyltfönstret )

Vilken färg gillar jag? ( Inte det som är trendigt just nu )

Vilken livsåskådning har jag? ( Inte vad dina föräldrar lärt upp dig eller din man tycker utan vad du tycker )

Vilken mat gillar jag?

Osv osv… Det är oftast enklast att börja med de enklaste rent av löjliga frågorna för att sen komma in på mer själsliga ämnen. Ju fler frågor du ställer och ju mer ärlig Du är ju fortare går det.

Vad någon annan tycker är i detta sammanhang väldigt oviktigt.

Det enda som räknas är Du.

För några veckor sedan satt jag i ett samtal med en vacker kvinna. Vi pratade om  livet och att älska sig själv. Jag ställde henne frågan. Älskar du dig själv till 100%? Det gjorde hon inte. En av anledningarna var att hon varit sjukskriven en längre tid. Mitt svar till henne blev att Du är ju inte sjukskrivningen.

Sjukskrivning för mig är ett tillfälligt tillstånd men det är inte Du.

Därför är det viktigt att ta reda på Vem är Du? För yttre påverkningar som en sjukskrivning skall inte kunna ändra din egen syn på dig själv.

Livet kommer alltid gå upp och ner. Det kommer ständigt hända saker som gör att livet börja gunga. Om vi vet vilka vi innerst inne är. Är det lättare att rida ut stormen. Går vi däremot runt och lever ett liv som egentligen inte är vårt blir det bra mycket svårare.

Jag träffade den okända mannen igen. Jag fick inte frågan vem är du ? Istället sa han. Nu ser jag att du vet vem du är.

Så även om du tror du vet vem du är. Ställ dig frågan. Vem är Du? Svaret kanske blir något du inte väntat dig.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Barnarbete JA eller NEJ?

Jag hittade häromdagen en artikel om det som jag kallar barnarbete ( alltså när barn hjälper till hemma ) och gåvor. Detta inlägg kommer inte handla om så kallat barnarbete i utlandet som vi kan diskutera i något annat inlägg. Utan att barn har vissa uppgifter i hemmet. När jag var lite yngre än idag hade både jag och min bror en del sysslor, plikter eller arbete. Kärt barn har många barn. Vi skulle varje vardag koka kaffet och bäddat mina föräldrars sängar innan de kom hem. Vi gick ut med soporna och skalade potatis. På helgerna hjälpte vi ibland till med gräsklippning och visst arbete med veden. Vi fick presenter, gåvor eller kläder när vi behövde eller förtjänade det. Mina föräldrar har alltid varit frikostiga men som sagt vi har alltid hjälpt till hemma.

I artikeln som Jesper Juul känd familjeterapeut skrivet tar han upp ämnet om fri tillgång på gåvor eller att hjälpa till ger gåvor. Vi alla föräldrar ser säkert olika på saken.

10562478_10152434649602144_3528942313326240604_o

I min lilla familj är det självklart att alla hjälps åt även min lille kille. Han har vissa uppgifter han utför varje vecka. Inte för att jag inte hinner eller vill utan för att lära sig att allt är inte roligt och att livet består av visst arbete. Ingenting är gratis i världen. Det krävs arbete för att få lön. Mestadels av hans tid är bara lek. Däremot någon timma i veckan läggs till att göra sina jobb hemma.

Det förkommer ibland en hel del protester mot sitt arbete. Jag vet inte om jag skiljer mig mot andra men jag ger mig aldrig när det gäller hans sysslor. De skall göras för jag anser att man hjälper till.

I artikeln skriver Jesper Juul  ” Om vi ser på allt vi vet om barns utveckling från tre-fyraårsåldern till tretton-fjortonårsåldern och om barns förmåga och vilja att samarbeta finns det dock inget som tyder på att detta skulle vara sant. Tvärtom vet vi att det bästa som barn kan företa sig för att trivas och utvecklas är att leka så mycket som möjligt. Leken främjar inte bara senare inlärning. Den rustar dessutom barnet för att klara livets allvarligare sidor”

Hur ser du på detta med barnarbete ? Är du för eller emot? Har dina barn några stadiga sysslor hemma?

Skall barndomen mest bestå av lek eller är det viktigt att få lära sig ta ansvar och göra ett arbete?

Jesper tar också upp att detta ofta skapar en konflikt vilket leder till att arbetet verkligen blir en negativ syssla i hemmet vilket det självklart inte skall bli.

Läs artikeln för jag tyckte verkligen den var bra skriven. Ibland kör man bara på i samma hjulspår och är så fast i sitt eget synsätt som inte alltid behöver vara det rätta.

Jag har inte ändrat min syn på barnarbete utan anser fortfarande att min son skall hjälpa till hemma.

För min syn är att ”Lunchen är inte gratis”. Ju fortare man lär sig det, ju tacksammare blir man för livet.

Kram kram

Linda

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Känner Du dig annorlunda?

Har du någon gång känt dig annorlunda? Inte passat in? Inte hittat rätt i livet? Eller har du ett barn som är annorlunda?

Jag har alltid känt mig lite annorlunda. Jag har nog aldrig riktigt passat in i den svenska mallen och när jag växte upp var jag nog lite av en hackkyckling. Inget jag inte kunde hantera själv men ändå något som sitter kvar i hjärtat. Min son utmärker sig och min man kan man absolut inte sätta in i den svenska modellen. Vi alla går lite vår egen väg i livet och har kommit dit att vi faktiskt inte bryr oss om vad alla andra tycker.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Däremot går det dagligen människor i vårt fantastiska land som faktiskt både far och mår illa. Vi borde ha mer kunskap att alla människor är olika men allt för många gånger kommer människor i kläm. Vuxna som barn kan vara riktigt elaka mot varandra för att vi inte passar in i någon ”osynlig svensk mall” Det går barn och vuxna som mobbas dagligen för sitt utseende, tal, beteende eller för sin existens. Många människor ger också varje år upp sig själva och väljer självmord för att slippa andras elaka tungor.

Ingas liv är perfekta och vi bär alla på arv som vi inte kan påverka. Detta borde verkligen inte vara någon anledning till att utsättas för hat, elakheter och kränkningar.

För bara några dagar sedan fick vi åter bevittna ett hemskt attentat mot en klubb med människor som på något sätt anses vara ”annorlunda”. Människor fick sätta livet till för att någon inte ansåg att de passade in.

Vi medborgare i Sverige och många andra länder lever i ett modernt samhälle och borde enligt mig ha en bättre syn på mänskligheten. Tyvärr är det inte så. Därför är det så oerhört viktigt att vi alla tar ansvar och vågar visa att annorlunda är lika bra. Att allas lika värde är en grundsten i vårt samhälle. Att vi möter varandra med respekt oavsett vem man är. Trots att detta är så självklart så är det ändå på något sätt ett jobbigt och tabulagt ämne. Grupptryck påverkar allt som ofta och vi vågar inte stå upp mot vår omgivning.

Linda Eklund författare till barnboken Grodan som sa Mjau hon vågar. Hon tog steget och vågade förverkliga sin dröm och samtidigt göra det med ett oerhört viktigt ämne. Linda har skrivit boken för att belysa ett viktigt ämne i samhället.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Boken handlar om Malte som var en lite märklig groda. Han kunde nämligen inte säga kvack, han sa MJAU! Varje dag blev han retad av de andra grodorna och Malte kände sig ensam. I boken får man följa Malte och frågan är om han lär sig säga kvack och får han några vänner?

Detta inlägg är ett samarbete mellan mig och Linda och hon skriver följande:

” Det börjar med oss, det barnen lär sig. Det börjar tidigt. Ibland träffar jag föräldrar som berättar om sina barn som inte har några vänner, barn som får kämpa med att passa in. Nyligen träffade jag en pappa till en pojke som har svårt att prata. Pappan berättade att pojken varit helt tyst under en lång tid. När jag tänker på att det finns barn som inte vill prata för att de inte vet hur de kommer låta, då gör det ont i mig. Såklart finns det vuxna med samma problem. Man kanske stammar. Jag har vid något pressat tillfälle stammat och den känslan av sårbarhet jag kände då var mycket obekväm. Jag har också tvekat inför att prata ett annat språk då jag inte tyckt att jag varit tillräckligt duktig i språket. Idag resonerar jag annorlunda. Ja, det är trist om man inte framstår som man önskar. Det händer oss alla ibland. Men vad skulle hända om vi inte var så hårda mot oss själva och lärde barnen att inte vara det heller? Det börjar med oss, det barnen lär sig. Ska du läsa Grodan som sa MJAU för någon liten? Då kan du passa på att reflektera tillsammans med barnet om hur det kan kännas att inte passa in, att vi alla är unika och att vi är bra precis som vi är. Med hopp om många mysiga lässtunder… Kram Linda”

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Nu finns två signerade exemplar av Grodan som sa MJAU som väntar på att bli lästa. Vill du ha en signerad bok ? Svara på frågan nedan och kommentera i detta inlägg så håller vi tummarna om att just du får en bok på posten inom kort.

Vad kommer Linda Eklunds nästa bok handla om?

1 En förskräcklig elefant

X En rädd liten räv

2 En lurig liten loppa

Utlottningen pågår till och med den 23 juni kl. 22.00.

Mer information om Grodan som sa Mjau hittar du på Stories & Design http://storiesndesign.se/ Vill du följa Linda på instagram heter hennes konto ”lindaeklundsbok” och på Facebook hittar du här.

Glöm nu inte att lämna din kommentar så just du får en härlig bok hem. Det bästa med boken Grodan som sa MJAU är att den är lika bra både för vuxna och barn.

Nu står vi alla upp för allas lika rätt och stöttar varandra i samhället.

Kram Kram

Linda & Linda

 

 

Lämna kommentar (5 st) Dela inlägget: