Första slaget kommer sällan ensam

Första slaget kom som en chock. En örfil rakt över ögat. Det kändes som om hela ögat skulle spricka. Örat susande och jag tappade balansen kort. Jag tittar på dig förundrat och undrar vad som just hänt. Det jag ser känner jag inte igen. Det är inte dina ögon jag tittar i. Istället för dina fina blå ögon jag en gång mötte är det nu en djävulsk blick.

Du blinkar till och får ett smalt leende och jag inser. Att första slaget kommer sällan ensam. Jag hinner inte reagera innan slagen haglar över mig. Jag skriker så högt jag kan HJÄÄÄÄLP! Jag försöker i panik rädda mig själv. Jag flyr mot fönstret. Jag slår och ber om hjälp.

Jag ser någon. Jag tittar in i någons ögon. Någon som kan hjälpa mig. Mina ord försvinner. Någon vänder sitt ansikte om och i samma sekund slås jag till marken.

Allt blir tyst. Allt blir svart.

Bild lånad av Metro

Detta skulle kunna handla om Dig eller om Mig. Det kanske handlar om dig, mig eller någon vi känner. Misshandel i hemmet är allt för vanligt. För någon månad sen fick jag äran att lyssna till Peter en av grundaren till Huskurage.

Huskurage är en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relation genom att ge grannar verktyg att agera. Det är den enda primärpreventiva metoden med direkt effekt för våld i nära relation.

Det Huskurage vill göra är att ge dig och mig verktygen att våga ringa på dörren. För att ringa på dörren och kanske be om socker kan vara det som gör att slagen upphör och Du visar att Du vill hjälpa.  Det kan vara starten för den som far illa att få hjälp och ta sig ut relationen.

Jag blev oerhört imponerad av det engagemang som Huskurage har. De jobbar med hyresvärdar, bostadsföreningar mm. De jobbar med att få alla oss att gå med i Huskurage. De vill skapa en folkrörelse mot våld i nära relationer.

Om det i texten ovan hade varit mig det handlade om. Hade du varit någon som hjälpt mig? Hade du varit någon som vände ditt ansikte bort?

Hade du varit någon som ringt på dörren?

Jag hoppas att du hade hjälpt mig.

Nu handlar inte denna texten om mig. Du behöver inte ringa på min dörr för att rädda mig från slag.

Men nu vill jag att Du hjälper mig hjälpa Huskurage att sprida detta.

För imorgon kan det vara du eller jag.

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Almedalsveckan vara eller icke vara

Igår drog den politiska Almedalsveckan på Gotland igång och grundarna bakom just denna bloggportal Åza Brennander och Sofia Rådenholt Brennander är på plast för att visa att Maqt.se är portalen som är ett måste om du vill få din röst hörd. Det är 2 blonda brudar i samma kläder som inte går att missa under veckan. De är där för att göra skillnad. Vill du få din röst hörd fråga tjejerna i gult.

Fotograf Linda Brolin

Älskar er brudar ni är bara bäst.

Eftersom brudarna befinner sig i Almedalen har jag börjat sätta mig in i arrangemanget och funderat på de kommentarer som år efter år flödar om denna vecka.

Almedalsveckans vara eller icke vara.

Många tycker att det är en fest för etablissemanget och andra att det är en politisk mötesplats som gör skillnad. En möjlighet för politiska partier, föreningar och andra intressenter att göra sin röst hörd.

Och frågan är delat som det mesta här i livet.

Själv tycker jag det är viktigt att alla skall få sin röst hörd, att det anordnas en vecka som denna och att det debatteras om viktiga ämnen. För även om de politiska partierna och partiledarna får mycket uppmärksamhet så är det många mer än de som påverkar.

Det jag däremot kan ifrågasätta är varför på Gotland? Hur många ”vanliga” svenskar har möjlighet att ta sig dit för att delta ? Nog inte så många tyvärr. Det är inte gratis i vanliga fall att ta sig till ön och om man nu lyckas lösa resan är det näst intill en omöjlighet att hitta en bostad under den veckan. Tillgängligheten för svenskarna blir enormt begränsat.

För Gotland är det en enorm succé såklart och det missunnar jag dem inte. Bor ju själv på en Ö och vet hur viktiga de där veckorna på sommaren är.

Men om vi återgår till veckans vara eller icke vara tror jag att synen på veckan hade varit någon helt annan om den istället anordnas på olika platser runt om i Sverige.

Tillgängligheten hade blivit större och jag tror att ännu fler hade velat engagerat sig. Det hade också blivit ett lokalt fokus som man nu tappar bort.

Så min slutsats är håll hårt i politikerveckan men låt hela Sverige ta del av den.

För att återgå till brudarna/grundarna till Maqt.se. Just nu söker de flera nya bloggare och jag vill ha många nya bloggkollegor. Oavsett om du träffar på dem i Almedalen så är du alltid välkommen att besöka Maqt.se.

 

 

 

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Har Du mandatet att bestämma?

Idag läste jag en artikel som gjorde mig riktigt förbannad men framförallt ledsen och jag ställer mig frågan. VEM har mandatet att bestämma?

Artikeln handlar om Jakob från Värnamo som tar studenten nu i dagarna. Jakob är en kille som hela sitt liv längtat efter att få gå på sin studentbal. Men bara för att Jakob gått sina år på gymnasiesärskolan har han och hans klasskamrater inte fått någon inbjudan. De är tydligen inte välkomna!

VEM HAR BESTÄMT DETTA UNDRAR JAG?

Varför skall inte de eleverna få gå på studentbal?

ÄR DET NÅGON SOM HAR ETT BRA SVAR PÅ DET?

Bild från Pixabay

Jag blir bara upprörd och förbannad.

Nu har Jakob en mamma likt mig som absolut inte accepterar faktum och tycker att rätt ska vara rätt.  Hon kontaktade balkommittén och frågade om Jakob fick gå. Det gjorde det ju så nu finns det en lycklig kille som skall gå på bal.

Läs om Jakob här

Nu har denna historian ett lyckligt slut men om nu Jakobs skola inte fått någon inbjudan så finns det säkert ett flertal i vårt avlånga land som inte heller fått det.

Jag fattar inte. Varför får de inte någon inbjudan? Vad skiljs åt?

Ja må vara korkad men som sagt jag fattar inte och ser inte anledningen till att inbjudan uteblivit. Den som sitter på mandaten tar jag mer än gärna ett snack med.

Fotograf Cristian Brolin
Design Linda Brolin
Lämna kommentar Dela inlägget:

Det är när något händer vi går samman. (42av100)

Vi lever fortfarande i någon form av chock att lilla Sverige drabbas av en terrorattack. Vi är mitt uppe i det och idag häktades mannen som utförde dådet. Polismakten med flera jobbar hårt för att utreda dådet. Våra nyhetskanaler rapporterar ständigt om det.

Förklarligt är det i stort sett det enda som vi pratar om.

MEN

Världen har inte stannat och den fortgår och många andra saker händer. För det är när något händer som vi alla får en väckaklocka i huvudet och vi lyfter blicken och ser vår nästa.

Det kan störa mig att det alltid måste ske något för vi uppskatta varandra och livet. Men antagligen är mänskligheten sådan.

Attacken i fredags kl 14.53 samlade hela Stockholm och större av landet. Terror skall inte krossa oss. Vi skall tillsammans gå starka ur detta trots att 4 människor fick sätta livet till och flera blev skadade.

Tillsammans är vi starka.

En stor händelse har liksom kommit i skymundan när denna attack kom. Vilket jag tycker är tråkigt och det är bussolyckan.

Det är när något händer vi går samman

I Marks kommun har mer än 750 privatpersoner och företag samlat in över 580 000kr i dags datum. Pengar är tänkt att gå till de olycksdrabbade familjerna så att de kan få rätt stöd. Att de skall klara av att gå vidare.

Det är helt fantastiskt vad vi kan göra tillsammans när vi lyfter blicken lite högre.

Glöm inte bort att lyfta blicken oftare. En medmänniska bredvid dig på gatan kan behöva din hjälp idag.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ibland hatar jag livet svängningar (38av100)

Jag vaknade upp denna fredag den 7 april av fåglarnas kvitter och skymtande av en sol bakom molntäcket som låg över Öland. Jag såg framemot en skön fredag med jobb, gemenskap och en myskväll med sedvanlig tacos med sonen. Så kunde det blivit. Men det blev det inte.

Jag hade precis hämtat upp sonen vid 15.00 efter att tillbringat förmiddagen med en väninna inne i Kalmar. Förutom den underbara lunchen vi ätit hade vi hunnit med att spela in flera härliga film klipp till ett kommande event. Vi hade njutit av solen, vi hade skrattat och pratat allvar.

Det var helt perfekt. Jag hann till och med handla lite snabbt innan jag så hämtade upp min älskade unge.

Där slutar den fantastiska dagen.

Kl. 15.05 får jag första rapporten om att någon kört in i folkmassa i Stockholm. Jag ringer mina föräldrar för att se om de vet mer och jag sätter igång SvT play för att höra det sista om händelsen.

Sen dess har jag lyssnat och följt rapporteringarna från denna attack i Stockholm.

Innersta Stockholm är tomt och öde denna fredag. Vilket är så ovanligt.

Teatrar, biosalonger, TV program ställs in och alla uppmanas att hålla sig hemma.

Vi håller andan och väntar. Skall det komma något mer eller var det bara en enstaka infall?

Jag blir så förbannad och ledsen. De har lyckats igen. Nu hemma hos oss.

Attacken påverkar oss alla. Även om jag skiter i TV program eller annat så har vi alla ändå tvingats att ta ett steg tillbaka och inte kunna leva fritt.

Just nu hatar jag livets svängningar.

Mina tankar går självklart till de drabbade. Till de anhöriga som fått eller kommer få ett dödsbud denna fredag den 7 april 2017.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ditt blod kan rädda mitt liv (36av100)

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om vikten att ta ställning till organdonation. Idag uppmanar jag dig att ge ditt blod.

3 av 100 är blodgivare och trots att vi i vårt land är självförsörjande på blodkomponenter är bristen stor. Fördelningen av blodet över tid och plats blir ibland ojämn. Det innebär risk för blodbrist, ofta i storstadsområdena där den högspecialiserade vården finns.

Runt om i landet finns det 95 olika blodcentraler oftast belägna på sjukhus. Tillgängligheten att ge blod är stor och borde inte vara en anledning att inte ge.

Bild lånad på nätet.

Har du funderat på att bli givare? Här kan du läsa mer om att bli blodgivare.

Jag har funderat massor av gånger. Har till och med varit och försökt. MEN jag har ett problem. Jag är omöjlig att sticka. Mina blodkärl rullar iväg och är enormt svår att tappa på blod. De gånger jag har behövt ta blodprover sliter sköterskorna sig fördärvade. Det finns gånger jag har blivit stucken 8 ggr innan de lyckas. Detta har satt stopp för mig.

MEN ditt blod kan rädda mitt liv.

På www.geblod.nu kan man se hur statusen får just ditt län ser ut just nu. Vilken blodgrupp är det brist på.

I mitt län är det just nu brist på B+. Läget är riktigt akut och alla som kan ge blod behövs.

Kan du tänka dig att bli blodgivare?

Lämna kommentar Dela inlägget:

Använder du bilbältet i bussen? (34av100)

Jag tror inte någon i vårt land har missat helgens tragiska bussolycka i norra Sverige. En buss välte av ännu okänd anledning. Enligt busschauffören var vägen dålig då det var håligheter och tjälskador i den.

3 personer har avlidit och över 20 stycken är allvarligt skadade. De flesta var ungdomar.

En enorm tragedi för alla inblandade och mina tankar går till alla drabbade.

Bild lånad av Expressen.

Det som slagit mig idag är. Använder vi bilbältet i bussen? Finns det bälte i bussen?

Jag har i min ungdom åkt enormt mycket buss. Buss till och från skolan varje dag.

Bussarna var ofta överfulla och jag fick stå upp till 2 mil ibland. Inte hade jag då något bilbälte.

Om ungdomarna på bussen i Sveg hade bilbälte eller inte förtäljer ännu inte historien. MEN jag har en känsla av att så inte var fallet.

Skulle utgången sett annorlunda ut om bilbälte hade varit ett krav?

transportstyrelsens hemsida står det följande om användandet av bilbälte.

Regler om bilbälte

När du åker bil, buss eller lastbil
ska du ha bilbälte på dig.

Bälte i buss

Om det finns bälten i bussen
ska alla passagerare som är äldre än 3 år
använda bältet.

Det känns som att reglerna går isär vilket gör mig förbannad. Vi skall ha bälte om vi åker bil, buss eller lastbil  men åker vi buss gäller det tydligen bara om det finns.

Borde det inte vara lag på det?

Jag röstar för att alla bussar skall ha bilbälte. Det skall också alltid användas.

När olyckan väl är framme likt helgens är bilbältet mycket värt. Bältet kan rädda liv.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Vågar jag äta någonting alls snart? (32av100)

Jag måste erkänna att jag är inte den bästa på att välja hälsoalternativen i mataffären. Jag handlar nog ofta på lust och läser inga innehållsförteckningar. Men på senare tid har jag faktiskt börjat granska omgivningen lite mer. Jag kommer inte bli nitisk men jag är trött på att tillverkarna stoppar i onödiga ämnen i vår mat som vi inte behöver.

Häromdagen rapporterade t.ex SvD om att Palmolja kan innehålla höga halter av potentiellt cancerframkallande ämnen. Flera dagligvarukedjor har reagerat och börjat ställa krav på tillverkarna att ändra sina recept så de inte innehåller palmolja.

Bild lånad på nätet.

Palmolja är ett vegetabiliskt fett tillverkat från oljepalmen. Palmolja kan användas både som livsmedel och som råvara för bränslen, till exempel biodiesel. Palmolja förekommer i bland annat margarin, glass, kakor, choklad, snacks, stearinljus, tvål, rengöringsmedel och kosmetika.

När jag läste artikeln och började läsa på om palmolja blev jag riktigt illamående. En olja som kan användas både i glass och rengöringsmedel känns som långt ifrån vad jag vill stoppa i mig. Äckligt, vidrigt och mycket oroväckande.

Jag blir förbannad på livsmedelsbranschen för att de använder produkter som kan vara skadliga men mest arg blir jag på mig själv att jag inte är mer upplyst och mer intresserad över vad jag utsätter min kropp och framför allt min sons kropp för.

Hur korkad är jag inte?

Är inte JAG och min FAMILJ värd bättre?

Idag drog jag och gubben iväg på ett av våra små äventyr här på Öland. Vi svängde förbi ICA och köpte lite fika. Bulle och ett paket med färdiga kakor och en icke hälsosam dricka.

När jag väl svalt den färdiga kakan slår det mig undra vad den innehåller. Jo PALMOLJA.

Jag gjorde det igen. Jag var för lat att fixa en fika själv hemma. Jag köpte med ögat.

Varför väljer jag och andra produkter i butiken som uppenbarligen innehåller skadliga ämnen?

JO det är enkelt. Vi/jag är lata.

Nu kommer det bli hembakat framöver. Nu kommer jag göra ett aktivt val.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Vart tog den trygga skolan vägen? (23av100)

Min son är 10 år om en månad och har hunnit gå 3,5 år i skolan. Idag när jag lämnade honom i skolan möttes han av high five, kramar och ryggdunk. Min ögon tårades och en lättnad kändes i mitt hjärta. Min son är omtyckt i skolan något som jag tror alla föräldrar hoppas att deras barn är.

Men när min son fick ryggdunk stod det flera barn själva på skolgården. Kanske det valt det själva eller inte?  Kanske de är utstötta och känner sig ensamma? Kanske ingen vill leka med dem? Kanske hotas de av sina kamrater varje dag?

Vart tog den trygga skolan vägen?

Jag skall inte påstå att jag vet om skolan var tryggare förr, men min känsla säger det.

Bild från pixabay

Den 28 februari i år publicerade skolinspektionen en rapport om hur 80 000 elever i årskurs nio upplever tryggheten, studieron, ordningsregler och arbetet för att förhindra kränkningar på sin skola. Hela rapporten hittar du här

I rapporten kan man läsa att fler än en av tio, ca 12 procent av eleverna, uppgav att de inte kände sig trygga i skolan. 16 procent säger sig vara rädda för andra elever och lika många säger att det finns personal de är rädda för.

Var fjärde elev i årskurs nio tycker inte att skolan arbetar aktivt med att förhindra kränkande behandling. Nästan lika många anser att vuxna på skolan inte reagerar om de får reda på att en elev blivit kränkt. Färre elever än vad tidigare Skolenkätsresultat visat känner sig säkra på vem de ska prata med om någon varit elak mot en elev – 19 procent av eleverna känner sig osäkra på vem de ska tala med.

Visst det är inte en jättehög procentsats. Men nu är denna rapporten bara baserad på 80 000 elever i årskurs nio. Om den hade gjorts på varje årskull hur hade resultatet då sett ut?

9600 barn i årskurs 9 känner sig otrygga varje dag. 12 800 barn känner sig rädda för andra elever och lika många säger att det finns personal de är rädda för.

Ska det vara så?

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

För ett år sedan skrev jag… (22av100)

Den 22 mars 2016 satt jag och författade ett blogginlägg efter att följt nyhetsuppdateringarna hela dagen. Terrorismen hade tagit EU med storm.

För ett år sedan skrev jag.

För bara 4 månader sen kunde vi se människor fly för sina liv i Paris. Idag var det dags igen. Idag var det dags för EU att åter igen drabbades för en terrorattack. En grupp människor flyr inga medel att skada civila människor. En konstellation har sådan makt och pengar i överflöd att planera och genomföra fruktansvärda attacker. Idag måste vi nog alla inse att vi kommer inte komma undan denna ondska. Vårt lilla land i norr är numera mitt i det. Rädslan kryper in under skinnet på oss och vi skakar på våra huvuden.

Hur kunde detta hända? Hur kan vi 2016 leva i en värld med så mycket ondska?

Att angripa Bryssel är ju på ett sätt att angripa hela EU. Där finns människor från alla EUs länder. Där finns på något sätt EUs hjärta.

Jag är ärligt livrädd. Just nu befinner min man sig i luften och känslan sitter där. Kan något hända?  Kommer vi ses igen?

Själv skall jag inom några dagar besöka flygplatser runt om i Europa och det känns inte bekvämt längre. Att avboka alltihopa känns lockande just idag. På något sätt har de ju vunnit. Terroristerna jublar. De har skrämt mig och många andra. Visat att de har kraften att förstöra. Kraften att föda ondska i vår värld.

Mitt hjärta blöder för vår värld.”

Idag ett år senare den 22 mars 2017 har vi återigen drabbats av en attack. Ännu är det oklart vem eller vilka som ligger bakom den vansinnes körningen genom London som dödat och skadar oskyldiga.

Finns det någon koppling eller är det bara en fortsättning på denna terrorism som inte verkar ha något slut.

Mitt hjärta blödde och blöder fortfarande.

NÄR? HUR? skall detta ta slut.

Ska det vara så svårt att leva i en värld med fred.

Bild lånad från Pixabay

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: