DETTA MÅSTE LÄSAS

IDAG TAR JAG MIG FRIHETEN ATT DELA NÅGON ANNANS BLOGGINLÄGG FÖR DET ÄR SÅ TÄNKVÄRT OCH DET ÄR DAGS ATT TÄNKA TILL.

Hela texten är snällt lånat och delat från Mikael Bruérs blogg på lärarnas riksförbund. Hans blogg och inlägget hittar du här

Mikael Bruér  är legitimerad högstadielärare i geografi, historia, religion och samhällskunskap vid Fagrabäckskolan i Växjö. Fil. mag. i historia. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Hur blev det såhär?

För ett par dagar sedan rensade jag lite i mitt arbetsrum. Bland pärmar och böcker hittade jag gamla anteckningsblock från min studietid. Som den ambitiöse student jag var skrev jag så klart noggranna anteckningar och sparade anteckningarna för framtida bruk…

Blocket jag hittade innehöll anteckningar från min allra första kurs i pedagogik, den jag läste när jag var helt ny på universitetet och allt var nytt, stort och svårt att hantera.

”Lärarens uppgift är att förmedla kunskaper från generation till generation”

Så stod det.

Där började jag min lärarutbildning.

”Lärarens uppgift är att förmedla kunskaper från generation till generation”

Det är vackra ord, med en närmast poetisk klang. Samtidigt säger det otroligt mycket om en syn på vad läraryrket är. Det berättar också en historia om ett yrke som förändrats.

Jag minns mitt första år som lärare. Trots att jag fick undervisa i ett ämne jag saknade utbildning i och trots att jag gjorde misstag som jag absolut inte skulle göra idag, helt saknade erfarenhet och var som ett barn på sin första skridskotur så hann jag med att göra mitt jobb. Jag minns att jag satt i bussen hem och läste och bedömde uppgifter och väldigt sällan behövde jag göra mer än någon enstaka sak när jag väl var hemma. Jag hade tiden att fundera över roliga lektionsupplägg. Tiden att göra det där som motiverar eleverna lite extra och får dem att göra det där lilla extra.

Den tiden finns inte idag och det drabbar kvaliteten på min planering och mina lektioner.

I den klass jag var mentor hade vi två assistenter på elever som hade särskilda behov. De fungerade inte bara som stöd åt de enskilda eleverna utan också åt hela klassen. Idag har jag tur om det ens finns stöd från en speciallärare till ett helt arbetslag. Istället blir det jag och mina kollegor som får försöka anpassa vår undervisning för att stötta de som har allra svårast att klara skolan.

Jag minns också förfarandet för hur varningar för uteblivet betyg gick hem och hur det togs av föräldrarna. Hur de bemötte oss lärare när vi kontaktade dem.

Det är väldigt annorlunda mot idag.

Häromveckan lät Skolinspektionen meddela att vi i skolan gör alldeles för lite för att stoppa kränkningar på nätet. Eller mer exakt: Vi stöttar eleverna alldeles för dåligt i deras sociala liv utanför skolan.

”Lärarens uppgift är att förmedla kunskaper från generation till generation”

Hur blev det så här?

När blev det skolans ansvar att varje barn ska känna trygghet i sin vardag. Utanför skolan. I den sociala miljö som deras föräldrar rimligen borde ansvara för!

I veckan som gick skickade vi på min arbetsplats ut brev till de vårdnadshavare vars barn riskerar att inte nå ett godkänt betyg. Ett nödvändigt ont då vi helt saknar andra administrativa system för att föra denna kommunikation effektivt där jag arbetar.

Flera lärare fick lägga många timmar på att sätta ihop långa och komplicerade svar för att bemöta anklagelser, hot och vanlig enkel ilska från föräldrar som inte var nöjda med beskedet. En del kollegor kommer få ha möten med missnöjda föräldrar, andra bli utsatta för hot. Ett fåtal kommer bli tackade, men ombedda att sätta ihop material som eleverna kan arbeta ikapp med. Som de sedan måste bedöma och utvärdera, utöver sin ordinarie arbetssituation.

Ska vi lägga till resten? Hur vi numera gör alla uppgifter som ingen berättade om på lärarhögskolan. Det där med att fixa nycklar, att trösta ledsna tonåringar, att se till så att de tar sina mediciner, att de är på bra humör att de…

En allt tydligare social roll, förvarande, omfamnande, håller på att växa fram. Den kallas lärare, men vi som är lärare förstår den inte alltid. För väldigt många av de uppgifter vi gör är vi inte utbildade för. Väldigt många saker vi får uppleva, var vi inte förberedda för. Lärarrollen har förändrats. Från att vara en förmedlare av ämnen till att vara en förmedlare av värden. Från formande till omvårdande.

När kringpersonalen försvunnit under min tid som lärare är det vi som får ta jobbet. Istället för en extra kurator eller skolsköterska, när behovet finns får jag försöka lösa det.

I lärares yrkesetik sägs det att man som lärare förbinder sig att anlita annan sakkunskap för att vid behov hjälpa eleverna”, men vem? Vem ska man anlita om ingen annan finns?

Min roll har blivit allt mer otydlig och allt mer omfattande.

Ibland blir jag uppgiven. Jag känner inte igen det jobb jag utbildades till. Det jobb jag faktiskt är ganska bra på.

När jag var ny la jag nästan ingen av min fritid för att hinna med mitt planerings- och rättningsarbete. Idag hinner jag mycket sällan med det på min arbetstid. Hur blev det såhär?

”Lärarens uppgift är att förmedla kunskaper från generation till generation”

Jag suger på formuleringen.

Och undrar.

Hur blev det såhär?

JA HUR BLEV DET SÅHÄR.DEN FRÅGAN STÄLLER JAG MIG OCKSÅ. NU ÄR DET VÄL DAGS ATT SE ÖVER SKOLAN. VI FÖRÄLDRAR MÅSTE OCKSÅ TA VÅRT ANSVAR OCH SLUTA TRO ATT ANDRA SKALL GÖRA VÅRT JOBB.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

Lämna kommentar Dela inlägget:

En ny bokstav i livet

Fotograf Cristian Brolin, Design Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Cristian Brolin, Design Linda Brolin Vindro AB

Allt har inte riktigt gått min väg ett tag och det känns som jag är inne i ett ekorrhjul med skit. Sjukdom, problem och allmänt strul. Ja lite så som livet är. Upp och ner. I dessa lägen har jag så lätt att tappa inspirationen och måste ändra på mitt eget tänkande.

När jag igår kväll hittade ordspråket på bilden ovan blev det väldigt tydligt att idag bestämde jag mig för att ta till plan B. Därför gick jag emot min egen rutin och drog till biblioteket på morgonen.

Det ekade tomt och endast mina egna steg hördes. Inte en enda själ som jag var tvungen att hälsa på. Jag köpte mig en kopp te och lät mitt öga leda mig över bok- och tidningshyllorna. Valde ut dagens skörd och satte mig för att hitta lite ny inspiration.

14874841_10154170875912144_2013791246_n

Efter någon timmes läsande gav jag mig ut på andra äventyr. Nu har jag fyllt på med lite spännande uppslag till bloggen i alla fall. Nu skall det bara behandlas i hjärnkontoret och sen skall ni allt få min balanserade inställning på saken.

Design Linda Brolin
Design Linda Brolin

Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skoljoggen-ett moment 22

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Idag knöt sonen på sig springskorna för att delta i Skoljoggen som genomförs på Gårdby Skola. Han var förväntansfull och glad. Nu skulle han för första gången få utforska det närliggande skogsområdet. Skog är ju inte det som finns i överflöd på vår Ö.

Skoljoggen är ett rikstäckande arrangemang som skolidrottsförbundet anordnar. Både för att främja barns ohälsa samt samla in pengar till välgörenhet. I år går pengarna till SOS-barnbyar. Det är Astrid Lindgrens barnby i Bouar i Centralafrikanska republiken som den stora delen av de insamlade pengarna kommer att hamna. För i samband med skoljoggen samlas det in en Springslant.

I det stora hela tycker jag detta arrangemang är så bra. Barns ohälsa är ett stort problem i vårt land och något vi alla borde jobba så mycket mer med. För mig skulle sonen gärna få gå en timme till i skolan för att ha en idrotts/rörelse timme om dagen. Alla skulle må bra av det.

Att barnen i samband med skoljoggen samlar in pengar till välgörenhet är väl fantastiskt. Men det är här mitt moment 22 kommer in.

För skolan är gratis. ( Ett ämne som kan diskuteras oändligt och jag är en av de som tycker att vi föräldrar bör dra vårt strå till stacken. Fast det tar vi i ett annat inlägg )

Då skolan är gratis kan den där springslanten inte samlas in under skoltid.  Skolan får inte be eleverna ha med en slant. Fast att de indirekt ber om det. Här blir det moment 22 för mig.

Jag tycker att anordnar men en skoljogg på lektionstid ( vilket är frivilligt att anordna ) borde man löpa hela linan ut. För hur skall eleverna känna att de faktiskt deltar i detta arrangemang för att främja sin hälsa samt hjälpa andra om de inte får ge den där springslanten i samband med skoljoggen. Känna stoltheten att min slant ( oavsett storlek ) kommer göra skillnad.

Skolan är gratis

Nu löses denna sak på visst ett ypperligt sätt. Jag som förälder swishar hemma i min vrå springslanten till skolidrottsförbundet. Istället för en reflektion hos min son där han tydligt ser att pengarna byter ägare och går till behövande, skickar jag en osynlig slant via cyber världen. Han bryr sig inte speciellt mycket. Hummade bara lite morse när jag berättade varför skoljoggen skulle genomföras idag.

Nu hoppas jag att detta arrangemang ändå ger ett mervärde. Men för mig med mitt kritiska öga tycker jag att använda dyrbar skoltid till ett arrangemang som stor del bygger på att samla in pengar blir ett moment 22. Lite att klättra upp på hopptornet men sedan inte hoppa.

Om vi som föräldrar nu swishar den där springslanten vet man ju inte. Det kanske blir väldigt lätt att bara strunta i det.

Visst alla har inte råd. Fast jag tror att det hade kunnat gå att lösa med ett enkelt kuvert. Barnen lägger med sina föräldrar en summa pengar eller låter det vara tomt. Klistrar ihop det och det lämnas i en låda likt en valurna.

Däremot skulle känslan ändå vara att man samlar in. Pengarna kunde räknas på plats och presenterats under applåder och hejarop.

Heja skoljoggen men är det så farligt att samla in springslanten på plats trots att skolan är gratis?

Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

”Fjäskekakor”

Ibland måste man ju bara fjäska lite för sin omgivning. Idag är en sådan dag. Det är snickargubbarnas sista dag här på gården. De skall idag knyta ihop säcken och få det allra sista färdigt.

Det är väl lite som att flytta. Det tråkigaste är kvar till sist. Å då tänkte jag kasta in mitt trumfkort. Nybakat från köket.

Våra goa snickargubbar har gått här och slitet till och från hela sommaren så idag skall de allt få lite uppmuntran. Lite gott till eftermiddagsfikan.

Då jag har en förkärlek för gamla recept så fick det idag bli kardemummamuffins från en gammalt häfte utgivet från Milda.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Det blev himmelskt goda dessa muffins och önskar ni en liten annan smaksensation i munnen är dessa perfekta. Snabba och lätta att göra.

Kardemummamuffins

50 gr margarin – 1 ägg – 1 1/2 dl socker – 1 dl grädde – 1 tsk bakpulver – 1 tsk kardemumma – 2 dl vetemjöl

Smält margarin och låt svalna. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjölet med bakpulver och kardemumma och rör ned det i smeten omväxlande med grädden. Rör försiktigt ner margarinet. Fyll formarna och grädda i ugnen. 175 gr 12-15 minuter. Låt kakorna svalna.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Nu hoppas jag att mina goa snickargubbar får en härlig höst och att de vågar sig tillbaka till vår gård igen. För nybakat det lär det bli fler gånger.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Varit och bankat.

Det var med en viss spänning jag fick följa med mina föräldrar till banken som barn. Sitta där med nummerlappen i handen och sedan på tå få följa kassörskan aktivitet bakom disken. Då var vi som kunder kända och det hejades glatt på banken. Det var lite av alla känder alla principen.

Den här spänningen att gå till banken försvann mer och mer ju äldre jag blev. Atmosfären på banken kom också att förändras från inbjudande plats där det var självklart att betala räkningar och ta ut pengar till mest att vara en inrättning på pappret. Idag skall allt sköta digitalt och skall jag vara ärlig är banken en av de sista saker jag tänker på. Bankskandalerna har under åren avlöst varandra och synen på våra banker är nog inte den bästa.

Bild lånad pixabay
Bild lånad pixabay

När jag nu flyttat till vår vackra ö dimper det allt som ofta ner ”Nyinflyttandebrev” i lådan. Med till synes mest onödigt innehåll. En salig massa rabattkuponger men också en och annan inbjudan. Häromdagen gick jag så igenom denna hög av brev efter jakt på någon smarrig rabatt på någon livsmedelsaffär när så Inbjudan från Ölands Bank fånga mitt intresse.

Rubriken ” Vi vill gärna träffa dig” fick mig så att lyfta luren och boka ett möte redan dagen efter. Fördomsfull som jag ibland kan var tycker jag att det mest jobbar nyutexaminerade ungdomar i vackra kostymer och dräkter som jag har svårt att ta på allvar på banken. Då min bankkvinna Tina med 30 år på nacken hälsade mig välkommen blev jag överlycklig.

Det kom att bli ett otroligt trevlig möte efter det att vi rett ut alla mina efternamn. Vilket vi i efterhand märkte att det inte gick att reda ut. Namnet Linda försvann liksom bort och jag heter numera Börjesdotter Bäckström Brolin och inget annat. Mina fonder, pension spar, sparkonton och en salig massa mer termer jag inte kommer ihåg dammades av och fick nytt liv. Sonen fick ett eget konto där han var mer än välkommen att båda banka och ta ut pengar då det absolut fanns kontanter bakom disken.

Med nya kontakter och ordning och reda på pengarna kände jag mig riktigt vuxen. ( vilket jag borde vara vid 40 )

Orden jag bar med mig hem var den skylten som mötte mig i entrén.

Det är omöjligt , sa stoltheten

Det är för riskabelt, sa erfarenheten

Det är onödigt, sa förnuftet

Ge det ett försök, sa hjärtat

Så himla bra och så olikt banken…

Tack Ölands Bank och bästa Tina Reihammar för gott bemötande och service. Så skall det fungera när man går och bankar. Skärp er nu alla konkurrenter och gör om och gör rätt.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

Lämna kommentar Dela inlägget:

Kan vi stå emot?

Söndagen börjar gå mot natt och jag och min kärlek sitter som så många kvällar här i Rom på vår innergård. Var sin dator, sonens skratt i bakgrunden och hundens snarkningar. Bilder redigeras, mail avverkas och dagen summeras. Vi njuter av insikten att vi lever det livet vi just nu vill tillsammans.

Utanför vår bubbla händer så mycket mer som vi knappt vill tänka på. Rapporter om våldtäkter i vår hemstad, terrorattacker och våldsskjutningar vill inte ta slut. Vad är det som händer runt omkring oss? Vill vi i vår värld inte leva i frihet?

Söndags utflykten gick 1,5 timme norrut till ett av de vackraste vattenfallen jag besökt. Här trängdes vi med människor från världen alla hörn. Vi samsades i trånga trappor, gångbroar och log glatt åt varandras blöta uppsyn. Tanken på våld existerade inte.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Vi och säkert inte du heller vill läsa om hemskheter varenda dag? Vi vill inte gå med en känsla att när händer det oss?

Hur länge kan vi stå emot ett attentat?

Om något skulle hända i vårt land vad har vi för försvar egentligen?  Polis, säkerhetstjänst eller militären. Skall de försvara vårt land? Allt som ofta hörs orden att Sverige skulle falla snabbt om något skulle hända. Är det så?

Tyvärr har vi nog inte mycket att sätta emot. Ibland uppfattar jag vårt land som mesigt. Jag hittade ett inlägg från en kvinna på Facebook som heter Annelie Sjöberg och jag tycker hon beskriver det på ett sätt som tåls att tänka på.

”Det känns skönt att veta att vi här i Sverige är väl rustade inför en eventuell terrorattack eller krig. Vi har ju en hel armé av cafe latte-pappor med hipsters…skägg som åtnjuter individualiserad föräldraförsäkring och bunkrar med vego och tofu för att krossa machonormen. För att inte tala om en hel generation pojkar fostrade med genuspedagogik och som har bokstavsdiagnoser, uppväxta med utbrända och ensamstående mammor. Men jaga pokémon kan vi åtminstone göra

Om vi tar till storsläggan och kärleksbombar varandra med regnbågsfärgade post-it-lappar kommer det gå hur bra som helst.”

Är det så här Sverige är och uppfattas. Ja då har vi nog inte mycket att sätta emot den hårda världen som även knackar på vår dörr. Tror vi alla tycker att kärleken skall vara det som skapar vår värld till något bättre.

Men räcker det?

Det krävs nog hårdare tag, machomän och ett upprustat försvar i lilla Sverige för att vi skall kunna stå emot.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Välkommen till ROM

När juli månad infinner sig packar vi ihop hela familjen inkl. vår fyrbente vän och installerar oss i lägenheten i Rom. Här försöker vi oss på ett vardagsliv med lite extra guldkant i from av 99% solchans.

Många vänner och bekanta frågar oss allt som ofta vilket är så roligt om härliga tips på mat och sevärdheter i Rom. Av den anledningen delar jag och delvis gubbens med oss av våra bästa saker att uppleva i Rom.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Inför resan. Om du kan välja, åk inte till Rom i juli och augusti. Det är som allra varmast och luftfuktigheten är som högst. För oss nordbor kan det innebära solsting, huvudvärk och lätt illamående. Om du som vi och ändå gör Rom under varmaste perioden tänk då på detta.

Packa lätta, svala kläder med långa ärmar att rekommendera. Använd bekväma skor som faktiskt går att gå i. Du lär gå ofantligt mycket och höga klackar är inte skönt bland kullerstenarna. Sjal, hatt eller keps är att rekommendera. Även om du är van vid solen lär du få solsting redan första dagen. Sjalen är det allra perfektaste att ha med i väskan när du som kvinna inte får ha bara axlar på vissa turistattraktioner.

Allt för korta shorts, kjolar gör sig bättre hemma i garderoben. Tänk svenskt lagom så blir resan så mkt bättre.

Att ha lagt undan lite extra pengar till taxi från och till flygplatsen kan vara att rekommendera. Finns andra färdmedel men taxi helt klart ett plus.Ha din adress nedskriven på en lapp är också att rekommendera. Italienarna är inte de bästa på engelska fast de gör så gott de kan. GPS har de men använder den allt som sällan.

Siesta är ju ett exotiskt uttryck men också väldigt sant. Ju snabbare du lär dig leva efter detta lär semestern bli behagligare. Ta dig upp på morgonen och var ute på aktiviteter till kl. 14.00. Gå sen hem till hotellet och vila. Återvänd ut runt 17.00 och gör sen kvällen och upplev Rom i skenet av gatlyktorna.

Nu är ni redo att få de allra bästa tipsen för att njuta av Rom.

Sevärdheter:

Jag rekommenderar er helt klart att med en hatt på huvudet hoppa på en turistbuss det första ni gör. Ni får se de fantastiska traditionella platserna och pricka av vilka ni vill återvända till. Det som är viktigt för er är inte det för mig. Gör er egen lista.

Bild lånad på nätet.
Bild lånad på nätet.

Colosseum ett måste. Absolut vackrast på kvällen. Kostnaden för ett besök invändigt hade jag sparat till en glass istället.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Vatikanen, Peterskyrkan och kupolen. Självklart. Här står man i kö om så i timmar. Detta är det enda man inte får missa. Här väljer man långärmat och bra längd på kjol och shorts annars kommer man inte in. Hatt och vatten bör vara med. Håll hårt i dina prylar för här är det mkt folk. Är du på plats en söndag kl. 12.00 då har du all möjlighet att få se Papa Påven.

CB (16 of 25)

Castel Sant Ángelo, Konstantinbågen, Capitolium, Piazza Venezia, Viktor Emanuel Monomentet, Piazza Navona, Pantheon, Spanska trappan, Fontana di Trevi… ja listan kan bli lång. Var du än går hittar du massor av fantastiska ställen att besöka. Det är bara Du som avgör om tiden och orken finns.

Vi som bor delvis i staden befinner oss allt som sällan på de där traditionella turistställen utan har hittat andra underbara pärlor som man inte får missa.

En kväll eller två i området Trastevere. Det ligger på andra sidan floden. Här flödar det med mycket bra matställen, vackra gränder med ett färgsprakande skådespel. Santa-Maria Kyrkan finner du också här mitt i vimlet.

En promenad utmed/nere i flodbanken där uteserveringar, butiker och lekattraktioner har byggts upp under sommaren ger bästa sommarkänslan. Hit hittar sällan den typiska turisten. Men nu gör du det.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Vi har en stor kärlek för de vackra parkerna i Rom. Lägg en för eller eftermiddag på någon av dem. Villa Borghese i norra delen och Villa Pamphilj i södra delen. Har du inte upplevt vacker natur mitt i storstadsdjungeln så lär du göra det nu.

12034284_10153421397489821_6344495310453499747_o

Staden har också flera vackra utsiktsplatser som också är värt att besöka. Via Piccolomini är en av dem. Att se Roms skönhet på håll är aldrig fel.

Shopping är ju något vi allt som ofta vill göra på semestern. I innersta Rom finns otroligt vackra affärer. Lyxbutikerna avlöser varandra men tänk på att billigare än hemma är det inte. Det är en turistort och de tar bra betalt. Vill du besöka köpcentra finns det tyvärr endast i utkanten av Rom. Stora, vackra och med massor av shopping. Här är det bättre priser. Om det mot förmodan skulle regna åk då till ett av dessa.

Mat är något vi vill ha i massor. Generellt får du bra mat på varenda restaurang du besöker i staden. Det är i stort sett samma meny. Pizza, pasta i alla dess former. Är det något Italienarna kan så är det laga dessa paradrätter. Om vi själva väljer matställen så blir det på Piazza Navona, Trastevere området och sommartid utmed floden. Vill ni prova på något extra speciellt skall ni hoppa in i en taxi och bege er lite utanför centralaste kärnan och boka ett bord på MoMo Republic. Vårt favoritstället. Vackert, prisvärt och trevlig personal. Lite utöver det vanliga.

10959982_10152840527119821_8027447098441303440_o

Till slut vill jag rekommendera dig att våga dig utanför centralaste Rom. Ge dig ut och utforska ytterområdena. Det finns så mycket vackert att uppleva.

Om du väljer att hyra dig en liten Smart eller annan typ av bil så bege till till bergsbyn Tivoli, Via Appia Antica, havet och Ostia Antica.

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

Det blev ett långt inlägg men jag vill önska er alla en skön vistelse i Rom.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Spara och slösa

spara-o-slosa

När jag var liten läste jag Lyckoslanten och fick kunskap om ekonomi genom Spara och Slösa. Numera kan man få det genom att läsa listor på Facebook. Världen förändras verkligen. Facebook är ju en källa till mycket strunt förutom härliga kontakter i cyberrymden. Allt som ofta ploppar det upp annonser med hänvisningar till totalt ointressanta listor över onödigt vetande. Fast häromdagen ramlade jag trots allt över en ganska tänkvärd lista.

7 saker du gör som är tecken på att du aldrig kommer bli rik.

  1. Du fokuserar på att spara pengar och inte tjäna pengarGivetvis är det viktigt att spara pengar om du vill bli rik, men det många ofta glömmer är att du även måste tjäna pengar. Rika människor som avslöjar sina hemligheter berättar alltid att de fokuserat på att tjäna mycket pengar innan de överhuvudtaget har tänkt över sitt sparande. Det är alltså bättre att lägga tid på att bygga upp en stadig inkomst för att kunna bli ekonomiskt oberoende – och sedan spara pengar.
  2. Du köper saker du inte har råd med Om du lever över dina inkomster så kommer du seriöst aldrig bli rik. Du lever i en värld där alla gillar att spendera pengar och det innebär också att du gärna går lös med shoppingen när du fått lön. Men det många gör fel är att köpa saker innan de gjort en budget och på så vis köper du saker som du egentligen inte har råd med. Så när månaden snart är slut så har du bara några hundralappar kvar, som mest.                                                                                                            
  3. Du lever någon annans drömmar Om du vill bli framgångsrik så måste du släppa omvärldens krav och förväntningar på dig och istället göra någonting du älskar. Många går i sina föräldrars fotspår även fast de inte vill, eller gör samma sak som kompisarna i brist på annat. Det är ett stort tecken på att du aldrig kommer att bli så rik som du drömt om.
  4. Du går aldrig utanför din comfort zone För att komma dit du vill i livet så behöver du ibland tänja på gränser och spela ut alla kort du har. Det innebär att du måste kliva ut ur din comfort zone och göra saker du inte är riktigt bekväm med. Det är inte lätt att bli rik och därför kommer du behöva göra jobbiga saker, sätta dig själv i stela situationer och utmana dig själv.
  5. Du bryr dig inte om dina pengar Vilket betyder att du heller inte har någon plan för din ekonomi. Du vet att du får lön och du vet ungefär vilka utgifter du har, men du bryr dig inte nämnvärt om pengar och tycker det är ett ganska trist ämne. För att bli rik så måste du sätta upp tydliga mål för dina pengar, du måste nästan veta hur mycket pengar du har tänkt ha och när, just för att du ska ha ett mål att jobba för.
  6. Du spenderar först och sparar sedan Du får lön, du köper det du vill ha och när månaden är slut så kollar du hur mycket du har kvar – och tänker att du kan spara det. När du betalat räkningar och andra utgifter borde du istället lägga undan pengar till dig själv först och sedan kolla hur mycket du har kvar att köpa saker för. På så sätt kommer du aldrig tänka på de pengarna, men de finns där och du har fått igång ditt sparande.
  7.  Du tänker att du aldrig kommer bli rik Det här är det allra vanligaste misstaget som många gör. Du vill gärna bli rik, men du tänker att ”det kommer ändå aldrig att hända så whatever” och så spenderar du pengar på onödiga saker och struntar i allt. Alla framgångsrika människor har en sak gemensamt, de har alltid kämpat hårt och vetat att de ska lyckas. De har höga, men realistiska mål – och de slutar aldrig tro på sig själva och att de kan lyckas.

3640

Nu kanske inte målet är att bli rik men jag tyckte ändå att listan var tänkvärd. Att planera och tänka över sina inköp är aldrig fel. För att citera min kära mor som är en ekonomiräknedosa hela hon ” Du blir aldrig rik på dina inkomster, utan på dina utgifter”

Tänker du innan du handlar? Är du en spara eller en slösa?

Förr var jag absolut en slösa men numera en spara. 🙂 Tur jag blivit vuxen.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ön, jobb och spännande framtid.

I skrivandets stund smattrar regnet mot uterummets tak. Ljus är tända och det ligger något slags lugn över vårt Lilja-Wik. Pensionärsgrannarna verkar vara vakna för gubben har öppnat garageporten. Jag kan för mina ögon se att de sitter i sitt röda lilla hus med en kopp kaffe i handen. Sju sorters kakor på bordet och en och annan Hemmets Journal. Även de lyssnande på regnets smattrande.

Blev lite less på tillvaron när jag vaknade till på morgonkvisten. Hade bara lust att ligga kvar i sängen. Hade förväntat mig solens strålar in genom fönstret. Regn vem vill ha det? Men nu när jag äntligen tagit mig lite deppig igenom morgonens bestyr så är det rätt skönt med en mellandag. En dag då jag ställer in lite måsten. Vatten behövs här på ön då vattennivåerna aldrig varit så här låga innan. Vi här på Lilja-Wik har egen brunn och berörs just nu inte av problemet men det kan snabbt komma.

Istället för att röja i trädgården, köra grejor till tippen får jag prioritera annat istället. Kanske till och med tar mig en sån där lång sovstund mitt på dagen. Det har ju ingen dött av.

På jobb fronten rullar det på riktigt bra. Fler och fler jobb ramlar in och härliga samarbeten väntar runt hörnet. Nya möjligheter öppnas så just nu ser jag väldigt ljust på min jobbframtid. Som egenföretagare krävs det mycket jobb och engagemang men att jobba åt sig själv ger också så mycket mer tillbaka. Det väntas några hektiska dagar innan månaden är slut sen väntas 1 månad i Rom innan allt drar igång igen.

Tänk att sommaren och ledighet redan är här. Vartenda år slås jag av att det går så fort och helt plötsligt är jag där. Sommaren är i full blomning och jag minns inte vad som hände. De svenska sommarkvällarna är ju något speciellt med.

Fotograf Linda Brolin
Fotograf Linda Brolin

Igår var en väldig speciell dag för familjen. Vi har tagit beslutet att flytta från fastlandet till vår Ö på heltid. Öland kommer fr.o.m. 1 augusti vara vårt hem. Det skall bli så spännande men innan dess väntas också så mycket jobb. Det skall röjas, packas i massor. Hus skall byggas ut och allt kommer vara i en salig röra. Men i all denna röra kommer det ändå bli så himla bra. Vi har pratat om det länge att minska ner våra 3 hem till 2 och nu var vi äntligen redo. Så igår mina vänner var det dags att för sonen besöka sin nya skola för första gången.

Att komma ny till ett ställe är alltid nervöst. Oavsett om man är barn eller vuxen. Det är svårt att sova och tankarna om jag kommer passa in finns ju självklart där. Vet man då med sig redan från början att man är en speciell själ så kan det vara ännu svårare att våga ta steget och pröva något nytt. Nu är barn alltid kloka och anpassar sig snabbt så när man väl är där brukar det gå bra. Men vi skall inte glömma bort att oavsett om barn anpassar sig kan barn vara oerhört elaka mot varandra.

Med fjärilar i magen infann jag och sonen oss i den nya skolan någon mil hemifrån oss här på ön. Med armarna hårt knutna runt kroppen fick jag putta in killen i klassrummet. Han presenterade sig lite blygt och sa högt och tydligt. – Jag är blyg nu.

En klok liten tjej kom fram och sa att det är okej att vara blyg. Efter 2 timmar hade blygheten släppt, en rast var avklarad med fotbollsspel och jag blev utkastad. – Mamma kom tillbaka ikväll. Det gick så himla bra. Det knöts nya vänskapsband och nya upptäckter gjordes i den nya skolan. Lite matte och ett bibliotekskort gjorde susen trots att killens sommarlov redan börjat. Jag hämtade till slut hem en lycklig men sur kille om inte ville gå hem. Enligt honom kunde han börja skolan direkt. Sommarlov kunde han skippa för det var så fin och rolig skola. De hade ju till och med en egen bibliotekarie. Tänk bara en sådan sak.

20160615_125215

Som förälder blir man ju så glad när ens beslut som man grunnat på lång tid faktiskt blir riktigt bra. En tung sten föll från bröstet även om jag var övertygad om att det skulle bli bra. Nu väntas lite lov och semester innan killen börjar med fritids i augusti, för att lagom till den 22 augusti fått lära känna mer vänner och omgivningen när skolan börjar. Tänk att min lille kille börjar 3.an till hösten. Hjälp jag börjar bli riktigt gammal häxa.

Nu skall jag fortsätta njuta av det smattrande regnet, bli på bättre humör och beta av lite roligt jobb.

Kram Kram

Linda

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Trots och en ljuvlig helg.

Vilket väder vårt land bjuder på. Så underbart att jag redan börjat gnälla över hur varmt det är. Så där typiskt svenskt ” kan det inte vara lagom varmt”. I helgen däremot på mitt älskade Öland var det faktiskt lagom varmt. Som jag njöt av dessa dagar med min Axel. Vi jobbade i trädgården, åkte på utflykter, slappade och planerade för framtiden. Allt var så himla perfekt. Dagarna fick bara flyta på. Jag blev av med massa onödig överskottsenergi i och med mitt trädgårdsarbete och somnade ljuvligt framåt natten. I LOVE IT.

13282789_10153771991022144_1997657828_o

Axel har en förkärlek till riddare och önskade en utflykt till Borgholms slottsruin. Mest för att köpa in säsongens riddarutrustning som blev helgens dyraste utlägg. Inte värt pengarna i mina ögon men i hans var det värt varenda öre.

13292801_10153771990502144_766487367_n

Vi passade också på att ta en skön promenad i slottsskogen eller parken runt Solliden. Ljuvlig natur och färgerna var magiska under alla bokträden. Lite fika och glass så var vi absolut nöjda. Även om plånboken gapade nöjt tom. 🙂

13275096_10153771990647144_1113779393_o

Men när allt är så där ljuvligt och vi bloggare försöker måla upp en perfekt fasad så börjar den ju krackelera direkt. För vems liv är perfekt. Ja inte mitt i alla fall. Väl hemma i Näsby igen slängs man direkt in i verkligheten med lite för mycket jobb och en salig massa annat på listan som bara måste lösas nu. Ingen att skicka utan bara jobba på. Är det inte alltid när man har som mest att göra som hunden eller barnen börjar jävlas. Så är det i mitt fall.

Min älskade son är helt klart den bästa men han har börjat bli en riktig uppkäftig snorunge. Även om jag vet att det är en del i utvecklingen retar det gallfeber på mig. För i mitt hus är man inte uppkäftig eller beter sig illa. Det argumenteras och vad man än ber om eller säger får man ett idiotsvar tillbaka. DET GÖR MIG GALEN.

Tyvärr har jag i dessa situationer inte blivit välsignad med tålamod och lugn utan blir en riktig kärring till morsa med horn i pannan. Skall jag vara ärlig skulle jag kunna slå sönder hela huset om jag triggas för långt.

13289038_10153771991212144_1308834132_n

Jag själv har ju ALDRIG 🙂 betett mig så här. Jag drev aldrig mina föräldrar till vansinne utan var den perfekta flickan med flätor som gjorde precis som mina föräldrar sa. Jag varken fräste eller snäste åt dem. Jag var fullkomligt PERFEKT. ( Ironi jag hoppas ni förstår) Detta är ju det värsta för jag ser mig själv i sonen. Det retar ju upp mig ännu mer. Var jag verkligen sådan mot mina föräldrar. Då skäms jag.

Nu går ju jorden absolut inte under för lite trots men allt är inte perfekt och det är allt som ofta jag får bita mig i tungan för att inte säga ord jag skulle ångra.

Så låt höra mina vänner. Hur hanterar ni trotsiga barn?

Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: