Tack för ditt leende

Fredagskvällen har kommit till min lilla boning och jag sitter här själv i min röda soffa. Det är tyst men rogivande. Sonen befinner sig på annan ort och har roligt med sina vänner. Gubben roar sig på barndop i Bulgarien. Vi är utspridda lite här och där men ändå inte långt borta. I dagens digitala samhälle finns det mesta nära. Bara ett pling bort.

Jag känner mig såklart ensam och luften har gått ur mig, som det ofta kan göra efter en arbetsvecka. Även om jag känner mig ensam så är jag tillfreds med det. Jag trivs faktiskt i mitt egna sällskap och är i behov av ensamhet för att må bra.

Jag vet många som kan känna ångest att tillbringa en helg på egen hand. Vet till och med de som inte kan äta en lunch utan att få panikkänslor.

Riktigt så är det inte här.

MEN

Även om jag just nu gillar min ensamhet så sitter det så många människor som verkligen är ensamma. Som inte har valt sin ensamhet. Som kanske inte har vänner eller familj. Kanske aldrig känner någon uppskattning.

För någon timme sedan gick jag ur den lokala ICA-butiken. Mitt i dörren möter jag en man i min ålder. Våra blickar möts och han ger mig ett äkta leende. Inte för litet och inte för stort. Bara ett uppskattande leende till mig.

Han kanske gillade det han såg eller bara ville visa att han såg just mig. Oavsett vad uppskattade jag leendet och det slog mig när jag åkte från affären att vi ler för lite i vårt land. Att ge just det där leendet jag fick kan betyda enormt mycket för en person som just är ensam.

Att bli sedd för bara någon sekund kan göra ensamheten uthärdlig.

Vem han på ICA var spelar ingen roll. Jag kommer säkerligen aldrig se honom igen.

MEN

Jag uppskattade det.

Våga le mer mot den du möter. Ett leende kan aldrig vara fel.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *