En lyxhemmafrus dagbok and Mother-in-law

Jag inser att mer än en AC-anläggning i vår lägenhet här i Rom är välkommen. Igår vaknade jag upp med en känsla av att vara fastklistrad i sängen. Svetten rann över hela kroppen och lakanet satt klistrat likt en kondom över mig. Så nu vet jag hur den känslan är gubbar. Väldigt lyxigt kan jag lova. Däremot min Mother-in-law som är inackorderad från USA denna veckan kom ut från sitt AC-preparerade rum pigg som en nötkärna. Inte en minsta droppe svett på henne lilla kropp. Jag som lyxhemmafru skall alltså svettas ihjäl samtidigt som jag tar hand om Mother-in-law, Axel och den fyrbente flämtande saken.

Ni kan ju gissa att jag tänkte ge igen. 🙂 ( ironi för er som inte fattar detta )

Efter några tappra försök att göra min dagliga lyxmakeover drog vi iväg mot bergsbyn Tivoli. Nu skulle min underbara Mother-in-law få svettas. Med sin 73-åriga kropp och lite värkande leder kan jag lova er hon kämpade tappert i denna bergsby. Hade hon vetat vad detta äventyr skulle ta henne hade hon hellre stannat hemma med sin lilla läsplatta. ( Hennes absolut bästa sysselsättning ) Vi skall tillägga att Mother-in-law kommer från en liten stad med 3000 invånare där alla tar bilen vart de än skall. Den milen vi minst gick igår var ingen lätt match för lilla tanten.

Men svettig blev hon. Det var ju liksom dagens mål som lyxhemmafru.

Tivoli är en av Italiens vackra bergsbyar som är helt klart ett resmål man bör åka till om man besöker Rom och dess närhet. Staden är känd för sina vackra parker och igår besökte vi en av dem. Villa dÉste är så fantastisk vacker att vistas i men kräver lite mer fotriktiga skor än mina 10 cm klackar som jag ständigt hoppar runt i här för att få gubben på fall. Då han läglig befinner sig på andra sidan sjön ( USA ) tog jag tillfället i akt att springa runt i tantsandaler Ala 70-tal.

Inne i staden Tivoli. Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Inne i staden Tivoli. Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Flera av stadens gator var smyckade med härliga paraplyer som fick mig som fotograf att jubla. Blev ett antal kort för att föreviga detta. Väl inne i parken drog sonen iväg i en rasande fart. För honom som besökt parken 3 ggr vid det här laget ser det mer som sin lekplats. Hemliga gångar och fontäner ger upphov till spännande lek.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

När Axel rusade vidare rullade jag och tanten ner för trapporna inne i huset. Njöt av de vackra gångarna och fönstren som viskar om svunna tider. Ååå vad jag som lyxhemmafru skulle vilja byta ut min lägenhet i Rom mot denna villa. Ni ser ju själva hur jag skulle passa in här. Svassa runt i mina 10 cm klackar.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Utsikten fick till och med Mother-in-law att dra efter andan. I hennes trakter hemma där i Burlington finns då inte dessa vackra vidder att skåda. Hon njöt till fullo innan hon insåg att hela parken bestod av trappor.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

När vi väl lämnat villan bakom oss jag och tanten hade Axel redan rusat parken runt 2 ggr och ville äta glass. Nu väntades det en timme att skynda på tanten med UFO-hatten så sonen inte rev hela stället.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Den blev en härlig timma i parken även om solen stekte oss lite väl hårt så även jag svettades som en gris. Den enda av oss som var pigg var sonen som mer än en gång förklarade att Afrikaner de klarar hur mycket sol som helst. Vi bleka ( syftade mest på mig ) skall hålla oss undan solen. Sonen var mer än en gång nära att få sig ett dopp i fontänen av sin allt mer frustande mamma.

Fotograf Linda Brolin Vindro AB
Fotograf Linda Brolin Vindro AB

Om inte parkäventyret vore nog för min Mother-in-law så tog vi en extra svängom efter jakten på bilen. För av någon anledning hade gatorna ändrat sig på tillbakavägen så det blev några extra kilometer att leta oss fram i gränderna. Tanten kom mer och mer efter, sonen sprang längre och längre bort och jag slets mellan att hinna med att dra i dem båda. HJÄLP. Tur min 70-tals sandaler var så snabba så jag hann både fram och tillbaka.

Men inget ont har något gott i sig. Där på en snurrig gata i värmen uppenbarade sig en vacker vy för mina ögon. Kameran förevigade ögonblicket innan jag höll på att bli överkörd utav en aggressiv italienare.

Fotograf Linda Brolin AB
Fotograf Linda Brolin AB

Tro nu inte att gårdagens äventyr var över här. Då min privatchaufför inte vill köra min läckra bil fick jag lösa saken själv och krångla mig hemåt med de övriga i sällskapet. Mother-in-law däckade direkt i bilen och räknade ut att hon nog inte gått så här långt de senaste 30 åren eller mer. Bilen var ju smidig…

I ett snabbt ögonblick valde jag fel avfart vilket gjorde att vår resa fick bli 20 minuter längre genom stadens rusningstrafik.

Min lyxhemmafrutitel försvann mer och mer ju längre tiden gick. Jag blev till någon sorts vresig gammal italiensk kvinna som svor och hytte näve mot övriga biltrafikanter. Även jag som fin flicka har lärt mig de italienska svärdorden. De är så mycket roligare än de svenska. Tutan användes flitigt men tillslut så äntrade vi vår gata.

En aningen senare, efter matbutikens stängning så frys pizza fick bli gårdagens lyxmiddag.

Till historien hör att italienarnas fryspizza är bra mycket godare än både den svenska och amerikanska hämtpizzan.

Så lite lyx blev det allt till slut.

Kram Kram

Linda

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin
 

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *