Lyxhemmafru och svensk missunnsamhet

2006 ställdes hela mitt liv på ända på både ett positivt och negativt sätt. Jag blev gravid med min lille kille som det skulle visa sig, jag blev utsparkad från mitt jobb, baktalad och sviken från många håll. Det kom att bli tuffa månader som ensam gravid kvinna. Jakten på inkomst, trötthet och alla andra graviditetsproblem avlöste varandra. Jag bröt ihop, ställde mig upp och löste ett nytt jobb. Jag slet mig fördärvad för att kunna betala för mitt uppehälle vilket ändå inte gick varje månad. En dag innan jag fick min Axel slutade jag jobba för att en vecka senare vara tillbaka på kontoret. Jag tog föräldraledigt när Axel var 10 månader och den varade i 3 månader. De efterföljande åren var absolut ingen räkmacka genom livet. Det var tufft, ensamt men väldigt lärorikt. Jag lärde mig saker om mig själv. Jag insåg hur otroligt stark jag är som människa. Jag löste mitt liv på bästa sätt. Det var långt ifrån rosenrött. Jag kunde absolut handlat annorlunda många gånger. Jag kunde ha bett om hjälp. MEN idag 10 år senare är jag enormt stolt över min egen inre kraft.

Fotograf Petra Bontegard
Fotograf Petra Bontegard

Jag skulle aldrig vilja göra om den resan. Min kropp, min själ och tillit har fått sig en enorm smäll. Att inte återhämta sin kropp efter en graviditet är dödsdömt. För mig fanns det inte tid att tänka på återhämtning. För mig var det endast överlevnad och ge min son det allra bästa. Han skulle aldrig få lida för mina misstag eller brist på ork. Han skulle alltid komma i första rummet och han gör det än idag.

23-aug-029_50501239

Idag är jag inte bitter över min livsresa på 7 extremt tuffa år. Jag kan ibland snarare vara tacksam. Jag har lärt mig att ensam är stark. Att jag klarar allt om jag bara vill. Att livet är så mycket mer värt än dyra märkesväskor och lyxiga hus. För mig är kärleken till min nästa, tron på mig själv och det verkliga livet som är det bästa.

Redan 2006 kom min älskade gubbe in i mitt liv. Då som en vän som fanns där ute i världen. Vi båda kom att uppskatta vår kommunikation och lät åren flyta på till det blev vår tid. Jag visste redan då att han är min käraste. Jag var beredd att vänta. År om det så behövdes.

När tvåsamheten tillslut kom in i mitt liv ändrades så vissa saker. Nu stod jag inte ensam för alla kostnader och lite mer glamour kom in i vardagen. Jag hade någon att dela livet med. Någon att älska någon som älskade mig för den jag var.

12202522_10153328418682144_1081426215_n

I samma veva så kom också den svenska missunnsamheten. Helt plötsligt lades det kommentarer om lyxfru, ni som har det så bra, behöver du jobba alls. I början tog jag illa vid mig. För jag kände faktiskt att jag var värd att få åka på en semester utomlands. Jag var värd att ha mer än 100 kronor över när räkningarna var betalda. Men sig det var jag icke.

Än idag kan kommentarerna smyga sig in och jag blir lika förundrad varje gång. VARFÖR denna missunnsamhet? Jag försöker alltid glädjas med alla. Jag försöker alltid lyfta istället för stjälpa.

Jag har kommit fram till att vissa människor är så patetiska. Deras egna liv är så litet och de lever ett liv de inte själva är nöjda med. Att se någon annan lyckas förminskar dem själva.

Att lyckas och nå framgång har kommit att bli något fult i vårat land. Att sticka ut och ge av sig själv är något extremt sensationellt.

11539777_10153199377654821_1916977634_o

Att tänka till en extra gång i denna frågan är nog inte fel.

Gläds du med andra eller är du missunnsam mot din omgivning?

Jag har numera vänt på andras kommentarer och tyckande till att ge tillbaka med en stor dos ironi. Därför mina vänner skall ni få följa med mig 1 gång i veckan på mitt lyxhemmafru liv i Rom. För det är något alldeles extra. Jag badar i lyx från morgon till kväll.

13608308_10153869066302144_1072367201_n

Jag fick idag börja min morgon med att i mammas gamla avlagda sandaler rulla ner för backen och handla frukost till en gnällig 9 åring som ville ha hotellfrukost. Sovmorgon tar vi en annan dag.

13598878_10153869063697144_1559317986_n

Min lyxbil som jag skall glida runt i denna månaden och shoppa Christian Louboutin skor med var framkörd. Det blir inte mycket bättre fick jag till svars av gubben när jag klagade på lackskadorna. Den rullar trots allt framåt. Bakåt är desto värre.

Den allra värsta katastrofen av alla idag var att städerskan och tvätterskan kom inte på avtalad tid så jag fick blöta ner mina händer när jag var tvungen att tvätta våra kläder. Katastrof helt enkelt.

13617567_10153869063727144_802479575_n

Njut av livet vänner och bjud på er själva.

Livet går inte i repris.

Gör det bästa av det du har idag.

För morgondagen kommer aldrig tillbaka.

Kram Kram

Linda

12195999_10153433709664821_4416363162796785302_n

 

2 kommentarer

  1. Ja visst är det märkligt hur folk inte kan glädjas åt andras lycka… oavsett skrattade jag gott åt ditt inlägg mot slutet.
    Kram! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *