Dum blondin

Alla vet att blondiner varken är bättre eller sämre än någon med annan hårfärg.  Att de skulle vara dummare än mig med råttfärgat hår finns det inte heller något belägg för. Trots det har jag sen barnsben fått det itutat i mig från höger och vänster. Dåliga blondin skämt har haglat. Tillsammans har vi skrattat.

Än idag förekommer dessa förutfattade meningar på ett skrämmande sätt. Blondinerna får jobba många gånger hårdare för att bevisa motsatsen.

Bild lånad på nätet
Bild lånad på nätet

I fredags stannade jag till på en mack på vägen mot Stockholm. Trött, hungrig och stort behov av hygien utrymmet springer jag in på macken. Förbi kön med ögonen på toadörren. I ögonvrån skymtar jag kassörskan. En blondin. Från en blixt från klar himmel tänker min hjärna. Bara det inte är en dum blondin. Jag slår snabbt bort tanken för så kan man ju inte tänka.

Efter att plockat ihop mina inköp hamnar jag så i kön framför kassörskan. En mycket vacker blond kvinna. Åter igen startar min förutfattade hjärna. – Hur tänkte de som anställde denna blondin? Jag känner att jag rodnar över min förutfattade mening men väljet att inse att jag har det. Jag vänder min blick framåt och börjar studera henne. Blir hon annorlunda behandlad av oss i kön? Är det fler än jag som har förutfattade meningar om blondiner?

Nu visar det sig att hur vacker denna kvinna än är ger hon ett lite barbie liknande intryck. Hennes röst är pipig och hon vågar knappt ta i varorna framför sig. Något vidare fort går det inte heller. Hon hoppar till för varje pip kassan ger ifrån sig och hon ser allmänt stressad ut.

Vi i kön beter oss inget vidare. Jag tänker förutfattade meningar, någon stönar och flertalet skrattar.

När det börjar närma sig min tur ser jag att på hennes namnbricka står det Cindy och ny på jobbet.

Jag slår nästan till mig själv i ansiktet. Hur har jag mage att döma denna kvinna med förutfattade meningar som samhället gett mig. Jag vet att hon inte är dummare än mig. Fy skäms på mig. Jag borde veta bättre.

Väl framme lägger jag upp mina varor och ger henne ett stort leende. Nu har sonen gjort mig sällskap. Jag ber om en varm smörgås och jag ser hennes panik. Hon harklar sig och säger att hon inte lärt sig det och chefen är på rast. Jag ger henne ett stort leende och säger vi skippar det och tar en glass istället. Hon ler glatt tillbaka och säger. – Jag är ny och inte så smart. Då tar min kloka son till orda och säger. – Alla är smarta det tar bara lite längre tid för vissa att lära sig. Du kan om du vill.

Hon tittar honom glatt i ögonen. Hämtar en smörgås, läser snabbt på ugnens display och värmer.

Vi går ut med det vi önskat köpa. Blondinen log och med sin pipiga röst önskade hon oss en bra dag.

Min kloka son ropar – Se där du kan, innan dörrarna går slår igen. Vi kör iväg och jag tar ett bett på mackan. Den är iskall. Just där och då spelade det ingen roll. 🙂

Men min förutfattade hjärna tänker dum blondin.

Bild lånad på nätet
Bild lånad på nätet

Vad vill jag då med denna texten förmedla? Jo att vi är fördomsfulla på många olika sätt. Vi kan inte styra våra tankar vilket gör att det är oerhört viktigt att tänka mer än en gång. Försöka slå hål på dåliga förutfattade meningar.

Jag fick mig absolut en tankeställare. Förmedlar jag dum blondin till min son? Med tanka på hans uppträdande har det nog inte nått honom i så fall.

Vi måste börja tänka på hur vi är mot våra medmänniskor. För jag vet och känner oerhört många framgångsrika blondiner som är långt ifrån dumma.

Vi måste ge alla en chans oavsett det yttre.

Kram

Linda

Fotograf Cristian Brolin
Fotograf Cristian Brolin

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *